Akira Kurosawa

Ja, efter att ha sökt på hans namn ett par gånger i månaden det senaste halvåret har jag äntligen bestämt mig för att starta en tråd om mannen i fråga. Är ju pinsamt att det inte redan finns en.
I mitt tycke är han ett av de största konstnärliga genierna någonsin. Enbart med sina samurajfilmer, som Kagemusha, Rashomon, Männen som trampade på tigerns svans, Blodets Tron, De sju samurajerna och otroligt välgjorda Yojimbo hade han varit en skarp regisörr, men det slutar inte där, inte på långa vägar. Snarare är det väl så att många av hans bättre filmer är i nutidsmiljöer: ironiska filmer om systemmänniskor och fångar mellan ifyllningsblanketter i stil med bedövande vackra Ikiru - Att leva; genomtänkta och involverande filmer om företagskorruption och "de orörbara" ämbetsmän som lever mil ovan de människor de själva endast ser som siffror, Onda män sover gott (en av mina favoriter, vid sidan av Rashomon, Ikiru - Att Leva och Himmel och Helvete); och så de dekadenta samhällen som skildras i Den druckne ängeln, Revolvern och Himmel och helvete, där smuts, hat och tuberkolos frodas som nässlor i getpiss. Det överlägsna mästerverket bland dessa filmer är Himmel och Helvete. Väldigt ombytligt, nästan så man skulle kunna kalla den ambient eller flytande samtidigt som den är så otroligt hård och kall.

Ett par stolpskott dök dock upp i hans produktion. Bland annat har jag problem med Sanjuro (den humoristiska och betydligt plattare efterföljaren till Yojimbo), Den vilda flykten (som enligt Kurosawa själv var mer av en tacksägelse till Toho-studios, eftersom de låtit honom experimentera fram mästerverk som Rashomon och Blodets tron) och Ran, som jag av någon jävla anledning inte fann särskilt överväldigande. Visst, den var episk och oförutsägbar med många minnesvärda scener och ett gediget manus, men den kändes på något sätt så tom. Det blev för mycket intriger och vågspel för att det där känslosamma Kurosawa-filmandet skulle kunna få plats. Ibland lyser det till, som Men i övrigt var den lite sådär.
För Do das ka den, hans första färgfilm, gäller samma sak. Det är inte för intet Kurosawa försökte begå självmord efter att den gavs ut!

Har dock inte sett mycket mer av hans nyare filmer. Vägvisaren någon gång när jag var fem sex, minns - av någon anledning - fortfarande stora delar av storyn. Var en väldigt känslosam upplevelse. Har dock den sista filmen Madayo kvar i hyllan. Hade egentligen tänkt se den på hans hundratjugofemårsdag, men missade det, så det får väl bli efter jag sett resten av hans filmer istället. För tillfället har jag bara Idioten och Rödskägg kvar osedda i hyllorna. Sen är det Skandalen, Augustirapsodi, Vägvisaren och Drömmar som återstår, om man bortser från de tidiga. Kommer sakna att veta att "äsch, jag har ju fortfarande femton osedda Kurosawa kvar". Varit en ren jävla njutning att kunna plocka fram dessa osedda mästerverk när man känt för det. Snart är de goda tiderna slut... Får väl börja se de regissörer som influerade honom. Har Tokyo Story - Föräldrarna hemma och idag dök Humanity and Paper Balloons upp. Kurosawa ska väl ha gillat Naruse också, vad jag vet. Hur är dessa regissörer enligt er?

Lite bra låtar ur de olika soundtracken:
https://www.flashback.org/sp26498191

Tycker bäst om den senare tonsättaren, minns inte namnet, men det var han som började i o m att den andra dog under inspelningen av De sju samurajerna. Han har ett betydligt smutsigare och industriellt jazzsound, som passar perfekt för de dekadenta nattklubbar och slumområden som används för de senare "nutidsfilmerna".

Har förresten funderat lite över en tolkning av Rashomon, om någon är intresserad.

Här diskuteras alltså allt om Kurosawa och hans inspirrationskällor.

Såg yojimbo för nå månader sän och den var riktigt snyggt gjord, bland all jävla vass.
Sän är ju dom sju samurajerna en klar legend av filmer, den har allt av filmkvalite.
Såg den om nån revisor eller vad det var oxå för ett tag sän, inte lika spännande, mer åt dramahållet, handlar bara om en gubbe som har cancer.
Har även sätt den där storslagna samurajfilmen när det är några generaler som krigar och en samuraj vandrar runt, typ.. Den var väldans imponerande på kostymfronten kan jag minnas.

Ran bygger på Shakespears kung Lear, så skyll på honom om du inte gillade storyn. Jag tycker om Ran, men det är ju väldigt lång. Den vilda flykten tyckte jag var ok, men inte lika bra som de andra storverken. Rashomon har jag inte sett, får ta mig i kragen och göra det. Kurosawa är nr 1

Eller hur är den underbar, Yojimbo? Det är ju som man sitter och myser filmen igenom. Svårt att avgöra vilken scen som är favoriten, men gillar den när han träffar gamlingen första gången och denne beskriver läget genom att öppna sina olika fönster och berätta om de olika klanerna och figurerna.

