Citat:
Ursprungligen postat av
att
Vågar mig ut på ännu tunnare is. Cora Sandel?
Cora är en av mina favoriter, men nej, det stämde inte!
Ett citat till:
"Jag bodde på den tiden längst ute på Norr Mälarstrand, i något som kallades
ungkarlspalatset. Det var ett helt litet palats. Där fanns en vinrestaurang på
nedre botten, och man kunde få upp mat i våningarna om man ville, vin också
fast det officiellt var förbjudet. Det fanns städerskor att ringa på och
åtskilligt annat som var bra och bekvämt för bortskämda människor.
Jag gick in på den lilla restaurangen och beställde en vermouth till att börja
med. Men medan jag satt och väntade på den, slog det mig plötsligt: Nej, du
Djävelberg... här skulle det inte bli någon sprit... Det stod klart för mig med
en enda gång, att detta med Vera var något mycket allvarligt. Det var det
allvarligaste som hade hänt — eller höll på att hända — i hela mitt liv, och
det gick inte an att supa bort någonting av det.
Jag avgav inte något nykterhetslöfte, men jag ingick ändå någon sorts hemlig
pakt med ödet. Jag tänkte, att om jag var
försiktig med spriten och- blev en hel och riktig människa (som jag ju
alltsomoftast funderade på att bli) skulle det kanske gå rätta vägen för mig
med det här.
Och så åt jag en mycket förståndig middag, jag satt hemma och läste hela
kvällen och gick och la mig sedan, nykter och allvarlig, fylld av oro och stor
beklämning igen men med vaga förhoppningar spirande som bleka sparrisstänglar
nere i den svarta beklämningsmyllan. Det som gjorde mig så melankolisk var den
krassa vetskapen att mina förhoppningar mänskligt att döma hade så oändligt
liten chans att någonsin realiseras. Hon var gift. Hon skulle snart ner till
Göteborg igen. Det skulle aldrig bli någonting, kunde aldrig bli någonting.
Alen jag tänkte på henne i alla fall. Hela natten låg jag och hängav mig åt
något slags mystiskt skådande av hennes smala, rödhåriga, dyrkansvärda person."
