Radikal filosofi (filosofiskt nytänkande)

Snälla Metonymen, vill du inte nog möta mig halvvägs? Anledningen till mitt offtopicskit är att jag anser att du förstör topic, då du är en av "huvudaktörerna", på samma tid som du våldtar ens huvud genom den hemska monolog du för.

Jag tycker att EB har rätt i sin kritik av dina angrepp, även fast jag håller med om dina åsikter (vissa av dem). Du erbjuder inte annat än personangrepp (jag vet att jag gör samma, så spara mig för en svada som den jag citerade i mitt första inlägg), och du vägrar att förklara dig. Jag har läst alla dina inlägg i tråden, och redan från början, och är ju en enda stor offtopic-robot. Du kommenterar på kommentarar, men utifrån något självupphöjande metaperspektiv. Du har fortfarande inte bidragit till tråden als (så som jag ser det i alla fall - jag tvivlar inte på att du kan konstruera ett långt svar där du slänger om dig med främmande ord). Om du nu, som du verkar tro, är en demigud innanför den disciplin du (imo) våldtar, kan du då inte ta dig 10 minuters tid till att formulera dig mindre mystiskt, eller i alla fall tydligare? Du borde läsa på lite om förmedling. Det kanske fungerar uppe i ditt huvud (eller vart du nu har lärt dig att fabulera), men att sitta och leka med ullen i sin navel, det ger alltså inte extrapoäng i denna värld. Jag ska nog sluta störa dig, och skriver inte detta för att vara elak.

Btw, ämnet är inte "ingenting existerar" utan någon självgendrivande tes om fria viljans natur.

Jag vill försöka gå tillbaka till "topic":

EB, ditt moorean turn (here is a hand) håller inte riktigt. Det är ett argument mot skepticism, och kan inte användas så som du gör det då det i så fall bara är ett cirkulärt argument. Grejen är den att det finns bevis och argument för någon form av determinism, och dessa anses av många vara starkare än argumenten för fri vilja - och vad värre är: Argumenten för fri vilja anses av många (mig själv inkluderat) vara meningslösa eller självgendrivande.

Moores argument är ett argument mot skepticism. Som du nog vet fungerar skepticism ofta som evidensdefeater då den skeptiska hypotesen kan vara sann samtidigt som de grundar på vilka din "kunskap" om världen vilar är samma. Men lukkethedsklausulen siger att om du något,A, och detta något implicerar något annat,B, så vet du också att det är fallet att icke-icke-B (alltså B). Grejen med den skeptiska hypotes är att det inte behöver vara troligt att den skeptiska hypotesen är sann, men att det blotta faktum att, om du håller din tro som undermineras av skepticism sann, så bryter du mot lukkethedsklausulen, i det du netop inte vet att icke-SH, är nog till att underminera din evidens. Moore sår ju tvivel om bevisbördan: Varför ska den skeptiska hypotes vara särskilt priviligerad?

(Edit: Min undervisare sa något i stil med: Moore attakerar att skeptikeren vill att du ska sluta från "jag har en hand->jag är inte en hjärna i ett kar", men Moore hävder då att man kan sluta "jag har en hand->Det finns en omvärld->jag är inte en hjärna i ett kar". En skeptisk lagd ville nog bara hävda att den skeptiska hypotes ju underminerar "det finns en omvärld" och att Moores argument inte når hem.)

Du använder däremot argumentet till att avvisa en tes som borde konkurrera på lika villkor med din egen tes, men genom att göra detta glömmer du bort att ta hänsyn till de rent faktiska argumenten för denna andra tes. Alltså: Det finns oberoende stöd för båda teser, och dessa stödpunkter måste ju undermineras eller värderas mot varandra. Den skeptiska hypotes är ju enbart det- en skeptisk hypotes. Den behöver inget ytterligare stöd än sin logiska möjlighet. Din slutledning verkar vara intellektuellt ohäderligt, och dessutom ogiltigt.
(ta inte mitt ord för sanningen, men min poäng håller, oavsett om min förklaring avviker lite från verkligheten)

Mvh

Snälla Metonymen, vill du inte nog möta mig halvvägs? Anledningen till mitt offtopicskit är att jag anser att du förstör topic, då du är en av "huvudaktörerna", på samma tid som du våldtar ens huvud genom den hemska monolog du för.

