Gissa Bokcitatet

Tack! Då för jag elden vidare med följande citat:

"This bizarre collection, besides a host of standard works which mr. M was not too alarmed to envy, embraced nearly all the cabalists, demonologists and magicans known to man, and was a treasure-house of lore in the doubtful realms of alchemy and astrology.
Mediaeval Jews and Arabs were represented in profusion, and mr. M turned pale when upon taking down a fine volume conspicuously labelled as the Qanoon-é-Islam, he found it was in truth the forbidden Necronemicon of the mad Arab Abdul Alhazred, of which he had heard such monstrous things whispered some years previously after the exposure of nameless rites at the strange little fishing village of Kingsport, in the province of the Massachusetts-Bay"

Neil Gaiman?

Nej, men en bra gissning. Gaiman ser sig utan tvekan som en lärjunge till den sökte författaren.

Då är det alltså H. P. Lovecraft himself? Tänkte på honom först men trodde gåtan var svårare än så.

Visst var det Mäster själv. Varför gå över ån efter vatten? Ur en av hans få romaner, The Case of Charles Dexter Ward.
att höjer förmodligen ribban...

Nu skäms jag lite här. Lovecraft är en av mina favoriter, och "The Case of Charles Dexter Ward" har jag ju faktiskt läst. Ser i mina noteringar att jag läste ut den den 7 september 1975, då på svenska under titeln "Gengångaren". Värst vad tiden går...

Medan jag letar fram ett nytt bokcitat, här en länk till en novell som gav mig mardrömmar ungefär vid samma tid: "Färg bortom tid och rum" a.k.a. The Colour out of Space

Nästa bok.

Man skall inte peka på stjärnorna; inte skriva i snön; man skall röra vid marken när det åskar: alltså sträckte jag en spetsig hand uppåt, splittrade med omspunnet finger "K:et" i silverskaren bredvid mig. (Inget åskväder just nu, annars hade jag nog hittat på nåt!) (I portföljen prasslar smörgåspappret.)
Månens kala mongolkranium drog sig närmare åt mitt håll. (Enda behållningen av diskussioner är: att man får goda idéer efteråt).

Spännande komprimerad text. Får lite svensk 70-talskänsla av den. Men kan vara tidigare också.

Bjuder på fortsättningen:

Landsvägen (till järnvägsstationen) med sin beläggning av silverstrimmor; snö som vallar av grovputs vid dess kanter, diamonddiamond (MacAdamerad; - var förresten en svåger till Cooper). Träden stod i reslig givakt och tjänstvilligt rörde sig benspelet under mig. (Strax kommer skogen att dra sig tillbaka åt vänster och åkrar nalkas.) Även månen tycktes ha något för sig bakom min rygg, för ibland svischade märkvärdigt skarpa strålar genom det barrsvarta. Långt framför mig stack en liten bil de uppsvällda ögonen in i morgonnatten, såg sig långsamt darrande omkring, och vände sedan klunsigt den rödglödande apstjärten åt mig: skönt, att den ger sig i väg!

Per rådström

Den som skrivit detta föddes ca 10 år före Pär Rådström.

Påminner något om Lars Ahlin.