Håll er borta från psykiatrin!

Ja kvacksalveri är detta:Psykoterapicentrum

Det varierar från fall till fall vilken nytta man har av psykiatrin. För egen del funkade det inte och blev bättre först efter jag skar alla kontakter till Psykiatrin och det var ett ömsesidigt beslut där vi lessnat på varann. Jag hade nämligen ingen lust att återuppleva och återupprepa min historia för 20 tal olika läkare och olika psykologer. Ett evigt ältande som aldrig kom nån vart för de fanns ingen kontinutet eller en behandlingsplan som fungerade. Väldigt flummigt med psykolog biten dessutom. Genomgick några tester som se på nån bild 1 sekund på nån skärm och tyda den. Såg ett bord, en mamma och ett barn som satt och grät.Hur gick det fråga jag ?Mycket, mycket bra! Vet än idag inte vad testet gick ut på. Test av IQ också via LSS som visa nått på 120. Normalbegåvad. Med Depression, Social fobi, ångest och lättare självskade beteende. Blev inlagd på öppen 1Psyk Avd på grund av apati och uttalat till läkare att skulle jag ta mitt liv så gör jag det med tabletter. Skaffa massa vänner där och hjälpte andra för att må bättre. Färga håret på nån flicka. Jag & min nya polare gick och köpte en flaska glögg med alkohol (till oss själva) och en dvd vi tänkte bjuda alla på biokväll. Girl interrupted. Tok hus i helvete...De blev förgrymmad och förbjöd vår lilla biokväll. Skall tilläggas mina s.k kontakter på avd. skulle ha samtal med mig. För det första var den ena en jubel idiot med noll känsla och empati. En sån där typ som hellre passar som en nån bufflig dörrvakt som kastar ut folk. Skåda igenom den mannen fort. Vägrade yttra ett ord med dem när det var dags för samtal tid. Blev utkastad raskt efter en vecka. Jag hamnade där för jag sa jag skulle ta mitt liv med massa tabletter. Så hem skickade det mig med tabletter 50 imovane, 50 tabletter sobril med orden.. Lycka till, hej då! 3 dagar senare in på akuten.svalde många tabletter men överlevde. Fick åter 30 imovane och sobril då jag svalt de jag fick Men lärde mig massor om mig själv och att jag då förstod att här hör jag inte hemma. Mitt kall är att hjälpa människor. Då lever jag upp och mår bra psykiskt. Så jag kan inte ångra alla spillda år på ingenting. Det hjälpte mig förstå vad mitt kall även om de själv hade noll att göra med det. Jag kan förstå liksom att man var ett tricky case för jag levde verkligen upp och var stöd till alla andra där och verkade troligvis inte självmordsbenägen just då men om jag säger det då menar jag det. Den vistelsen blev början till slutet.