Absolut sämsta staden bo i inom Sverige?

7 eleven kan man väl handla mat i, dyrt kanske men ändå.

Samma tjat hit och dit. Fördomar om den och om den. Välj en stad att bo i där du trivs, och skit i vad andra tycker. Det skrivs mycket i denna tråd om alla lantisar som påstås flytta till Stockholm och bli stöddiga. Är det nån som tänkt på att de kanske varit tvungen att flytta därför att det inte fanns några jobb där de bodde tidigare. Och detta med stöddigheten, ja jag vet inte... men i en storstad blir folk lätt jäktade och har dåligt med tid, det kan tas som ointresse.

Ingen har dock skrivit om de som gjort omvänd resa, nämligen infödda stockholmare som flyttat ut till landsorten. Sådana finns det gott om. Jag är själv en sån! Jag är född och uppvuxen i Stockholms innerstad, Kungsholmen närmare bestämt. Min släkt är stockholmare sen 1700-talet. En moster till mig träffade en man från Örnsköldsvik, och hon flyttade upp dit, som barn tyckte jag att det roligaste var att kliva på sovvagnen på Sthlm C och åka upp till Övik. Nåväl, jag bodde kvar i Stockholm fram till 26 års ålder, och då flyttade jag till en ort i övre norrland, jag fick ett säljarjobb med den orten som stationering. Varför lämnade jag stockholm efter att ha bott där sen jag föddes? Jo flera anledningar fanns. Stressen, otrevligheten, brottsligheten, människors sätt att dra sig undan och lämna andra i sticket, egoismen, bristen på sammanhållning, arbetsplatser där man knappt hälsar på varandra, ytligheten, kändiskåtheten mm.

Där jag nu bor finns en härlig gemenskap i vårt villaområde. I somras var jag bortrest, grannarna tittar till kåken, en granne en tant på 91 år vattnade mina blommor. Vi hejar glatt på varann, och ingen föraktar mig för att jag talar 08-dialekt! Förra vintern fick jag motorstopp på gatan, inom två minuter kom min granne och bogserade mig till verkstaden. Nu ska man inte romantisera för mycket, problem finns även på landsorten, men absolut inte den kyla som finns i Sthlm. Jag blir alltid bekymrad när jag i lokaltidningen läser nån intervju med nån 18 årig tjej som säger att "ja skall flytta till stockholm efter gymnasiet". Stackare, tänker jag. Hon borde prata med oss alla som lämnat stockholm för att hon möjligen skulle förstå varför hon inte bör göra det.

I min nya norrländska stad känner jag flera fd stockholmare. Bland annat en man som är frälsningssoldat. Han berättade på sin söderdialekt att när han stod med bössan i stockholm kanske var hundrade lämnade ett bidrag. I sin nya stad brukar i snitt var fjärde lämna en slant. Hans upplevelse säger det mesta tycker jag!

Det närmaste jag såg i butiksväg var pressbyrån

"Kom vi åker till avenyn för att handla mat"
Fast ne..
Konsum finns.. tror t.o.m att det är den största som finns i göteborg

Det är alltid roligt med studenter. Det blir liv och rörelse och, inte minst, är jag också student. Det kanske påverkar.

Den har funnits där länge.
Det är bara du som är dålig på att leta.

Bara läst genom de första 12 sidorna och kan således inte kommentera alla de slutsatser som dragits i tråden. Jag kan i alla fall säga att Lund, som jag bott i sen tio år tillbaka, är en schysst stad! Väldigt stor blandning av människor + att den generella bildningsnivån är väldigt hög. En följd av detta är bl.a att det finns väldigt få rasister och en stor öppenhet. Jag bor själv i ett invandrartätt område och stormtrivs. Även Malmö är en oerhört trevlig stad med en fantastisk massa olika saker att uppleva!

[quote=Prodelin]Tänkte vi kunde lista dom sämsta städerna i Sverige man kan bo i.

1. Stockholm (Otrevliga människor, ytliga, dyrt, men framförallt är det en deprimerande miljö, WT-staden nummer 1)

Jag kan köpa otrevliga männskor, ytligt och dyrt men håller inte alls med om att det är en deprimerande miljö eller att det skulle vara en WT-stad.

Stockholm anses (även internationellt) vara en väldigt vacker stad. Ta t.ex. gamla stan, norra delen av södermalm samt östermalm som är riktigt vackra stadsdelar och där det finns massor med mysiga restauranger och krogar. I innerstan är det i vart fall knappast heller en WT-stad; det är en mycket hög andel akademiker som bor i innerstan (vilket är självförklarande, eftersom väldigt få personer med en medelhög inkomst har råd att bo med familj innanför tullarna).

Som vanligt när det ska diskuteras städer kommer det alltid upp saker om Sthlm som för det mesta inte stämmer eller gäller generellt för alla städer! Att säga att i Sthlm bor det dryga människor. Vaddå? Bara för att man träffat en människa som råkade vara i Sthlm betyder väll inte det att alla Sthlmare är dryga?
Ytliga?? Jaa om man är här över en helg och bara hänger på Stureplan och Östermalm kan man väll säga att folk är ytliga... men gillar man inte ytliga människor behöver man väll för fan inte gå dit.
Då kan man väll gå till Söder eller vilken annan stadsdel i stan som helst. Om man hela tiden möts av otrevliga människor kanske inte felet ligger hos dom man möter utan hos sig själv.

Min erfarenhet av folk som kommer från nån byhåla någonstans i Sverige alltid ska visa sig på styva linan och börja tjaffsa med folk så fort dom får ett par bärs i sig, konstigt att man bemöts med dryghet/otrevlighet om man beter sig så.

Alla ni som påstår att 08-orna är dryga och otrevliga - vad baserar ni det på?
Lista minst 5 utmärkande saker

Jag personligen skulle aldrig någonsin bosätta mig i Säffle. Värre bonnhåla har jag sällan skådat. Vid en närmare eftertanke så hade jag nog aldrig slagit läger i någon stad inom skånes gräns heller för den delen, och det med tanke på dialekten. No offence.

Stockholm är sjukt deprimerande.