Jag tycker att EB har rätt i sin kritik av dina angrepp, även fast jag håller med om dina åsikter (vissa av dem). Du erbjuder inte annat än personangrepp (jag vet att jag gör samma, så spara mig för en svada som den jag citerade i mitt första inlägg), och du vägrar att förklara dig. Jag har läst alla dina inlägg i tråden, och redan från början, och är ju en enda stor offtopic-robot. Du kommenterar på kommentarar, men utifrån något självupphöjande metaperspektiv. Du har fortfarande inte bidragit till tråden als (så som jag ser det i alla fall - jag tvivlar inte på att du kan konstruera ett långt svar där du slänger om dig med främmande ord). Om du nu, som du verkar tro, är en demigud innanför den disciplin du (imo) våldtar, kan du då inte ta dig 10 minuters tid till att formulera dig mindre mystiskt, eller i alla fall tydligare? Du borde läsa på lite om förmedling. Det kanske fungerar uppe i ditt huvud (eller vart du nu har lärt dig att fabulera), men att sitta och leka med ullen i sin navel, det ger alltså inte extrapoäng i denna värld. Jag ska nog sluta störa dig, och skriver inte detta för att vara elak.

Jag anser nog i visst avseende att detta är fel trådforum för att, som LucNN gör, bedriva en sorts personlig appearance-vendetta i och med att men som i ditos fall uppenbarligen relaterar mot bakgrund av att uppfatta sig intellektuellt kränkt i någon mening; detta är och blir denne LucNN's hela tråd-sak. Övrigt avhandlas inte... Tråd-linjen är för övrigt 'filosofi'(!)...

'Livsstil > Relationer och samlevnad > Relationsakuten' är vad jag kan se det tråd-komplex som skulle vara bättre lämpat för L.; det blir ett mer avsett forum och intellektuellt avpassat område för dito.

Något filosofiskt nytänkande existerar inte, och är inte ens inom räckhåll.
Det som prioriteras, och det som L. kan, är:
_Relationskommunikation
_Att språka medels ett känslospråk, och uttrycka vikten av att dettas påbördande
projektiva affektidentifikation skulle vara betydelsefullt för tråden...

Avslutningsvis, anser jag att s.k. förmedling kan föras, och förs i någon mening,
på fler än ett (gängse, i det här fallet Flashback-institutionellt) sätt.

Jo, din kritik är berättigad i det att många med dig, och antagligen också Moore själv, skulle tycka att det är en felaktig användning, vilket jag också påpekar för wooten då argumentet givetvis faller förutsatt att du inte anser dig ha goda skäl att tro på den fria viljan. Det som trots allt gör att jag omnämner argumentet är att jag, oavsett min upplevelse av en eventuell fri vilja, ser liten om någon pragmatisk vinning i att förutsätta att världen är determinerad. Varför står att läsa i tidigare inlägget. Ett berättigande genom pragmatism lämnar dock en del att önska för många, och uppenbarligen också för dig, möjligtvis ogiltigt om du ser berättigandet som otillräckligt, men knappast intellektuellt ohederligt då jag trots allt är ärlig med mina intentioner.

En ståndpunkt är väl annars att acceptera, eller kanske snarare tro, att åtminstone en svag form av determinsim råder, men trots detta mena att det är vi bör leva som om vi hade en fri vilja. För mig blir detta dock självbedrägeri och i insikten att det är just detta går också den fria viljan förlorad. Jag kanske uttrycker mig klumpigt nu, och antagligen har du rätt i att jag i sammanhanget skulle ha hållit mig borta från Moore då samma poäng hade kunnat göras utan att våldföra sig på hans berömda argument, men det jag menar är alltså att det är pragmatiskt förkastligt att inte tro på den fria viljan och att Guds existens blir ett rimligt, eller kanske är nyttigt ett bättre ordval, just för att en förklaringsmodell ska stå att finna.

Än en gång anser även jag att detta ensamt är ett otillräckligt argument för att tro på Gud, som Wooten redan påpekat så kommer många, och däribland du som inte verkar anse att det finns några goda argument för att världen inte är determinerad, troligtvis se det som ett argument from consequences, dock så hoppas jag att du oavsett hur du ställer dig till det kan se varför det, med min inställning, trots allt är ett argument.

I övrigt så tycker jag väl att de starkaste argumenten för Guds existens är de kosmologiska gudsbevisen, eventuellt även de som utgår i hur världen verkar ordnad. Än en gång är jag medveten om att dessa som bäst är evidenser, själv anser jag att detta är tillräckliga argument för att se Guds existens som rimlig. Det ska väl också tilläggas att många har svårt för begreppet Gud, och genast vill placera in mig i någon världsreligion, för mig är inte Gud mer än något som erbjuder en förklaringsmodell för det som en materialistisk världsbild idag inte kan, och kanske aldrig kommer kunna, förklara.

