"Avmaterialisera sig"

Hello!

Jag har under sisådär ett års tid lekt med tanken på att göra mig av med de flesta av mina ägodelar.

Kan köra en kort historik som för mig till mitt ställningstagande:

Har aldrig varit en samlartyp, men uppskattat "goda" ting såsom en snygg designlampa, bra hifi-system, ett par favoritfilmer på DVD, böcker, musik, nöjen (konseter, mat). Klädmässigt är jag en snobb (i den bemärkelse att jag uppskattar t.ex. ett par designskor, bespoke skjortor - menar inte att jag har [LOGOTYPE] skrivet över bröstet på en tröja).

2008 var jag i USA ett par veckor under sommaren. Våren hade varit fruktbar och avkastningen spenderades friskt på restauranger (ångrar jag ej) i goda vänners sällskap - samt viss shopping mellan sightseeing och museibesök. Jag köpte en jävla hyllmeter böcker. Tre av böckerna hade jag redan planerat att läsa - resten var "spontanköp" där jag kände att "wow, detta verkar ju vara en toppenbok att läsa ngn gång". Faktum är att dessa böcker har varit själva "tipping point" (låt dem symbolisera mina känslor kring mycket av det jag äger) som gett utlösning av dessa känslor om materialism.

Idag har jag endast läst ut en utav alla dessa böcker, och många känner jag ärligt talat att jag inte har lust att läsa (har tappert börjat på ett par..). Annars läser jag aktivt, oftast "en i taget" som jag köper, eftersom jag verkligen vill läsa den just då.

Problemet ligger i att dessa olästa böcker, såsom andra prylar som visserligen är "vettiga" men helt enkelt inte används eller utnyttjas av mig - tynger mitt medvetande. De ligger i hyllan och skriker "läs mig, läs mig!" - när jag hellre hade sparat $ och haft mindre saker.

Visst, det är en mognadsgrej, nu köper jag inte saker efter samma ingivelse som då - men här närmar vi oss problemet (bare with me FB läsare!).

Håller ni med mig om att tingen många gånger äger oss, och att vi i vår materialistiska (många gånger omedvetna) mani slutar som olyckliga människor - trots att många av tingen må vara lärorika/givande?

Jag börjar fundera mer och mer över smidiga sätt att decimera mina ägodelar med uppåt 70%... Att endast äga fåtalet ting av symboliskt värde - och vill bli av med resten. Lättare kunna "röra sig fritt" och ha ett "fräschare hem"... ?

Kom med input! Har ni tips (lite OT) på bra sätt att göra sig av med bohag, är det uppskattat! Jag skall skrida till verket, det står utom tvekan - men vill med denna tråd initiera en filosofiskt lagd diskussion.

Ja jag håller med dig 400mg tramadol, jag slänger saker precis hur som helst. T.ex. nu slänger jag kalsongrer.

Äh, samla på. Man blir hemmablind. När man till slut inte bryr sig om att städa så mår man gott i själen.

En väldigt bra insikt du har fått i min mening.

Jag har problem med folk som ser värde i materia, vi kommer ändå alla dö någon precis som allt annat dör. Även om jag skaffar mig ett skitfint HiFisystem idag så kommer det vara utdaterat inom en viss period, vilket förmodligen ger mig ett habegär efter ett nytt. Men det är ju precis så det är menat att det ska fungera, hade alla varit ärliga och velat gott hade våra bilar och stereor hållt i hundratals år. Men eftersom man inte tjänar pengar på att göra så är det förstås ingen som gör det, även om dom påstår det. Jag tror det synsättet genomsyrar nästan allt vi gör, för mode kommer och går, för tio år sen skulle alla ha Iceman kläder, idag ska man ha något annat. Och så kommer det fortsätta så länge vi lever i ett samhälle där profit går före förnuft.

Jag har dock haft turen att ha behövt genomgå ett helvete till liv, blivit av med allt jag äger ett flertal gånger. Medvilligt & motvilligt. Jag tror det har gett mig en sund syn på saker jag införskaffar, dock har jag intressen som kräver att jag har vissa saker, men hade dom försvunnit idag hade jag inte gråtit blod.

Angående din fråga har jag nog inga vidare tips förutom att skänka bort skiten och behålla det du verkligen behöver :P

Tack för inlägget!


Håller helt med dig. Jag tror att vissa habegär kan stillas med "THE ONE" - en produkt som inte behöver bytas ut, trots uppdateringar, och lever länge. Snarare än att behöva köpa nytt var tredje år för att du köpt skit, håller t.ex. en Canada Goose-jacka (tycka vad man vill om dem..) i ur och skur. Min mormor brukade säga att hon inte "har råd att köpa billiga ting" (i den andemening jag skriver detta stycke)


Intressant att du skriver att du haft turen att...! Är det något som har varit extra svårt att bli av med? Hur ser ditt hem ut idag (få ägodelar generellt)?


True! Däremot har vissa av sakerna ett värde och är i väldigt gott skick... Kan jag inbringa någon tusing är det ju inte helt fel det heller (usch, vad jag säger emot mig... pengar är ju också materialistiskt!)

TS, du har rätt i att det inte finns någon vits med att samla på sig en massa saker som man egentligen inte behöver.

Tänkte tipsa dig om en annan tråd som kanske också skulle vara av intresse för dig...

https://www.flashback.org/t1174451

Jag tror faktiskt att det är precis tvärtom. Nämligen att folk bara vill använda saker ett fåtal år, och därmed inte är beredda att betala för kvalitet. Och marknaden levererar.
Exempelvis skulle inte jag vara beredd att betala 1000kr extra för en mobil med livstidsgaranti. Den kommer ju ändå vara uråldrig om inte så lång tid.

panpot:

Hade jag inte haft inbrotten och vräkningarna så vet jag inte hur min situation hade sett ut idag. Men jag tror att jag har lärt mig en del tack vare det, som gett mig bättre insyn på hur mitt liv egentligen fungerar. Ex att jag inte behöver feta prylar för att må bra. Eller att jag faktiskt inte måste köpa saker för att uppnå någon slags status. För det existerar enbart i huvudet på vridna människor. I min mening.

Du får gärna tro det, men det låter som konsumentsamhället har fått dig på sin sida Bilar som exempel görs idag inte för att hålla länge. Det syns tydligt i avtalen man tecknar och i och med existensen utav garantier. Hade alla, som jag sa innan varit ärliga hade man kunnat stå för sin produkt och inte behöva sälja garantier som är begränsade.

Snacka om bilar som inte håller när det inte går att ungdå rost och de allra flesta knappast vet hur man underhåller en bil. Det ska vara en ovanlig ägare eller en jävla tur om en bil håller över 30 år, de allra flesta slutar på skroten för att den som använder den har slutat att bry sig tex. pga det inte är ekonomiskt försvarsbart att reparera den.

Om ni tror det är så jävla enkelt att bygga saker som är till för att användas och som håller 100 tals år för så gott som alla som använder prylarna, så varsågod att nämna dessa. Jag kommer nämligen inte på något själv.

Det materiella förgås men det andliga består.

Min polares Oldsmobile går som ett urverk och det enda som är totalt pajat på den är lacken mer eller mindre. Det kan jag däremot inte säga om min gamla suzuki alto. Den orkar knappt upp för en uppförsbacke längre, och sätter man igång AC'n medans man kör saktar bilen ner markant..