Egots död

Klart du är. Du behöver inte förstå något, fatta det . Det finns inget att förstå på det viset som du antagligen menar, det finns ingen intellektuell kunskap som måste uppnås. Tvärtom.

Slappna av. Andas. Tänk inte. Thats it. Så lätt och så svårt är det. När du inser att du finns utan att tänka, utan att intellektuellt bekräfta din existens hela tiden, när du hitta ditt rena jag bortom dina tankar kan du börja välja de tankar du vill tro på eller inte. Du kan också bestämma vilka tankar du vill ha, du kan sortera ut tankar som inte gagnar dej och du kan använda tankar som tar dej framåt och gör dej positiv och glad. Som "orealiserad" är man slav under sina tankar, man lyssnar och tror på allt som hjärnan säger. Det är fruktansvärt. Man är helt utelämnad. När man kommer på att hjärnan producerar tankar automatiskt kan man välja ut vilka man vill ha i det allmänna flödet.
Det är egentligen inget fel på tankar, felet är att man tror på dem.

Övning: Försök att följa varje andetag med din fulla uppmärksamhet utan att distraheras i två minuter.

Okej, nu ska jag skriva något konstruktivt i denna tråd. Ovanstående påminner väldigt mycket om vad Rhonda Byrne och Robin Sharma m.fl. skriver om i sina böcker. Henrik Fexeus skriver också en del om det. Detta är vettiga saker som jag tycker de allra flesta bör veta. Du kan påverka dina tankar. Dina tankar påverkar din sinnesstämning. Din sinnesstämning påverkar ditt välmående och din hälsa, et cetera. Dina tankar påverkar hela ditt liv och med vetskapen om att du kan välja vilka tankar du tänker och lyssnar till så blir du "Gud" över ditt eget liv.

Vid negativa händelser så gråter du, men du kan faktiskt välja att inte gråta. Du är inte ledsen över vad som hänt. Du är ledsen över att du tänker på det tragiska som har hänt. Det är viktigt att veta att det är dina tankar som styr hur du mår här och nu. Nu menar jag givetvis inte att man ska låta bli att sörja sin döda mormor på begravningen, jag menar bara att du faktiskt kan påverka din sinnesstämning till det bättre, eller sämre, genom att välja tankar. Till en början kan det vara svårt, men efter ett tag så sker detta nästan automatiskt och man behöver inte anstränga sig speciellt mycket.

Välkommen in i matchen. Varför tog det så lång tid?

Hur kommer autenticitet in i detta? För mig är det självklart att tänka att vi kan vara både sanna och falska gent emot vårt autentiska själv. Det Engl beskriver anser jag kan vara ett sätt att påbörja ett icke-autentiskt liv.

Dessa tankar du beskriver är egot, och vad har egot för intresse av att sörja, att må dåligt, att blicka tillbaka och konstruera koncept av verkligheten?

Stanna inte vid det faktum att negativa tankar har en makt och att vi bör undvika de. Förstå varför, förstå konstruktionen bakom. Där hittar du egot, det vi diskuterar.

Jag vet inte riktigt vilket sorts svar du är ute efter. Men jag skulle gissa på att anledningen till att negativa tankar har en otrolig makt över individen beror på att det tar upp en stor del av uppmärksamheten. Negativa tankar tycks "starkare" än positiva, därför upptar en negativ tanke mer uppmärksamhet än vad en positiv tanke gör.

Anledningen till att det tog tid beror på Agder. Agder anser jag har en oerhört stort ego. Han ser sig själv som oerhört upplyst och har svårt att acceptera att det faktiskt finns andra som också har funderat i samma banor som han. Han anser sig vara lika upplyst som Buddha och han hävdar att allt psykiskt lidande försvinner, *poff*, bara man följer hans filosofi. Han är bäst. Vi andra är sämst. Sån attityd gör mig irriterad. Och ja, jag vet att jag har förmågan att välja att låta bli att bli irriterad. Men ibland vill man faktiskt vara irriterad. Likaväl som man faktiskt vill gråta på en begravning.

PS. Agder, jag ser inte vad du skriver. Så det är ingen idé att du försöker svara på detta. Jag är ledsen å dina vägnar för det.

Jag noterar att det skrivits i tråden att man inte kan leva utan ego. Men är inte det att blanda ihop egot med intellektet? Som jag ser det är egot det samma som identifikation med intellektet. Alltså när vi identifierar oss helt med vårat intellekt så uppstår egot. Så fort vi slutar identifiera oss med intellektet så försvinner (dör) egot. Alltså kan vi absolut klara oss väldigt bra utan ego, men däremot så är intellektet nödvändigt för att fungera i den här världen.

I övrigt är den här tråden står humor att läsa, om man intar perspektivet att vi alla är samma.

Det spelar ingen roll om det är som du tror eller som andra tror att det är. Man kommer aldrig kunna bevisa något av dem, och slutsatsen är densamma. Det är som att du säger att gud är blondin medan jag säger att gud är brunnet.

Ja, många menar det. Det finns också de som anser att egot är intellektets intresse. Dvs, att egot skulle vara det som gör att man överhuvudtaget gör något för egen vinnings skull.

Klart att man inte kan bevisa någon av dessa. Allt är teorier som bärs upp av trovärdighet och eventuell konsensus. Annars skulle vi inte ha något att diskutera

Tankar tar upp en stor del av uppmärksamheten. Det finns alltså uppmärksamhet först och sen finns det tankar. Jag ser mina tankar.

Sluta tänka. Det går inte jag vet, det är inte ens önskvärt, men försök. Hur länge gick det? Tankarna kommer och går, produceras hela tiden, ibland medvetet, ibland spontant utan "egen" inblandning.
Om man lyckas hålla tankarna på avstånd ett tag kan man se dem komma innan de tar fäste och undvika dem helt och hållet. Man ska inte vara rädd för att de skulle försvinna helt för all framtid , du kommer inte att bli galen eller så. Hjärnans uppgift är bl annat att producera tankar, ungefär som vilket annat organ som helst. Bukspottskörteln producerar insulin tex.

Hjärnan är ett helt fantastiskt redskap. Den mest förfinade produkt jorden har tagit fram, den mest magnifika produkt vi kan föreställa oss. Men att låta den ta över ledartröjan, att låta den hålla i kopplet, är en dålig ide. Någon sa hjärnan är en bra tjänare men en dålig chef.

Fråga dej själv - Vad är det som är uppmärksamt? Gå djupt in i känslan av närvaro, i den känsla som är du, samma känsla du haft sedan du var liten, känslan för din egen existens.
Inga tankar. Uppmärksamhet.