Gissa Bokcitatet

Runeberg, Fänrik Ståls sägner?

Edit: nä, jag läste upp det för min mamma, som ringde, och hon sa ”absolut inte Fänrik Ståls sägner”.

Smickrande för den sökte, mindre smickrande för Runeberg. Dessutom talar vi om skilda generationer. Vår rimsmed var tonåring när Runeberg gick bort, och dikten tillkom en bit in på nästa sekel. Här är några rader som anger ungefär när:


Och här är ett par ledtrådar av biografisk natur:


och

Förlåt! Jag har faktiskt ingen som helst aning och borde därför inte ha gissat heller.

Vadå? Här gissar vi alla i blindo ibland. Om inte annat kan det leda till nya ledtrådar. Inget att be om ursäkt för

Har ingen aning men chansar på Johan Henrik Chronwall som tydligen var ett "rimkräk" och som passar in till födelseår.

En gång tidigare i tråden har jag gissat på Erik Ofvandahl, som då var fel, men jag försöker med honom igen.

Har tittat lite på författare födda på 60-talet och slänger in en gissning från höften (ok, konstig metafor) på Hugo Gyllander. Jag har för mig att jag har läst hans översättning av Kipling och om det är den översättningen jag tänker på så passar det nog in i helheten... Fast jag kan ha blandat ihop översättningarna.

Jag misstänker ju att de inledande urvalen tänkta som fostrande historieskrivning för gossar, snarare än poesi tänkt att läsas i Storkyrkan vid årsdagen för fredsslutet?


cleovarnamnet, jag har gjort väldigt mycket värre gissningar, inklusive en som byggde på att jag inte ens såg att texten var skriven på hexameter utan gissade utifrån att det var vanlig prosa. Det är bara att köra på!

Ser nu att jag inte lyckades med beräkningen av ålder, tar tillbaka1

Det lite högtravande luktar Heidenstam...?

(men då har du förvisso räknat rätt med "tonåring" när Runeberg lämnade oss... ).

Olof Johan Hedner, Svensk Kungadrapa.

Där har vi honom! Kyrkoherden Hedner från trakten av Säffle var upphovsmannen bakom de knaggliga
versraderna ur det väldiga eposet om Sveriges historia, Svensk Kungadrapa från 1929. Ett klassiskt pekoral kanske, men kul läsning.

Över till dig, HaroldPyott.

Memoarbok av en mystisk skotte-person med en lustig vagga:
"I was very delicate as a child, and of a highly nervous temperament; so much so that it was not thought that I could be reared. I cannot remember when I first became subject to the curious phenomena which have now for so long attended me, but my aunt and others have told me that when I was a baby my cradle was frequently rocked, as if some kind guardian spirit was tending me in my slumbers."