Egots död

Exakt!

Och den som dras till att skapa lidande kommer göra det och den som dras till att förhindra kommer göra det!

I det här sammanhanget är jaget och fri vilja illusionerna.

En illusion är något man ser/upplever, men som i själva verket inte finns.

Något som ter sig reellt, men som vid en närmare granskning förstås som innehålls- och substanslöst; d.v.s. illusoriskt. När vi förstår att ingenting har en frånskild existens, oberoende resten av universum, inser vi att våra vardagliga koncept som "människor", "djur", "växter" och så vidare fundamentalt sett är tomma, då uppdelningen i kategorier frångår den sammanbundna verkligheten, där A beror på B och består av C och D och C och D i sin tur består av E och F och så vidare. Vare sig A, B, C, D, E eller F har någon förankring i verkligheten som sådan.

Allt detta faller tillbaka till den första illusionen, vilken är konceptet om "jaget" som i sin tur förhåller sig till "det andra" - där båda dessa begrepp är uppståndna ur vår förvirring kring verkligheten. Söker vi oss tillrätta i frågan om vem som upplever tillvaron faller hela illusionen samman, eftersom att ingen sådan frånskild individ - vem vi tror oss vara - går att finna, vare sig i det inre eller i det yttre.

Allt faller tillbaka på frågan: "Vem är jag?"

Hjärnan fabulerar ett jag och oräkneligt många entiteter bortom detta jag, men den som söker förnimmelsens ursprung finner enbart - ingenting! När inget jag hittas, uppstår frågan "Vem har funnit att jaget inte finns?" - och inte heller denne går att finna någonstans. Denna jakt på oss själva tömmer oss på våra villfarelser, d.v.s. sådant som är direkt inbillat, och lämnar enbart kvar det som verkligt existerar: föränderlig varseblivning, utan sammansvetsade entiteter i, och medvetandet i vilket detta skådespel uppenbarar sig. Med andra ord: den enda verkligheten, vilken är en oskiljaktig helhet, där medvetandet (ditt sanna jag!) breder ut sig uniformt i allt.

Varför upplever människan sig som blott en delmängd av verkligheten och inte som dess helhet? För att hon har identifierat sig med kroppen och med tankar, vilket svetsats samman till en dröm om "jag" och separation visavi "annat". Frihet från dessa bojor leder till insikten - den direkta upplevelsen - att allt är en återspegling av medvetandet, vars egenskap är att lysa upp sig själv och som följaktligen är i alla "ting".

Jaa!

Och detta är en naturlig gång troligen.

Jämför med ett barn som i tidig ålder lär sig vad en bil är, redan vid några års ålder så finns sådana med i pekböckerna, och dom åker omkring på gatorna. Barnet växer upp och ifrågasätter aldrig huruvida en bil existerar eller ej.

De som tittat närmare på en bil upptäcker dock att en bil är ju bara en sammansättning delar. En massa metall, olja, och plast, som råkar hänga ihop på ett visst sätt just nu. Och dessa delar i sin tur kommer från bergarter, som i sin tur kommer från...

Det är kanske inget konstigt, tills man inser att vänta nu, bilen existerar ju inte! Det finns inget som fundamentalt är en "bil". Men min hjärna har absolut inga problem att både tänka på och visa upp bilar som fundamentala objekt. Bilen som objekt är en illusion.

Detta är det välkända fenomenet emptiness.

Och det roliga är, att det samma gäller vår tro på jaget och fri vilja.

Jag har börjat få upp ögonen för det här... Men jag hör mycket snack om att man på något sätt inser hur värdelösa alla strävanden är... Känns lite tråkigt. Något om att inte vilja söka upp kul/positiva grejer längre.

Eller har jag missförstått upplysning?

Det är bara en insikt. Sen kan du fortsätta jaga en fet BMW eller en snygg fru.

Det brukar leda till insikten om att målet av din strävan inte ger den glädje du tänkt dig.

Snarare att om du nu känner strävan så är det i nuet det är värt något, och om något så kommer större glädje och värde i vad du nu än känner i stunden. Oavsett om det är eufori, strävan, glädje, eller sorg.

Om du tidigare strävade efter en BMW för att känna dig cool, eller få respekt, ja då lär du bli av med den strävan.

Om du dock uppskattar körglädje och bilar som håller så kan du mycket väl eftersöka en BMW som upplyst.

Intressant, men varför skulle att bli cool inte vara viktigare än körglädjen, om att bli cool osv är en stor källa av glädje för denna människan?

För mig blir det nog en fet fru och en snygg BMW men okej

För att allt vad du är tynar bort.

Och upplevelsen i nuet är allt som kvarstår.

Åh jag förstår, så alla känslor av stolthet eller acceptans som kan tillskrivas en person suddas ut?

För att något ska tyna bort måste man leva i framtiden?
För det är inte ofta bilar exploderar.