Vad är samhällets mål?

Vad är det gemensamma kollektivets -samhällets- mål egentligen? Är vårat mål att utforska universum? Sen då? Är vårat mål att skapa världsfred? Efter det då? Finns det några från politiker eller presidenter konkret uttalade mål för mänskligheten? Om inte borde vi inte i våran nya globala värld kommer överrens om ett antal mål som vi kan arbeta fram emot och som precis varenda människa tjänar på?

Eller är det kanske inte ens en idé att formulera ett globalt mål eftersom varenda individ i grund och botten har ett eget privat mål? Lever vi alla i ett stort kaos där alla sträver efter sina egna privata mål? Vad har vi då ledare, presidenter och kungar för? Finns det inget klart och tydligt uttalat mål som verkligen alla människor kan ställa sig bakom, som världsfred exempelvis?

Personligen så tror jag inte att det finns något som ett globalt samhälle, när det gäller samhällen på nationell nivå så beror det på vilket land man talar om.
Två ytterligheter skulle kunna vara Nordkorea och Sverige, sedan finns det länder som Somalia där det råder mer eller mindre total kaos.
Kan man då tala om ett samhälle i ett sådant land?
Men när det gäller det svenska samhället: trygghet,stabilitet,lag och ordning,tillväxt.

Världsfred kommer aldrig hända, vi är små dockor som blir dragna i våra snören när vi tänker för oss själva. Finns det något direkt mål? Känns som alla bara vill ha tjockare plånböcker och mer makt, fred är inte på listan.

Egentligen kan man säga att det enda mål som finns i dagens samhällen är ekonomisk tillväxt, samt i viss mån befolkningstillväxt då även det ger ekonomisk tillväxt.

På individnivå avgörs ju det hela av vilket perspektiv, eller livsåskådning, man väljer att ha på vår existens men personligen har jag svårt att faktiskt se det egentliga syftet med ekonomisk tillväxt i längden då det inte bär något konstruktivt med sig, utan snarare är destruktivt.

Vi människor skiljer oss egentligen inte mycket från en bakteriehärd som förökar sig i den takt som är för oss fysiskt möjlig. Problemet är bara att även vårt till synes oändligt stora provrör trots allt har en ändlig rymd; om t ex befolkningstillväxten på Jorden fortsätter som den gör idag kommer vi om cirka 700 år att vara en person per m2 torrmark! Och ni kan ju själva försöka komma på någonting som skulle få den utvecklingen att stagnera. Och 700 år är ju inte så jävla lång tid om man ser till den mänskliga historien.

Jag ställer mig ofta frågan vilket värde den för mänskligheten sammanlagda upplevda livskvaliteten idag år 2010 kan tänkas ha i jämförelse med densamma för t ex år 1210. Eller 1210 f.Kr. Visst, vi har vår enorma vetenskapliga och tekninska utveckling vilken gett oss datorer, iPhones, LCD-TV:s, tvättmaskiner, komfortabla bilar och andra bekvämligheter, men är materiella ting verkligen definitionen på lycka? Självklart svarar väldigt många (åtminstone i vår del av världen) "ja" på den frågan och det är inte så märkligt med tanke på den indoktrinering i materialismens ideologi som vi faktiskt har utsatts för det dryga senaste seklet och som nu mer än någonsin kastar sig över oss som ett hungrigt lejon.

Visst har vi t ex lyckats undvika otroligt mycket mänskligt lidande i och med medicinska landvinningar till följd av den vetenskapliga utvecklingen men på det stora hela undrar jag hur mycket lyckligare vi är idag jämfört med förr. Vem ifrågasätter idag den mängd med reklam och uppmaningar som får oss att köpa sånt som vi verkligen inte behöver men som vi fås att tro att vi inte klarar oss utan? Ibland tycker jag inte bara synd om, utan blir t o m äcklad över hur naivt folk med hull och hår sväljer alla föreställningar som vi matas med från höger och vänster, vare sig det är behovet av någon löjligt dyr märkesskjorta eller behovet att se någon förnedra sig i TV.

Jag vill betona att jag inte direkt har några lösningar eller ideér om vad som behöver göras, och att jag kanske inte heller alltid lever som jag lär, men jag ifrågasätter i alla fall det som de allra flesta av oss tar som självklart och norm! Och jag tycker att fler borde göra det. På ett sätt förstår jag att folk inte orkar bryr sig; "vad gör det om 100 år liksom?", "lev i nuet!", "konsumera och va' gla'!". Problemet är bara att jag inte tror att vi är så glada egentligen. Eller så är det bara jag som är olycklig och bitter för att jag inte ser det roliga i allt, vad vet jag...

Och med det säger jag godnatt!

Pengar pengar & mer pengar.

---------------------------------

Skulle vi verkligen förstå/tänka efter så här: Jasså jag är människa, jag befiner mig på jorden, vad är universum? Va kul att maten smakar bra & jag blir mätt, hoppas att alla blir mätta här på jorden.

Va kul det skulle vara att människligheten skulle överleva/flytta en en annan planet innan solen slocknar.
Va kul det skulle vara att upptäcka nya planeter med liv/utan liv. Då skulle vi kunna upptäcka universum tillsammans & byta våran kunskap/medicin osv...

Det verkliga meningen är att upptäcka, förstå, överleva & ha kul / ha det som du vill ha det.

Det fattar väl vem som helst.
Målet för varje individ är att må bra.
För att uppnå det målet måste vi samarbeta med andra och på så sätt kan vi tillsammans må bra.
Må bra gör vi av saker som att vara trygg, göra roliga saker, slippa hårt arbete etc.

Samhället är en konstruktion.
Ett samhälle kan vara konstruerat kring överlevnad och samarbete.
Ett samhälle kan vara en konstruktion kring olika hierakier inom olika system..

Alla samhällens mål torde vara att främja själva konstruktionen av samhällsmodellen.
Gärna med lingo som är konstruerat i cirkelresonemang...

Varför skulle samhället i betydelsen mänskligheten; alltså summan av alla människor, ha något speciellt mål som skiljer sig från t.ex. de mål som summan (samhället) orkidéer, eller bävrar, eller mufflonfår har?

Så vårat ultimata mål är att sprida våran säd till andra planeter?

Japp. I den konsensusen så är vi inte så långt utvecklade som många vill tro.

Problemet är att se in i framtiden. Tänk dig 1000 år tillbaka och försök formulera målet utifrån vikingens kunskap om världen.
Att nu fråga sig vad som är det rätta om 1000år är som att fråga en viking vad han anser om bredbandsutbyggnaden.
Vi har alltid varit är och förblir offer för en utveckling vi inte har kontroll över. Frustrerande? Jo, men det har ju gått bra hittills.

Det här med att utforska universum, och det, det är väl hyfsat begåvade ynglingar till rika föräldrar som kan pilla med det.
Målet för samhället är dock att överleva. Det har det varit sen urcellen Ellen och det kommer det alltid att vara, till den siste mannens suck. Sen finns inga mål längre.