Finns det objektiv smak eller är all smak subjektiv?

Jag håller delvis med, men det är svårt att ge ett heltäckande svar på ett så stort ämne vilket jag har överseende för.
När det gäller mat så gäller inte det du säger helt. Man kan mena att det är fullt möjligt att lära sig uppskatta en viss maträtt, men det har ingen relevans när det gäller personens upplevelse av maten. Nu talar jag inte om smak i bemärkelsen "maten smakar salt eller surt" utan "maten var god eller äcklig".

Om jag får tillämpa ditt resonemang:

P1: Maten var äcklig.
P2: Om du äter maten tillräckligt mycket och lär dig att se förbi konsistensen och det visuella, så skulle du troligtvis uppfatta maten som god.

Det ena är en utsaga om smak medan det andra är ett konstaterande om sakens natur.

Han menade nog ungefär så här angående former:
Ingen har direkt lärt oss detta, det bara är så.

Är det därför det finns spindelägare som gullar med dessa och människor som fylls av avsky och äckelkänslor av att se bebisar?

Har du te.x någonsin tänkt på hur "feta" bebisar brukar se ut? Som små sumobrottare i miniatyr ibland. Och med tanke på att många människor sällan tycker att sumofetma är särskilt vackert/gulligt i vuxna människor så är det inte så konstigt att vissa finner det vara mindre tilltalande rent estetiskt i bebisar också.

Sorry, but your argument doesn't fly. Smak på design är helt subjektivt...

Det finns även folk som knullar lik, men det betyder inte att människan precis som alla andra varelser är kodad till att föröka sig.


Ja, det finns gott om fula ungar.


Inte helt, som jag skrev.

Nu har jag inga vetenskapliga belägg själv då jag inte forskat i ämnet (det finns dock gott om andra som har gjort det) men jag skulle tippa på att en snabb undersökning skulle ge att fler än hälften föredrar katt nummer 1:

Katt nummer 1

Katt nummer 2

Objektivitet i absolut form existerar inte.

JA det finns en rent OBJEKTIV smakkvalitet i verkligheten och den kallas "Gyllene snittet". Finns i allting som är vackert, inklusive musik. Utöver det så handlar det om känsloförmedling inom konsten och där blir det lite komplexare eftersom en sak är banal, medans en annan är djup. Det kan man inte förklara för vilken lallare som helst, ergo: all dansbandsmusik.

Först och viktigast i en diskussion av det här slaget är att skilja på upplevelse och verklighet. Jag vill sluta mig till att det finns en objektiv verklighet, som olika personer upplever olika p.g.a. olika förutsättningar (i detta fall med mat t.ex. olika genetiska förutsättningar för smakorgan, tidigare erfarenhetsbank av upplevelser samt teoretisk kunskap på området). Ett smakomdöme i det här avseendet måste i så fall bestå av en bearbetning av den rena upplevelsen; en förklaring till varför man upplever en viss sak på ett visst sätt.

Vidare måste man skilja på vad som är ett deskriptivt omdöme och ett normativt omdöme. Jag vill mena att inget normativt omdöme kan uttalas (med giltighet), utan att först företa sig ett deskriptivt omdöme.


Jag skulle i detta fall säga att P1:s uttalande är av rent normativ art endast baserat på P1:s upplevelse av maten (maten är objektiv: den existerar i verkligheten). Upplevelsen måste filtreras genom en deskription, analys följt av en normativ slutsats.

Vi behöver alltså inte ta P1:s utsaga på allvar, eftersom den inte är underbyggd. I dagligt tal kallar vi detta för "dålig smak" eller rentav "smaklös".

Vad beträffar P2:s utsaga har du helt rätt; det rör sig om ett konstaterande om sakens natur - som sedan följs av en normativ slutsats. Om vi uppfattar detta konstaterande som en plausibel beskrivning av den objektiva verkligheten kan vi också godta P2:s smakomdöme:

"Om du äter maten tillräckligt mycket (hänvisning till erfarenhet) och lär dig att se förbi konsistensen och det visuella (hänvisning till kunskap), så skulle du troligtvis uppfatta maten som god (normativt omdöme)."

