Egots död

Vem är du som intalar dig till att tro på något? Vem är du som tror på något? Du rör dig fortfarande bland tankar och trossystem: men vem är du, utan att använda dig utav/identifiera dig med tankar, perception, känslor eller minnen?

Utan att använda dig av tankar, minnen, känslor eller perception: är något rätt eller fel? Svar: ingetdera.

Jag har inte läst igenom tråden, reagerade bara på trådrubriken "Egots död".

Jag var involverad i "New Age rörelsen" i 10 år. Jag bodde I Californien i 2 år, har nog testat allt som var tillgängligt då och senare. Jag har lyssnat på många "lectures" om egot och läst böcker, tillbringade även 3 år i Indien nära ett ashram där jag deltog i en massa olika slags flummiga terapier, workshops och meditationer . Denna period varade från 82-92. Efter 10 års experimenterande tappade jag intresset, tror inte på "enlightenment" längre eller past life, osv. Har träffat på tillräckligt många "new agare" som trodde att de var upplysta, vilket de inte var, de flesta var väldigt manipulerande och hade ett starkt kontrollbehov, samt ett stort behov av uppmärksamhet.

Att bli involverad i rörelser, eller att delta i flummiga aktiviteter, eller att tro på flummiga saker, eller att umgås med flummiga människor, eller att umgås med flummiga och självupptagna människor, eller att tro sig finna bättre svar i Indien eller Kalifornien än annorstädes, är såklart saker som den som söker stilla sitt inre med fördel kan hoppa över. Allt som krävs är att sitta ned under tystnad och att iaktta hur tankar uppstår helt av sig själva - utan någon bakomliggande tänkare och utan något "jag".

Att t.ex. mindfulness förändrar hur hjärnan verkar råder det knappast några tvivel om, inte heller om att hjärnan producerar känslan av "jaget", och inte heller om att meditation minskar den hjärnaktivitet som skapar känslan av ett individuellt jag. Läs t.ex.: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2566754/

Är inte 'mindfullness' och meditation i princip samma sak? Jag är alldeles för trött för att läsa texten som länken leder till.

Frågorna är gjorda för att få mig att söka inåt right? Jag vet inte vem jag är, men jag letar, känslor dyker upp, som en känsla av något är fel, eller en oro för det.. Efter ett tag så ler jag och släpper taget, och så fortsätter det. Tills jag fastnar, eller blir lurad. Jag är ingen expert direkt. Men jag tror det här är rätt?

Jag har trott att man ska nå pang bom "bottnen" om man hittar svaret, men det kanske endast är inbjudningen till det "sanna sökandet"?

Meditation --> Mindfulness, skulle jag säga.

Jag har mediterat ganska mycket i ca 7 år och försöker applicera zen i vardagen. Tar inga droger eller mediciner.

För några veckor sedan hände något konstigt.. Jag hade sovit lite och läst väldigt mycket i en vecka (vissa dagar ca 4-5 timmars sömn). En natt mediterade jag och lyssnade samtidigt på den här låten: https://www.youtube.com/watch?v=xZ7osoZZsRk

Jag har tidigare haft ajna-chakra (tredje ögat/tallkottkörteln) upplevelser.. Men den här gången kändes det som mina ögon låste sig fast mot ajna-chakra och att hela den övre delen av hjärnan började "brinna". Jag blev medveten om "tråden" ovanför huvudet och ett tryck uppåt. Förmodligen en upplevelse av kronchakrat, eller början till ett väckande.

Efter detta kunde jag inte sova på tre dagar. Min kropp vilade men jag var hela tiden medvetande.
En dag när jag skulle gå och lägga mig (och jag hade stänga ögon) blixtrade det vitt, dessutom fick jag några spasmiska ryck i armarna. Jag hade också en tanke om att om jag somnar så kommer jag sluta andas, då jag även var väldigt medveten om andningen och förmodligen i vissa perioder andades väldigt djupt/sakta.

När folk pratade med mig var jag helt ointresserad, jag försökte ta in vad de sa men gick hela tiden tillbaka till att vara medveten om kronchakrat. Jag sa hela tiden till mig själv "jag måste ner", "jag måste ner". Då de var jävligt jobbigt att inte kunna få någon riktig sömn. Jag hade även ganska ont i ögonen då de var ansträngda efter att hela tiden varit låsta/letat sig mot ajna. Försökte fokusera på jordiska ting och koncentrera mig på vad folk sa. Till slut efter några dagar landade jag. Detta skulle jag bara kunna beskriva som någon slags psykos. Ska man döda egot så krävs mycket mod.. då skulle jag fortsatt uppåt.

Jag tror inte man skall försöka döda sitt ego.
Det är en del av dig och kommer att behövas.

Det är trots allt ditt ego som gör att du sitter här på Flashback och skriver.
Det är alltså en bra sak.

Trots att jag hade en speciell upplevelse 2014 som jag räknar som tillfällig upplysning så är jag skeptisk. Utmärkande för den upplevelsen var att jag inte kände någon rädsla för någonting. Bara frid. En speciell upplevelse var det i alla fall.

Men jag tänker att alla är vilsna och hittar olika sätt att lura sig själva för att stå ut. Om en upplyst person drabbas av t.ex demens eller organisk psykos så förändras personen och upplysningen är ett minne blott.

Snacka om vad som verkligen är sant och vara vis.. tills hjärnan sviker en.

Det kan låta konstigt men alla olika sorters rädslor är grenar och löv på det träd där rädslan för döden är stam och rot. Om man får möta sin dödsångest ska man tacka och ta emot, och nyfiket följa vågen för att se vad som finns där på andra sidan. Att detta är lättare sagt än gjort är såklart århundradets underdrift. Själv har jag aldrig ens fått (den tvivelaktiga) chansen att försöka.

Nja, en fundamental del av upplysningen är insikten om att du alltid varit upplysta. Att alla är upplysta, dom som vet det, dom som inte vet det, och de dementa.

Den delen av konceptet förstår jag inte. Kan du utveckla?