Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Att människor är skapade av stjärnstoff är en rätt logisk konsekvens av Big Bang-teorin. Tyngre grundämnen än väte och helium kan bara skapas inuti stjärnor. Dessa kommer ut när stjärnor exploderar. Alltså är jorden och vi uppbyggda av detta byggmaterial, detta stjärnstoff. Om man bekänner sig till Big Bang-teorin förstås...

Kvarkar och liknande är väl relativt vedertaget. Går man ännu längre in så kommer vi in på strängteorin som är under utveckling. Har jag tolkat denna rätt som den ser ut i dagsläget är det omöjligt att komma längre in, helt enkelt eftersom dessa, om de existerar, ska ha en längd som är en så att säga kritisk. Med andra ord så
kan ingenting som är kortare existera. Det ska tydligen vara det absoluta avståndet på samma sätt som ingenting kallare än 0 K (absoluta nollpunkten) kan finnas...

Denna helgen såg jag Vanila sky för andra gången. Det fick mig att tänka, skulle jag vilja bly nedfryst och kunna forma mitt eget liv som jag än ville, Kunna få min drömtjej, mitt drömjobb, leva mitt drömliv. Om jag fått välja mellan det och att leva en mitt riktiga liv. Vilket hade jag valt!? Själv vet jag faktiskt inte vad jag valt. Det är väl samma frågeställning som att fråga sig om man valt det röda pillret eller det blå om man vetat vad som väntat utanför Matrix? Är det ett riktigt liv att leva i en datavärld? Vad finns för anledningar att stanna kvar i den riktiga världen? Att man kan påverka den riktiga världen? Att man träffar riktiga människor. Men om de människor man träffar känns verkliga och riktiga, kan man då bli lycka tillfredställda med dem som med riktiga männskor?
Något att fundera över! Själv har jag som sagt inte kommit fram till något svar än.

Som rutinerad dumskalle skulle jag totalvägra. Det skulle kännas väldigt fel, helt enkelt.
Ändå synes det mig vara ett korkat beslut att vägra. Jag menar, ett liv i lycka? Vad mer kan man begära?

Men så är den ju inte "äkta"...

Jag anser iaf att iom att vi inte vet om vår nuvarande existens är en simulation så vore det väl ganska dumt att välja bort den världen där vi mår bra mot den den världen som vi tror är den riktiga och där man lever i misär.

det är en framtidsvision som förmodligen kommer att kunna besannas. den digitala världen blir allt mer realistisk och det är bara en tidsfråga innan man kommer kunna leva virtuella liv "på riktigt".
Jag skulle kunna tänka mig ett virtuellt liv, helt klart. varför begränsa sig till den bleka, logiska verkligheten när man kan få sina vildaste fantasier uppfyllda?

Jag kan tänka mig båda, i skift.

Men i ärlighetens namn lever jag nog så redan. Det beror också på vad som vore annorlunda i illusionen - det man inte vet om har man som bekant inget ont av. Det vore ju en sak om illusionen var platt och känslolös, men om den kunde fylla även de behoven är det - tyvärr kanske man får säga - ett lätt val.

till viss del lever vi kanske redan i illusioner, det är bara att de inte är fullvärdiga motsvarigheter till verkligheten, ännu. tv, datorspel, böcker och musik översköljer oss dagligen och ger oss tillfredställelse iom verklighetsflykten. är FB en "illusion" eller är det verklighet?

En verklighetsflykt är inte detsamma som en illusion, vill jag bestämt hävda.

Vad söt avatar du har, förresten. ;>

inte? vad är en illusion då? något som ger sken av ett "verkligt" fenomen fast det är något helt annat? jag tycker verklighetsflykt och illusion smälter samman eftersom båda försöker tänja på gränserna för det möjliga

klart att avataren är söt, det är ju jag

Jag väljer verkligheten, för hur skulle man kunna känna igen och välja det som icke är?

En verklighetsflykt är självvald (mer eller mindre). Det är inte en illusion, nödvändigtvis.