Citat:
Ursprungligen postat av
NoTruce
Jag lämnar över stafettpinnen till den som känner sig manad.
Ingen annan verkar hågad, så jag får väl offra mig och ta vid.
Och då klämmer vi till med lite rejäl svensk dikt, plockad ur en samling som utkom 1976:
I juni skall jag bara låta
sommaren vila inom mig,
som ett osynligt domnande vatten.
Jag skall ligga ner med ansiktet
mot markens ljus och lyssna på
hur slagen från trädets hjärta
når fram som omkullvälta
koppar av mörker och tvingar
mig till stillhet.
Jag skall vänta tills lågan
står rak i dina ögon
och när allting är bevarat
bakom de mörka gardinerna
som i filmen med Sjostakovitj
som går i skjortärmarna i sitt arbetsrum
i det brinnande Leningrad
känna ditt hjärta och
mitt hjärta bulta inne i min kropp.
Efter regnet i gryningen skall
jordens vaggande speglar
ligga kvar som om de genombrutits
och krossats av Eurydikes unga ansikte.
Författaren ifråga har vunnit sin största berömmelse inte i egenskap av poet utan den kom
när han tog sig an en annan litterär uttrycksform. Och därmed har jag nog sagt för mycket,
nu blir det väl skitlätt att lösa...
Ett stycke till ur samlingen:
Allt vi ser och
undflyr är en
påminnelse om
ett annat liv.