Jag skulle vilja presentera min uppfattning och förståelse för ordet 'ego'.
Jag ser egot i 2 olika perspektiv.
1. Det kroppsliga eller fysiska egot.
Detta är en fundamental funktion i kroppen som säkerställer dess överlevnad rent fysiskt, detta ego går inte att göra sig av med, eller nja, det går, men då inträffar även kroppslig död. Detta ego är det egot som ser till att kroppen får framförallt den näring som den behöver, så som mat och vatten. Utan mat och vatten så slutar kroppen att fungera, vill man att kroppen ska fungera så är detta inte det egot som man ska rikta in sig på att göra sig av med.
2. Det mentala eller psykologiska egot.
Den absolut fundamentala funktionen som detta ego har är att det vill alltid "vara" någonting, detta kan manifestera sig i form av olika typer av identiteter, så som ideologiska, religiösa, biologiska m.m, där 'jag' eller 'jaget' är kärnan som egot befäster med olika typer av identiteter.
Så, eftersom tråden handlar om egots död, så bör jag väl samtidigt även framföra min metod för att "döda" det. Detta är från egen erfarenhet... men jag kommer tyvärr inte kunna säkerställa att jag separerat mig från mitt ego, egot är nämligen som en riktigt hal lite orm i sinnet, att påstå att jag har separerat mig från mitt ego är i min uppfattning ett egoistisk antagande. Ju mer man rör sig in på vägen att frigöra sig från sitt ego, desto starkare växer sig egot fast i sinnet.
Teoretisk hypotes
Jag tycker inte ordet "döda" är korrekt ord att använda för att ordet har en ganska negativ klang i sig, jag tycker det är bättre att använda ord som
frigöra eller
separera. Egot är heller ingenting som i praktiken kan dö, det är bara en slags ram som sinnet har skapat och anpassat sig efter p.g.a olika omständigheter, mestaldels samhällsinriktade sådana.
Så om man som mig utgår ifrån att egot alltid vill vara någonting så är det mest rationella och logiska att sluta vara någonting eller sluta identifera sig med någonting, vilket i slutändan är samma princip. Dessvärre är detta lättare sagt en gjort, varför är det det? Jo för att det finns ganska starkt menifesterade identiteter i sinnet, den absolut starkaste identiteten som jag har avidentiferat är
'Människa'. Anledningen till att det är svårt att avidentifera en identitet som människa är framförallt för att det betyder mycket, identiteten symboliserar hur man agerar i sin omgivning; moral, etik, känslor, relationer och mycket annat.
Praktisk hypotes, tankebearbetande
Tankebearbetandet innefattar en slags motbalans med medveten tankeverksamhet där det medvetna delen av sinnet motarbetar egot överlevnadsmekanism. Detta är relativt enkelt om man har kommit till den punkten att man kan medvetetet tänka och skapa tankar i sitt sinne. Har man filosoferat mycket i sitt liv så bör man ha tränat upp denna förmåga.
Tankebearbetandet inleds pricipiellt med en fråga: "Vad är jag". Efter denna fråga kommer det med stor sannolikhet manifesteras en eller flera
undermedvetna tankar som uppenbarar sig i den medvetna delen av sinnet, vad dessa tankar som manifesteras undermedvetet innehåller kan variera, men generellt så har tankarna oftast en gemensam nämnare; de försöker ge ett svar på frågan som medvetet har tänks: "Vad är jag?"
När denna tankefas inleds så kan man välja 2 stycken metoder, metod 1 är att
inte medvetet skapa någon ny tanke, metod 2 är att producera en tanke som som motsäger den undermedvetna tanken, tanken som skapas (
mantrat) bör följas efter den teoretiska hypotesen vilket blir: "Jag är ingenting", man kan även använda andra former av mantrat som nulliferar svaret, exempelvis: "Jag finns inte", "jag existerar inte" eller dylikt.
Dessvärre är det så att metod 1 (lite beroende på hur utvecklat individens sinne är) är ganska krångligt att åstadkomma, för att erhålla denna typ av sinneskapacitet så rekommenderar jag meditation, men för den som inte är intresserad av meditation så går det att använda metod 2.
Hur lång tid det tar att uppnå resultat för detta kan variera, jag själv varierande mellan metod 1 och metod 2 i ca 3-5 år, metod 2 orsakade även relativt mycket okontrollerad tankeverksamhet där jag behövde avsätta tid för meditation dagligen för att tysta ner sinnet då jag upplevde mycket sinnespåfrestning i min vardag, vilket orsakade ganska mycket psykologiskt lidande. Jag kunde inte koncentera mig på alldagliga sysslor då den undermedvetna delen av sinnet nästan konstant producerade tankar som försökte ge svar på frågan "Vad är jag?".
