Finns det objektiv smak eller är all smak subjektiv?

Inte desto mindre är det sekundäregenskaber. Saltet i en maträtt existerar mer "objektivt" än smaken av saltet i en maträtt. Smaken (och färgen) uppkommer ju som ett mentalt fänomen genom att påverka dine sinnesorgan. Själva påverkningen är också objektiv, men det upplevde är (tror jag) en subjektiv kvalité. Så smaken är inget som tillkommer objektet, men närmare ett slagprodukt från objektet i en viss relation till ett annat objekt. Smak ger såklart info om objekt i världen, men gör det smaken objektiv? Så får man börja fiffla med begrebet objektiv skulle jag mena.

En annan faktor kan vara manipulering, hjärntvätt osv. Efter att X antal modeexperter har hissat de nya turkosa chinosen med broderade snoppar på ser de ganska fräscha ut.

Ja, ok, så länge man ser att smak, precis som annan perception, alltid har ett element av att försöka representera ett objekt.

En knarkhund har alltså en subjektiv fenomenologi, en intern representation av en molekyl. Vi kan bara gissa oss till hur denna ter sig för hunden - troligen lite i släktskap med hur vi människor upplever dofter, men kanske inte.

Men likförbannat skäller voffsingen för att berätta om förekomsten av en viss, mycket exakt molekyl med en exakt, unik struktur.

Hehe, ja, så kan man säga det. Men tror du verkligen att hunden upplever lukt väsensligt olikt oss? Såklart ska man inte underskatta hur ens kognitiva formågen och begrepsliggörelse färger en upplevelse, men ändå tror jag att hundens luktsinne, kvalitativt förmedlar något likt det vi upplever, men med en viss variation såklart. När en droghund lukter kokain eller liknande, så är lukten nog mer distinkt för den, men jag föreställer mig att den lukter det kanske lika distinkt som vi lukter en korvkiosk på klodshold - altså inte så att lukten förmedlar något mer förståeligt än när vi lukter en stark doft från något och får en viss association till något annat (än den rena doften) - hunden associerar det då med godbit eller liknande.

Men tror inte jag är oenig med dig. Undskyld mit forvirrende sprog. Er lidt træt så jeg blander en skitzofren cocktail af svansk + diverse stav og sprogfejl.

Efter vad jag har hört så har hunden dålig syn och kompenserar det med extremt gott luktsinne och hörsel. Hunden skall tydligen känna dofterna helt separat, alltså motsatt mot vad vi gör. På samma sätt som vi kan separera saker med synen kan hunden göra med luktsinnet. Det går alltså inte att maskera en doft för en hund på det sätt folk vanligtvis tror.
Eller ja, det är vad jag hört åtminstone. Vad det nu hade med något viktigt att göra

Jo, fortfarande är smak HELT subjektiv. Bara för att du tippar på att en större grupp människor kommer att föredra det ena än det andra så bekräftar inte det något som helst påstående att smak skulle vara annat än subjektivt.

Sorry...

Det beror på hur du definierar subjektivt. Om vi är genetiskt betingade att tycka att farliga djur är fulare än ofarliga djur och att farlig mat är äckligare än ofarlig mat så är det inte subjektivt om man definierar subjektivt som "osakligt".


Haha. Du behöver inte vara ledsen för att jag har fel, det är inte jag. Och det tror jag inte du är heller.

Definitionen av "subjektivt" i det här fallet handlar om individens egna bedömning av tycke, smak och preferenser. Hur individen själv bedömer varför rött är finare än grönt, blått finare än gult, varför kommunism är bättre/sämre än kapitalism, varför kvinna A är vackrare än kvinna B etc.

Det spelar liksom ingen roll om vissa åsikter skulle vara influerade av biologiska anledningar eller ej. Naturen (dvs. inte bara den "levande" utan den kosmiska) lägger inga värden i huruvida en färg skulle vara mer "estetiskt tilltalande" än en annan. Färgerna bara "finns", utan någon objektiv värdering.

Individernas bedömning är dock inte objektiv eftersom att de lägger abstrakta värden vid vissa visuella egenskaper än andra. Därför är den subjektiv, oavsett om det kommer från en biologisk anledning eller inte.

Det misstag man gör i din argumentation är att utgå ifrån att biologiska företeelser per definition skulle vara mer "naturliga", vilket givetvis inte är fallet. Naturen är trots allt fylld av motsägelsefullhet. Visst, "livet" kanske kan upplevas som "objektivt", i den bemärkelsen, men kom då ihåg att naturen mycket väl kan få för sig att slunga en komet mot jorden och utrota allt levande som finns här.

Hur "objektivt rätt" och "i synk med naturen" var det biologiska livet då egentligen? Naturen "beslutade" ju sig trots allt för att göra slut på det biologiska livet, trots att det biologiska livet bara följde sin "programmering" och "gjorde rätt", eller hur?

Så för att summera: Det är ett misstag att tolka olika företeelser som objektiva per definition, och det inkluderar även företeelser som man misstänker vara biologiskt grundade. Inte bara för att naturen är motsägelsefull i många avseenden (och därför rätt omöjlig för ett subjektivt sinne att fullt ut förstå), utan också för att vi vet alldeles för lite om exakt vilka företeelser som har en konkret biologisk grund och vilka som har uppstått mer kaosartat som en konsekvens av våra komplicerade hjärnor. Lite på samma sätt som att en mans komplicerade nervsystem och hjärna motiverar honom till att bli en god familjefar, medan en annans hjärna motiverar honom till att bli en barnamördande psykopat.

Mao. Man måste respektera det man inte vet lika mycket som det man vet. Annars blir ens uppfattning mer religiös i synen än vetenskaplig.