Metonymen skriver att undertecknades inlägg etc.osv var offtopic, känsloladdad och ett uttryck för intellektuell penisavundsjuka, och är vad som kan kallas, och härmed kallas i och med detta kommenterande av förnämnda inläggsskrivares inlägg, ännu en instans av offtopicdiskurs, vilket, ickeförty kommenterandet härom, någon ironiskt och/eller löjligt och högst (O-)passande, i och med Metonymens så ytterst självgoda sätt, som undertecknade (och härmed nämnda) har (och kommer) störa sig på på mera än ett sätt. Andra hälften av undertecknades förra inlägg var ontopic, så om inte Metonymen akter att bidra med vad som anses (av merparten av trådens iaktagare, som i och med och därigenom och härmed etc. osv uppmanas och skyndas att delta i tråden med deras - hoppas undertecknade - samstämmiga fördömande av Metonymens självsamma offtopicverksamhet som ditto höjt håller för att vara bidrag till den härmed iskrevna tråd och undertråd) kan ditto hålla käftan och härmed (eller härdanefter) i och med mitt inom snarlig framtida agerande som kan beskrivas som ett klick på den knapp som heter "ignore". Metonymen har, som jag nu tänker erklära och därmed förplikta mig på, en enda chans att undvika detta, och det är genom att sluta bete sig Metonymen genom att ditto börjar utöva självkritik - något för undertecknade högst otroligt då Metonymen verkar lida av, eller under, en grav narcissistisk (och arrogant) personlighetsstörning, som konstituerar den tillräckliga grund för dittos agerande i och med dittos skrivande i (eller på) den av en annan flashbackar påbörjade tråd som kan identifieras som - eller kallas för - Radikal Filosofi (filosofisk Nytänkande).

Det var mitt sista bidrag i just denna subdiskussion, eller vad ni akademiker kallar sånt.

Användarnamnet LucNN upprepar med andra ord, med i för kontexten patogent affekterad och närmast av-Saklig bestämdhet, sin alltjämt redan pågående karakterogena av-ämnesverksamhet.

Ibland kan det till och med vara av en betydande fördel om man, avhängigt om Ämnet är On Topic eller Off Topic - och likaså dess diskursutveckling..., ämnar Klara uttrycka sig och sin Sak i och med Ämnestrådens så kallade Sak...

Lol, jag skulle bara testa om du var ett troll, och du har nu fått mig förbi den sista smula av tvivel. Jag gillar dig, för du får mig att skratta. Men från nu av vill jag inte bidra mer till trådens fördärv. Om du vill förtsätta trolla, be my guest, annars är det fritt fram att utveckla dina synpunkter. Jag kommer dock inte kommentera på dem oavsett vad, medmindre du börjar skärpa dig. Men en sak måste jag erkänna: Du är flashbacks största original, och en sån kan man inte tycke illa om (du gör ju inget direkt ont). Så, förlåt för al mitt offtopic och ha ett bra år. Där du inte stör folk för mycket. Och där du slutar skriva dubbelmeningar, överkryddra dina inlägg med tekniska termer som inte hör hemma i den, göra meningar med upprepningar av synonymer, och där du slutar konstruera självkommenterande meningar och allt det andra du håller på med. Det kanske är roligt nu, men i längden ska det nog börja göra folk ledsna.

Mvh.

Mestadels av dagens västerländska filosofi grundar sig på Aristoteles, Platon, Sokrates och resterande avtappning filosofer skapade ur olika verklighetsperspektiv grundat på tidsepoker. Nu är det dags att släppa detta eviga filosofiska Sisyfos-arbete och bana för ett filosofiskt nytänkande.

Kausalitetsprincipen och alla andra ”bevis” för att det inte finns någon frivilja kommer inte att diskuteras i denna text, dock utgår jag från dem. Avtagandet av expansionen av universum har fysikaliskt bevisat vilket kommer leda till att universums expansion avtar helt och genom dragningskraften leda till en ny bigbang.
Vad händer då om vi sätter ihop dessa två teorier och antar att den nya bigbang blir exakt som den första? Om vi inte heller har en tidsuppfattning när vi är döda kommer vi leva samma liv om och om igen i all evighet, när du dör föds du.

Om du är med så här långt kommer nästa dimension, grundat på andra stycket, person X skapar ett program i en superdator med alla fysikaliska grundlagar och stimulerar bigbang, han vet exakt hur stor massan är och hur reaktionen är mellan grundelementen. X skapar också i programmet en funktion så att X kan justera reaktionshastigheten och orientera sig i det kommande universum.
Nu kommer X att kunna uppleva hela vår historia i dennes program, vad händer då när X går över till framtiden? Kommer X att kunna ändra sitt livsöde?

Det är inte alls bevisats att universum kommer dra ihop sig och på så sätt skapa en ny big bang. Men låt oss tycka det för att kunna diskutera ditt inlägg.

