Citat:
På temat mordkulorna:
Mannan som benämns som jag i artikeln är Ingemar Krusell.
"Några dagar efter
mordet på vårt lands statsminister satt jag tillsammans med tekniska rotelns chef, Vincent Lange, på ett plan till Frankfurt. Vårt mål var BKA (Bundeskriminalamt) i Wiesbaden, Tyskland. Vi medförde dels så kallade preparat från Olof Palmes kropp samt de båda mordkulorna. Den ena hade dödat Olof Palme, den andra nära nog dödat hans fru Lisbet. Ingen av oss hade några stora förhoppningar om att undersökningarna i Wiesbaden kunde leda till en lösning av mordet. Ändå trodde Hans Holmér med flera i Palmerummet, att det kunde finnas spår av mänsklig substans på dem. Det hette till exempel att om den person som tagit i kulorna ätit en hamburgare skulle en mikroskopisk undersökning kunna visa detta. Det var en naiv övertro på den tyska kriminalteknikens landvinningar.
En annan sak
var att både Lange och jag kunde konstatera att kulorna hade en lyster som inte borde vara för handen. Alla eventuella spår hade redan fastnat i den plastiska massa som använts vid avgjutning på SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium)! För säkerhets skull reste Lange med kulorna till FBI-laboratoriet i Washington. Det enda som med säkerhet kunde sägas såväl där som i Wiesbaden var att de avlossats med revolver. Med största säkerhet handlar det om en Smith & Wesson eller möjligen Sturm Ruger. Kalibern var 357 och kulorna bar spår av de fem högervridna, 2,5 millimeter breda, bommar vilket är karakteristiskt för de båda vapentyperna.
Men Hans Holmér och hans medarbetare i det förkättrade Palmerummet prioriterade inte vapenspaningen i någon större utsträckning. Det blev rikskriminalens Palmegrupp som vintern 1988 intensifierade eftersökningen av mordvapnet. Naturligtvis inriktades denna i första hand på revolvrar som stulits eller kommit på avvägar. Tidigt utkristalliserades ett tiotal sådana, bland dem den revolver som stulits vid ett inbrott i Haparanda. Det var den revolver som sedan kom att kallas Mockfjärdsvapnet, eftersom den användes vid ett postrån i Mockfjärd i oktober 1983. Sommaren 1987 hade kulorna från mordet på Olof Palme blivit föremål för en blysotopisk undersökning på Naturhistoriska riksmuseet. Där undersöktes också kulan från postrånet i Mockfjärd. Intresset för Mockfjärdsvapnet blev stort då den blyisotopiska överenstämmelsen mellan kulorna blivit uppenbar. Ingen möda har därefter sparats vid eftersökningen om vapnet. De tre finländare som häktades såsom misstänkta för rånet i Dalarna vägrade säga något om revolvern.
Naturligtvis var det av självbevarelsedrift. Ändå kom det tidigt uppgifter från en person i deras kretsar att revolvern efter rånet kastats i en sjö. Undertecknad hoppades länge att den uppgiften var fel. Det var rimligare att den 1986 fanns i narkotikakretsar i Stockholm."
https://www.expressen.se/debatt/gjorde-vi-i-palmegruppen-fel/
Expressen 22 nov 2006.
Mannan som benämns som jag i artikeln är Ingemar Krusell.
"Några dagar efter
mordet på vårt lands statsminister satt jag tillsammans med tekniska rotelns chef, Vincent Lange, på ett plan till Frankfurt. Vårt mål var BKA (Bundeskriminalamt) i Wiesbaden, Tyskland. Vi medförde dels så kallade preparat från Olof Palmes kropp samt de båda mordkulorna. Den ena hade dödat Olof Palme, den andra nära nog dödat hans fru Lisbet. Ingen av oss hade några stora förhoppningar om att undersökningarna i Wiesbaden kunde leda till en lösning av mordet. Ändå trodde Hans Holmér med flera i Palmerummet, att det kunde finnas spår av mänsklig substans på dem. Det hette till exempel att om den person som tagit i kulorna ätit en hamburgare skulle en mikroskopisk undersökning kunna visa detta. Det var en naiv övertro på den tyska kriminalteknikens landvinningar.
En annan sak
var att både Lange och jag kunde konstatera att kulorna hade en lyster som inte borde vara för handen. Alla eventuella spår hade redan fastnat i den plastiska massa som använts vid avgjutning på SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium)! För säkerhets skull reste Lange med kulorna till FBI-laboratoriet i Washington. Det enda som med säkerhet kunde sägas såväl där som i Wiesbaden var att de avlossats med revolver. Med största säkerhet handlar det om en Smith & Wesson eller möjligen Sturm Ruger. Kalibern var 357 och kulorna bar spår av de fem högervridna, 2,5 millimeter breda, bommar vilket är karakteristiskt för de båda vapentyperna.
Men Hans Holmér och hans medarbetare i det förkättrade Palmerummet prioriterade inte vapenspaningen i någon större utsträckning. Det blev rikskriminalens Palmegrupp som vintern 1988 intensifierade eftersökningen av mordvapnet. