Egots död

Jag skrev det lite tidigare i tråden. I illusionen går allt åt helvete till slut. Eller rättare sagt är illusionen helvetet och slutar med döden. Verkligheten däremot är ett bokstavligt Intet.

Hur vet du att det är en iilusion? Det är bara olika sätt att uppfatta saker.


Vad roligt hoppas du får det bra. Ska du ta självmord?

Jag förklarade ju det: strävan leder aldrig någonvart. Därför är tillvaron som Schopenhauer kallar "fenomenvärlden" illusorisk.


Vet inte än. Jag fick syn på denna tråd i filosofiforumet, som anknyter till vad jag har skrivit i denna. Här kunde jag inte låta bli att vara cynisk. Illusionen kommer att gå sönder helt utan meditation. Det vore lite tråkigt att missa, ifall det skulle hända under ens livstid: (FB) Du lever i ett rövhål

Hur vet du det?

Vi får hoppas inte samhället går sönder iaf. Det vore riktigt synd om det hände. Alla som lever är beroende av att samhället fungerar.

Det vet jag på något sätt intuitivt. Något som är en meningslös strävan kan inte vara verkligt.


En riktigt fin träff av en meteorit eller en störtdykning ner i ett svart hål skulle kanske ge idioterna som kallas "medmänniskor" rätt perspektiv innan de kolar av.

Det kanske bara är meningslös för dig men inte för dom som har fattat?

Va menar du med det? Varför är du arg??????????

Att du inte tröttnat än. Gå längre. När världen är genomskådad står du själv på tur att genomskådas. Ta reda på vem illusionen spelas upp för. Du upplever det som att du finns, men det gör du inte. Det finns ingen person som tycker att världens undergång vore "tråkig att missa". Detta är bara ett uppvridet maskineri, vars ljus riktas mot världen istället för mot sig själv, vilket hade eliminerat både själv och värld. En genomskådad illusion kan inte upprätthållas. Varför väljer du lögnerna?

Det är förstås egalt vad vi kallar illusion och vad vi kallar verklighet. Vi har inga bedömningsmallar för att göra en avgränsning mellan de två, men det som existerar här och nu är i vilket fall det som i någon mening finns - och om det i detta existerar ett subjekt så har man arbete kvar att göra.

En varseblivning måste varseblivas. Egot är ju bara självidentifikationen som säger att det händer MIG.
Även om "jag" antar en identitetslös identitet så måste en varseblivning varseblivas. Sedan kan man ju kalla det för vad man vill, medvetandet, the Self, whatever. Utan mottagare uppstår inget.
Alldeles i början, jag tror till och med att det är det första, i I AM THAT av Nisargadatta Maharaj säger han "For something to appear there must be someone to whom it appears before". Typ.

................................Intermission...... .........................
Jag letade upp boken i pdf, det var längesedan jag läste den, här är den exakta ordalydelsen, första kapitlet, första raden:

Questioner: It is a matter of daily experience that on waking up the world suddenly appears. Where
does it come from?
Maharaj: Before anything can come into being there must be somebody to whom it comes. All
appearance and disappearance presupposes a change against some changeless background.

Vad är det för fel på världens undergång nu? Kan man som pessimist tänka sig något bättre? Det spelar ju ingen roll ifall individen är illusorisk - det bästa vore ju om hela teatern förintades. Frid.

Tänkte bara säga att jag tycker det är en fröjd att se Frigjord försöka så bra att förklara läget, men tråkigt att se att det inte "går in".

Det är nog ungefär som en sån där "3D-bild" som var populärt i mitten av 90-talet i kvällstidningar och liknande. Innan man ser det är det bara konstiga mönster man inte begriper sig på, men när man sett bilden är den helt uppenbar.

Vi har antagligen olika uppfattning om vad ordet subjekt innebär. Jag menar det i bemärkelsen individ eller person, inte i bemärkelsen medvetande. Uppenbarligen kan inte varseblivning varseblivas i medvetslöshet.


Jag säger inte att något är fel. Däremot är det kontradiktoriskt att å ena sidan önska lidande över andra och å andra sidan peka ut just detta som tillvarons stora fel. Skrid bortom bäraren av pessimism, bäraren av illusioner och illusionen själv, om du inte vill vara delaktig i en onödig spridning av detta fel, sprunget ur konflikt genom individens totalt onödiga begär. Hur kan man inte vilja transcendera detta, särskilt som det renderar frihet? Även om du finner det bättre att avsluta ditt liv så ser jag inte varför du skulle välja att leva som en dålig människa sen det visat sig att du är för feg för detta. Självförakt och hat gentemot världen minskar inte lidandet. Ärlighet om att vara ömklig är inte ädelt och inget värt. Lev i visdom eller lev inte alls.

Kan du förklara istället? Fattar verklgien inget men jag försöker förstå men de e inte lätt