Den du tänker på om revisorn är Ikiru - Att leva. Tyckte själv mycket bra om den, men förstår att andra har problem med den.
Ett tips är: ge Himmel och Helvete eller Onda män sover gott varsinn chans. Den senare är något seg i början, men jag lovar dig att du inte blir besviken.

Det är inte riktigt storyn det är fel på, för den är ju otroligt bra. Det jag fastnade på är att den inte riktigt passade Kurosawas berättarstil. Den kändes långt ifrån så personlig och intim som många av hans andra filmer brukar göra. Som ett exempel Men man måste väl försöka sig på nya grejer för att utvecklas. Och dålig är den ju verkligen inte.

Har för mig att Kurosawa gjort fler filmer på teman av Shakespear.

Google räddade mig ur knipan.

Det var Blodets tron som
Och Shakespeare i sin tur lånade väl frisk från de antika mästarna, som i sin tur säkert lånade från folksagor som influerats av andra folksagor. Jävligt skevt det där. Vore roligt att spåra tillbaka hela vägen och se var man hamnar.

Du borde verkligen se Rashomon: men gör det en dag när du är pigg och känner att huvudet är på skaft. Det här låter möjligtvis väldigt pretantiöst, men Rashomon är en film man
måste se klar i huvudet.

Förstod inte riktigt storheten med Den vilda flykten. Vore roligt om någon kunde förklara vad de gillade med den.

Har du ngåra favoritfilmer att dela med dig av?

Jag har nog bara sett 7-8 stycken av hans filmer så jag har mer att göra. Den enda som inte nämnts är vägvisaren, sevärd men inte lika bra som de som redan har kommit upp. Jag såg en riktigt konstig film om någr asom levde på en sopptipp, men den gick inte hem. Det fanns en del minnesvärda scener, men inte mer. Men en mer intellektuell person skulle nog uppskatta den bättre

Jag har sett kanske 10-15 filmer av Kurosawa. Jag har dock glömt titeln på en film. Den utspelas i modern tid och är ett kriminaldrama där polisen letar efter en kvinna som är kidnappad. Jag skulle gärna vilja se om denna.

Det är nog Do Das Ka Den du tänker på. Det är en långfilm av hopklistrade kortfilmer och där finns både sorgliga, komiska och fascinerande människor. Jag kan inte säga att den gick hem hos mig, men de brokia karaktärerna har sin charm och om man ser den vid rätt sinnestillstånd kan det säkert vara en upplevelse. Eller vad sägs om de två männen som med jämna mellanrum byter fruar, uteliggaren och hans son som drömmer om retrofuturistiska hus med swimingpool och lila brevlådor, den olyckliga origamiflickan och mjölkbudet - eller den skönaste av dem alla: Tågmongot!

Kurosawas första färgfilm, förresten. Han sjönk ned i en flera år lång depression med självmordsförsök och hela köret innan han slutligen gjorde come back med Vägvisaren och visade vart skåpet skulle stå!

Vad är det för några du sett?

Är ganska säker på att du tänker på Himmel och Helvete, dock är det inte en kvinna utan en liten pojke som kidnappas.

Otroligt bra film i vilket fall. Sånt här görs bara en gång.

Nu börjar jag känna mig som en papegoja, men: har du några favoriter av honom eller?

Är intresserad av de tidigare filmerna, men vet inte riktigt vart man kan hitta dem.

Visst är det den, tack så mycket...

Jag tyckte historien om pappan och sonen var så hemsk. Påminner om ett sydkoreansk par som spelade ett spel där man tog hand om en bebis samtidigt som deras egen bebis inte fick någon mat och dog.

Ran var den första. Jag såg den när jag var ganska liten och den gjorde intryck på en ca 12-år gammal kille. Minns att jag tyckte första timmen var bra seg så jag gick iväg och gjorde något annat. Har sett om den i vuxen ålder. Övriga färgfilmer är Do Das Ka Den och vägvisare.

Övriga är Jijumbo (bra!), de sju samurajern (bra!), den vilja flykten (ok), stray dog (bra!), kagemusha (inge favorit) och thone of blood (bra!). Jag borde se om dem eftersom det var 4-5 år sedan jag såg dem. Vilken film är det som saknas (förutom Rashomon)?

Dersu Uzala är verkligen en av mina favoritfilmer. Alla pratar alltid om Shichinin no samurai men enligt mig är Dersu Uzala hans mest mest personliga och vackraste film. Otroliga miljöer från sibirien, behandlar vänskap och att människan har förlorat kontakten med naturen.
Man känner verkligen i slutet när han sitter framför brasan i sitt "hem" hur det symboliserar vilken tuff tid detta var för kurosawa och hur han väver in denna sorg i Dersus karaktär. En viss yoda är ju helt klart baserat på denna karaktär.