Egots död

Ok. Vem är det som har skickat in ditt inlägg? Är det egot eller det opersonliga medvetandet?

Eftersom det inte finns någon vem, så är det givetvis det opersonliga medvetandet, som i sin tur är icke separerbart från resten av alltet/universum.

Egot är som sagt en illusion/idé/självbild, och kan således inte göra något alls.

Det pratas så mycket skit i den här tråden och om ämnet i stort. En viktig uppdelning är förstås att kunna diskriminera mellan:

1. De som har förmågan att teoretiskt förstå fenomenet och kunna förklara det på ett begripligt sätt; genom att peka på de förändringar i hjärnan som orsakar det, vilka övningar som kan fungera, etc.

2. De som själva upplever tillståndet.

Man kan besitta (1) och inte (2) och vice versa; ingetdera, eller båda två. Det gäller att kunna diskriminera mellan dessa olika kategorier av människor för att inte låta debatten tas över av svammel i form av meningslös semantik, vidskeplighet och liknande.

Om någon är "upplyst" men inte har förståelse för vad som faktiskt förändrats i det egna psyket, ja då gäller det förstås att inse detta som åhörare.

Om någon anammat retoriken, men inte själv har förståelse för orden som yttras och som inte heller själv blivit "upplyst", ja då gäller det att läsa av även den personen.

Om någon är genuin och pedagogisk; och själv har omformat hjärnan till att inte längre omfatta ett "ego"; samt även har teoretisk, praktisk och empirisk kunskap för detta; ja, då gäller det att kunna märka även det. En sådan person kan man med fördel lyssna på om man själv vill vandra samma väg.

Man kan även ta del av det som personer som nått "egodöd" men som inte har ord att beskriva det med har att säga; men då får man skilja mellan deras mentala upplevelse och deras (o)förmåga att beskriva känslan på ett adekvat sätt.

Nja, du kan inte som åhörare avgöra om ens de mest kända gurusarna i ämnet, om de verkligen upplever egodöd eller inte. Och det är ju självklart eftersom det är en fullständigt subjektiv upplevelse.

Visst kan man ha en uppfattning, men det är nog viktigare att lyssna på orden som sägs och se hur dom slår an inom sig självt istället. Det är nog inte så viktigt om den eller den verkligen är upplyst eller inte.

Man får ju gå på magkänslan till viss del precis som alltid när man beslutar sig för att lita eller inte lita på någon.

Det bästa, enligt mig, är dock att (1) bygga sig ett teoretiskt ramverk för vad man egentligen försöker att göra; d.v.s. man läser vetenskapliga artiklar om meditationens påverkan på hjärnan m.m. och (2) börja praktisera olika meditations- och/eller yogaövningar och bli kvar med dem som upplevs vettiga av en själv.

Att säga "Jaget är en illusion!" kommer troligtvis mest att få folk förvirrade om man inte därefter kan peka på varför man påstår något sådant. Även om man själv nått "upplysning" kommer man alltså få svårt att hjälpa andra utan den teoretiska förståelsen, eller självinsikten om vad man faktiskt har skapat för förändring i medvetandetillståndet.

Att säga "Utan ego kan man inte agera!" är ju bara en lek med ord. Nondualism, ordet som jag använder, kommer inte påverka förmågan att använda ord som "jag", "ego", etc -- allt som påverkas är det interna förhållningssättet till världen och detta medelst fysiska förändringar av hjärnan.

Vi kan säga såhär. Vad som är eftersträvansvärt är förändringen av ens medvetande som man vill få till att vara närvarande i nuet; vara fritt från onödiga tankar och känslomässiga kontrollbehov och anspråk ("attachments").

En vetenskapsman som nått detta tillstånd kommer antagligen att förklara det hela genom vetenskap; neurovetenskap. En religiös eller andlig person som nått detta tillstånd kommer antagligen förklara det hela genom beskrivningar om att "vara närvarande med Gud". En person som nått detta tillstånd genom en uppenbarelse kommer antagligen att förklara det hela genom just sin uppenbarelse "Jag insåg att jag inte var skild från universum -- och vips förändrades allt".

Beskrivningarna är beskrivningar; egots död är egots död. Det ena har egentligen inte med det andra att göra -- mer än att det kan väcka förståelse för utomstående. Det kan även verka förvirrande för den utomstående om begreppen som används upplevs som främmande eller man av andra skäl inte kan ta till sig budskapet. Den "egodöde" behöver inte ens vara bra på att beskriva sin egen "egodöd".

Hela ämnet "egodöd"/"nondualism" kan egentligen sammanfattas med:

"Det är möjligt att förändra sitt medvetande till att inte längre uppfatta åtskillnad mellan sig själv och andra och till att inte längre uppleva sig existera genom tid, samtidigt som man behåller sin intellektuella kapacitet. Tillståndet kan jämföras med en permanent och bättre version av upplevelsen av att inte vara en individ som kan frambringas av hallucinogener. Låter det intressant? Då är det bara att börja din mentala resa -- meditation är ett bra hjälpmedel."

Så, klart.

Det opersonliga medvetandet har åsikter? Hur går det till? En åsikt är ett ställningstagande, per definition exkluderande andra åsikter. Det opersonliga medvetandet är all-inclusive och har självklart inga åsikter.

Ja, mer eller mindre spot on.

Förutom när det väl skett så inser man också att man inte själv gjorde den mentala resan, eller förändringen.

Eftersom det inte existerar några personliga medvetanden, så är det givetvis opersonliga medvetanden som har åsikter.

Alla åsikter som finns är en del av alltet/universum/icke-dualismen.

Visst, eftersom hela processen går ut på att eliminera upplevelsen av ett personligt jag så kan man väl beskriva det så som du gör. Annars kan man formulera det som att de processer som tidigare producerade (den i mångt och mycket illusoriska) upplevelsen av ett "personligt medvetande" upphör efter "upplysning".

Sen kan man väl även tillägga att det knappast handlar om att man endera är "upplyst" eller "inte upplyst". I praktiken kan det vara en gradskillnad, där hjärnan producerar tankar, självreferens etc i olika utsträckning -- och där extremerna är inga självrefererande tankar kontra sådana tankar hela tiden.

En kort video: What is Enlightenment?

Anledningen till mina citationstecken är för att själva begreppen är lite olustiga för mig att använda då de lätt kan tolkas som rent antivetenskapliga eller religiösa.

Ja, det är ju så att alla har olika betydelser av ordet.

Varför man överhuvudtaget skulle förknippa enlightenment/upplysning med att inte ha tankar är för mig ett mysterium.

Tankar funkar alldeles utmärkt som icke personliga, att överhuvudtaget sträva efter färre tankar i sitt sökande efter upplysning är galet enligt mig.

(Det var så jag tolkade videon, inte dig)