En annan grej är att om du dör och man senare klonar dig, kommer du då att "vara" din klon, du d.v.s. ditt medvetande? Skillnaden på en klon och och vad du säger återfödas med efter nytt bigbang är endast att det inte är samma atomer som används. Atomer är dock exakt likadana. Accepterar du denna slutledning så bör du vara klonen. Det bör också finnas två "du" om man skulle klona dig inan du dör. Är det så? Jag vet inte men jag tycker det är en intressant fråga.

Skulle du kunna ändra ditt öde? Då måste vi först ta upp begreppet "att man inte har fri vilja". Skulle viljan vara fri så visst ändra på ditt öde, vad stoppar dig? Att man inte har fri vilja är som ni säger man är fängslad i sin egen logik, du väljer alltid vägen med "bäst" logik.

Lite Off topic: Detta har givit upphov till att t.ex. gå och hämta en talrik och kasta den i golvet för att försöka bevisa den fria viljans existens. "Jag skulle inte kunna göra något så spontant som att kasta en talrik utan att ha fri vilja".

Det är dock din logik som hjälper dig att försöka bevisa den fria viljan. Det mest logiska för att bevisa den fria viljan är ju att göra något helt spontant, helt utan anledning. Det är dock just här det faller. Du har ju en anledning och det är inte heller spontant du försöker ju bevisa den fria viljan. Vips så är vi tillbaka hos logik varför du gör som du gör.

Ok men varför en talrik frågar du? Varför inte? Den är väl lika bra som allt annat, har du sett filmen matrix 3 så kastar Agent Smith just en talrik för att försöka bevisa den fria viljan. Logiskt letar du undermedvetet i minnet efter liknande försök och ja visst det är då du tänker på Agent Smith och hans talrik.

Så det som hindrar dig från att ändra ditt öde är din logik. Men här komme det intressanta om du har sätt ditt förra livs öde i din dator så förändras din logik p.g.a. självbevarelse driften. Du kommer nu inte välja de vägar som leder till det ödet du såg i datorn för det är inte längre de mest logiska vägarna.

Exempel: Vet att du kommer dö klockan 8:00 på motorvägen så tar du inte bilen till jobbet utan tunnelbanan även fast du skulle bli försenad. Om du inte är självmordsbenägen förstås. Visste du inte om att du skulle dö skulle du däremot ta bilen för att komma i tid. Logiskt? Ja. Fri vilja? Nej.

Så mitt svar på din fråga blir JA du kan ändra ditt öde. Inte för att du väljer det, din logik väljer det åt dig. Sedan kan man fråga sig om din logik är samma sak som du. Just din logik är ju beroende av just dina erfarenheter, minnen och din fysiska förmåga...

Har inte orkat läsa hela tråden utan bara första sidan. Jag tar givetvis ansvar för de konsekvenser det kan innebära.

För mycket, av, subjektivt fysik-iserande / fysik-ifierande igen på en 'radikal filosofi'-tråd för min intellektuella smak.

Har du läst C.E. Campbell? Han har skrivit en (i mitt tycke) skit bra artikel där han försvarar libertarianismen mot många av de vanligaste motargument. Men ändå tycker jag faktiskt att en del av de argument han försöker övervinna är starkare än hans försvar - men mitt minne är lite rusty...

Vad är det som förklaras genom att introducera en gud som undanflyr analys? Jag förstår att du vill att den inte ska följa naturlagarna (eller logiska lagar?), men varför inte bara rakt ut neka determinism, och som svar på kritiken säga "Jamen så är det bara!". För mig verkar det nästan vara samma manövre, även om den är lättare att svälja i den form du presenterar den - inte desto mindre är det (för mig att se) någorlunda samma påstående.

Nej, tyvärr. Du har ingen länk?


Om introduktionen av Gud enbart hade berättigats av pragmatiska argument så hade ovanstående varit riktigt, ja. Jag menar inte att något gudsargument i sig är tillräckligt för att påstå att det är rimligt att anta att Gud existerar, istället menar jag det finns ett berättigande, framförallt i de teologiska och kosmologiska gudsbevisen, och att det dessutom är pragmatiskt fördelaktigt att tro på en Gud.

Angående vilken Guden är så är det enda direkt intressanta för mig att denne inte begränsas av samma logik som vi, vilket som du säger gör det svårt för oss att säga någon om Guden som sådan. Det skulle vara som att utifrån ett axiomatiskt system konstruera ett större metasystem för att säga något om det ursprungliga, och sedan använda det ursprungliga systemet för att beskriva metasystemet, vilket givetvis hade varit omöjligt. Introduktionen av Gud är intressant endast därför att, för att spinna vidare på ovanstående liknelse, det ursprungliga systemet erbjuder otillräckliga förklaringsmodeller.

Dock ser jag, som tidigare skrivit, inte på något sätt Guds existens som en logisk nödvändighet, utan bara ett rimligt och pragmatiskt nyttigt antagande utifrån de givna faktorerna.