Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Aha. Vad är det för paradox? Du menar att solipsisten Gunnar måste tro på Ylva för att diskussionen mellan dom ska... ja, vadå? Äga rum? Betyda nåt? Ge nånting?

Japp.

Om Gunnar anser att Ylva är en konsekvens av hans egen formulering av verkligheten, vad är då vitsen med en offentlig diskussion (som t.ex. på ett debattforum) med henne?

Gunnar anser ingenting om Ylva, annat än att han inte har någon aning om vad Ylva är eftersom Gunnar inte kan veta nånting om omvärlden.

Att saker har någon vits är för övrigt något man låtsas innan man blivit solipsist. Efteråt så försvinner tanken om att saker kan vara betydelsefulla.

Om du någonsin har haft eller kommer ha en klardröm (upptäcka att man drömmer utan att vakna) så kommer du mest troligt fortsätta interagera med drömvärlden och drömkaraktärerna, även fast du är helt övertygad om att dom inte finns eller har någon betydelse (vilket är ett mycket mer uttalat perspektiv än vad Gunnar har angående Ylva).

Men om Gunnar inte har nån extern (icke-solipsistisk) information, hur kommer det sig, att han väljar att kommunikera med sig själv offentligt?


Jag har haft lucid dreaming.


Men det är inte det lucid dreaming är, så analogin är meningslös.

Ja, varför händer saker? Hur ska Gunnar kunna svara på det, med tanke på hans perspektiv?

Is Ahab, Ahab? Is it I, God, or who, that lifts this arm?

Förstår inte den här biten. Menar du att du tror på drömkaraktärer i klardrömmar också?

Ultimativt: Jag har igen aning aning.



Nej.

Det kan väl bara finnas en människa om solipismen stämmer?
Om det är två eller fler spricker hela konceptet.

Eller menar de att alla människor finns men med helt egna 100% subjektiva upplevelser?
Så kan det inte vara. Inte ens teoretiskt.

Den här tolkningen av solipsismen dyker upp gång på gång. Det är nästan lite av en halmgubbe, är det någon slags kollektiv försvarsmekanism för att slippa fundera på den starkare (och vettigare) formen av solipsism? Det här är inte riktat mot just dig 526, tycker bara det är märkligt att nästan alla väljer den här vägen.

Googlar man solipsism så kommer en definition upp direkt: "the view or theory that the self is all that can be known to exist."

Är man mer sugen på läsa wikipedia så är det här första meningen: "Solipsism is the philosophical idea that only one's own mind is sure to exist."

Jag som lagt till fetningen i båda fallen. Varifrån kommer den här tanken om att solipsism gör uttalanden om att ingenting annat finns eller att bara jaget finns? Det finns säkert en sån tolkning också, men den är uppenbarligen både mindre vettig och mindre exponerad (åtminstone på google), så varför ägna en tanke åt den innan man fullständigt utforskat den vettiga versionen?

Ok, men om det menas att alla människor finns, men att det vi upplever är det enda vi kan vara säkra på är sant?

Då måste man väl ändå fråga sig hur det är med att alla upplever samma sak?

Ja absolut, det är hela poängen, att man måste fråga sig, undersöka, stångas med konceptet på egen hand! Hellre med ett starkt koncept istället för ett svagt, för sin egen skull. Det var bara den poängen jag försökte lyfta.

Jag har stångats färdigt med just den biten, däremot slutar man inte stångas för att man hittar ett svar. Man slutar av ungefär samma skäl som att man slutar försöka hitta ett svar på vad som är "norr om nordpolen."

Ett tips: Det är oftast i sina egna premisser man hittar nyckeln som skiner nytt ljus på frågan. Ha så kul, ifall det är nåt du tänker undersöka.

Fast jag fattar inte. Om alla människor upplever samma saker blir det ju objektivt. Något som logiskt måste finnas utanför det egna huvudet. Då är det inte solipsism längre? Eller?

Bra frågor, men dom verkar vila på en hel del obekräftade premisser. En fråga är en utgångspunkt för att hitta sina premisser och ifrågasätta dom. Så länge man har premisser som man inte kan lita fullt ut på så kan man inte lita på slutsatserna.