Sven Aner hade också funderingar kring den avbrutna knarkspaningen den 28 feb 1986.
"En tillfrågad kriminalkommissaarie, Helge Eriksson, säger i ett uttalande som
Kjellsson återger att han betraktar de fem polismännens övergivande av spaningen tre
timmar i förtid ”närmast som ett undanhållande och bedrägeri av personalen i fråga ”.
Ja visst: Och någonstans här ligger knuten. Hur kan fem i normalfallet hederliga och
skötsamma polismän, specialutvalda för den svåra narkotikaspaningen, plötsligt och
samfällt besluta sig för att lämna sitt jobb och gå hem till mamma? Det låter overkligt.
Av fem tjänstemän i tjänst är det väl alltid några, eller i varje fall en, som håller på
reglerna i ett sådant läge: nej, inte kan vi väl bara gå hem, det här är ju vår tjänstgöring
och vår tjänstgöringstid?
PALME-nytts tolkning måste bli den här:
De fem spanama får en order - eller en vink som uppfattas som en order: Gå hem!
Var inte här längre! Ni är bara i vägen! Gå hem!
Och naturligtvis måste den vinken, eller den ordern, ha kommit från ett högt befäl.
Och nu, klockan 22.00 denna fredagkväll, 81 minuter innan Olof Palme skulle
mördas, är manegen krattad för detta mord. Sigge-bandet rullar och kan i efterhand ta
emot tre gamla samtalssnuttar, att placeras in på rätta ställen. Dessa snuttar hamnar då
ovanpå alla de ”Ej svar”-anrop som givetvis finns på Sigge-bandet från kl 22.00 och
framåt; varför skulle knarksugna kunder ha slutat ringa till Sigge just då, när kanske
knarksuget sätter in som värst?
Sigge-bandet rullar, ”ej svar”, ”ej svar”, ”ej svar”. Överhetens arrangemang
framstår glasklara - fast inte för granskningskommissionens hrr Ericsson och Axberger,
eller för den tidvis ivriga damen Inga-Britt Ahlenius. Nej då, den stora kommissionen,
tillsatt av regeringen på riksdagens uppdrag, ser ingenting.
Med reservation för att något undgått mig vid genomläsningen av de tusen sidorna
granskningsbetänkande är detta vad jag kunnat hitta om TK-protokollet:
Roger Ö, bekant till
aldan 049: Christer P, har uppgivit att han iakttagit och tilltalat honom vid biografen
Grand vid 23.10-tiden.
Sidan 718-719: Vid
de sista av dessa förhör hade PU fått kännedom om den telefonavlyssning som
hade bedrivits mot Sigvard C och därvid konstaterat att Sigvard C:s tidsuppgif-’
ter inte kunde vara riktiga (med mindre man antog att de uppgifter som fanns
noterade från telefonavlyssningen var oriktiga). "
http://runeberg.org/palmenytt/2000/0149.html