Gissa Bokcitatet

Nytt citat för den hugade att gissa på.

Värdshusets väggar var täckta med bilder målade i violetta färgtoner; blått och grönt och rött skimrade tillsammans och lyste upp den dunkla platsen. Stenbänkarna var alltid fullsatta, solljuset sipprade in genom dörren i en enda lång, bländande stråle och kastade en flackande skugga av vinblad på den bortersta väggen. Där hade en konstnär målat en gladlynt gestalt, den unge Bacchus som drev leoparderna framför sig med sin stav av murgröna, och den skälvande skuggan tycktes vara en del av bilden. Rummet var svalt och mörkt och påminde om en grotta, men sommarens doft och hetta flödade in genom den öppna dörren. Här var det ständigt liv och rörelse, aldrig tyst, och den böljande musiken i det latinska språket flödade oavbrutet.

Då skall vi se vad vår författare har fabulerat ihop mer i denna bok.

Han hörde berättelsen om kvinnan som blev förälskad i sin unge slav och utan framgång frestade honom i tre år. Han hörde berättelsen från kvinnans fylliga, röda mun, och han betraktade hennes ansikte, fyllt av åtråns obeskrivliga sorg, medan hon redogjorde för sin märkliga strategi med mjuka fraser. Hon drack ett sött, gult vin ur en gyllene bägare medan hon talade, och doften av hennes hår och aromen från det ädla vinet tycktes blanda sig med de sällsamma orden som flödade likt balsam ur ett snidat krus. Hon berättade hur hon köpte pojken på marknaden i en asiatisk stad och fick honom skeppad till sitt hus i fikonlunden. "Sedan", fortsatte hon, "ledsagades han fram till mig där jag satt mellan pelarna på min gård. Ett blått skynke hade spänts upp ovanför oss för att dämpa hettan från solen, och det var snarare skymningen än dagsljuset som sken på de målade murarna, och de underbara färgerna på golven och skepnaderna av Kärleken och Kärlekens moder. Männen som kom med pojken lämnade över honom till mina flickor, som inför mina ögon, klädde av honom; en tog varsamt av hans skrud, en annan strök hans bruna och svallande hår, en annan prisade hans lemmars blekhet och en annan omfamnade honom och viskade ömma ord i hans öra. Men pojken betraktade dem alla dystert, slog bort deras händer och trutade med sina underbara och glansiga läppar, och jag såg en rodnad, lik gryningens rosenröda slöja, sprida sig över hans kropp och kinder. Och jag sa åt dem att bada honom, och att från huvud till fot smörja in honom med parfymerade oljor, tills hans lemmar skimrade och gnistrade med den milda och mjuka glöden hos en elfenbensstay. Sedan sade jag: 'Du är generad eftersom du strålar ensam bland oss alla; skåda oss när vi förenar oss med dig.' De första som började var flickorna som smektes och kysstes, och gjorde varandra kammarjungfruns tjänster.

Där stoppar vi, innan det blir alltför dekadent.

Utan att egentligen ha läst väldigt mycket utav någon av författarna som var aktiva under 1800-talets slut och sedlighetsdebatten här i Sverige förs tankarna dit. Anne Charlotte Leffler?

Nej, vi är kvar i Storbritannien. Och en manlig författare eftersökes.

Ekivoka manliga engelska författare. Fanny hill?

Nix, betydligt mindre ekivok än Fanny Hill. Ändock "den mest dekadenta boken som skrivits på det engelska språket", citerat från baksidetexten av min bok (och den skrivit det bör kunna gå i god för det, rimligtvis). Återkommer med nytt citat imorgon förmiddag, såvida det behövs.

Känns som det i alla fall kan behövas en gissning på Swinburne....?

Heckscher har ju översatt en del dekadenta texter. Kan det röra sig om The Information av Martin Amis i detta fallet?

Ingen av gissningarna är rätt. Författaren har tilldelats epitet som "The H.G. Wells of horror", dessutom är han samtida med Wells, och nämns som en av Lovecrafts stora inspirationskällor.

Mer ur boken.

Det refuserade manuskriptet stoppades undan, och hans far citerade Horatius maxim om värdet av att emellanåt lägga litterära arbeten "på is". Det fanns inget att tjura över även om Lucian var benägen att tycka att lektörens långlivade katarr var en smula överdriven. Men det var en bagatell; han gjorde inga övermodiga anspråk på att tillhöra samma samhällsklass som en mindre köpman, som förväntar sig omedelbar hövlighet som en självklarhet och inte alls som en tjänst. Han glömde helt enkelt bort sin gamla bok och beslöt sig för att skriva en bättre om han kunde. I beslutsamhetens första skälvande ögonblick bestämde han sig för att inte låta sig kuvas av ett enda avslag, och han började leta efter en ny idé i sitt inre. Till en början tyckte han sig ha råkat på ett lovande ämna; han började med en konstnärs entusiasm att dra upp riktlinjerna för kapitel och skissa detaljer för den besynnerliga berättelse som hade fötts i hans sinne; han arrangerade händelser och skrev ner de intryck han ville ge upphov till. Men efter ett första andetag förändrades arbetets karaktär; sida efter sida kasserades som hopplös, de vackra meningarna han hade drömt om vägrade att bli skrivna, och hans marionetter förblev stela och träiga, livlösa och orörliga. Sedan återvände all den gamla förtvivlan, kvalen hos hantverkaren som strävar och uthärdar förgäves; den idé som tycktes vara en kärleksfull eld förvandlades i hans händer till kall, hård is. Han släppte sitt grepp om pennan och undrade hur han någonsin hade kunnat drömma om att skriva böcker. Återigen infann sig tanken att han kunde åstadkomma något om han bara hade möjlighet att fly och slå följe med de dystra processionerna på de brusande Londongatorna, fjärran från de hemska kullarnas skugga. Men det var helt omöjligt; man vädjade till släktingen som en gång hade lovat att hjälpa till, men han skrev tillbaka och uttryckte sin beklagan att Lucian hade förvandlats till en "dagdrivare" som ödslade sin tid på att klottra istället föra att försöka förtjäna sitt levebröd. Lucian kände sig ganska sårad av det där brevet, men pastorn log bara bistert som vanligt. Han tänkte på hur han för många år sedan, då han hade det bättre ställt, skrev under en check, och den checken var utställd på den didaktiske släktingen som då levde i armod och var mycket tacksam.

Inspirationskälla till Lovecraft. Arthur Machen?

Korrekt! Kan du titeln också?

Efter att ha letat lite ser jag att huvudpersonen i Drömmarnas berg heter Lucian, så det borde vara den.