Nu har jag inte sovit sen igår morse, men menar du att det finns en enda preferens som kan klassas som korrekt och objektiv (då det inte kan finnas två olika objektiva sanningar som motsäger varandra), eller menar du helt enkelt att de är mer eller mindre underbyggda? Jag är nämligen inte helt säker på att vi har samma tolkning av ordet smak (personlig preferens). Jag är överlag inte med på att någon personlig preferens kan klassas som objektiv. Objektivitet är detsamma som att stanna vid det deskriptiva och inte gå vidare till det normativa, om jag nu ska (försöka) använda dina ord (som jag var tvungen att kolla upp, pinsamt nog ).

Precis som jag tror Lifelover gör så tolkar jag ditt inlägg som att du menar att ifall ett antal människor hade lika "välfungerande" anlag och exakt samma erfarenheter av och kunskap om en sak, så skulle deras omdömen om nämnda sak vara identiska. Med andra ord att hur man upplever något uteslutande har med någon sorts kompetens att göra.

Personligen så är jag övertygad om att arvsanlag inte endast kan styra över hur verklighetsnära ("objektivt") man kan återge omvärlden, utan även påverkar i vilken mån olika saker tilltalar en, och att erfarenheter som inte är direkt kopplade till det som skall bedömas kan göra att två personer kan tycka olika bra om något trots att de äger lika stor kännedom om det.

Sedan vill jag ändå mena att en smak som bygger på mer kunskap, skicklighet och erfarenhet väger tyngre (är "bättre") än en som härstammar ur omedvetenhet. En annan aspekt är också att det som majoriteten i den rådande kulturen föredrar kan ses som god smak ur ett övergripande perspektiv, utan att det för den sakens skull förringar preferenser som är väl underbyggda men utanför mainstream.

En tanke som slår mig är att alla människor trots smärre skillnader ändå är ganska lika och att vi ofta tycker om samma saker. De flesta gillar choklad, sex och drogrus och ogillar smärta, tvång och folk som ljuger för en.

Om man tänker sig psyket som uppbyggt av determinerad materia kan man också tänka sig att man skulle kunna (om man förstår sig på alla universums naturlagar som krävs för att få en korrekt uträkning) på ett helt och hållet objektivt sätt räkna ut exakt vad en specifik person i en bestämd miljö skulle gilla och ogilla. Om man däremot tror på den egna viljan och kanske rent av en själ (?) och upplevelser som den egna viljan skapar åt sig själv och andra så blir det nog lättare att även tro på den helt subjektiva upplevelsen. Med det andra alternativet, som vad jag har förstått lättare går att förena med kvantmekanikens lagar eftersom att man inte kan förutsäga exakt vad som kommer att hända på denna nivån, skulle det kunna resultera i en värld där den subjektiva upplevelsen aldrig på ett objektivt sätt går att avgöra något självklart om alls eftersom det inte finns några lagar som på ett objektivt sätt kan beskriva den. Med samma logik skulle man då kunna säga att den objektiva sanningen inte kan existera överhuvudtaget, iaf inte någon objektiv sanning som ett kollektiv av subjekt kan komma överens om .

Det kanske inte var alltför smart att ge sig på filosofi klockan kvart i halv sex på morgonen, men i värsta fall fick man väl flumma lite för sig själv en stund iaf.

vissa smaker är mer objektiva än andra. choklad, glass och jordgubbar till exempel. andra smaker, som lakrits och oliver är mer subjektiva.

fast sen beror det också på om det är människor som äter dom eller någon annan varelse, för andra varelser har andra smaker. så det är ganska subjektivt, för att objekt har ingen smak, bara subjekt har det.

Hm. Är det inte tvärtom.

subjekt Jag

smakar

objekt

och säger: vad salt den var. Smaken salt tillhör objektet. Det är objektet som är salt. Inte jag.

All smak är alltså i denna mening en objektiv perception, av ett objekt.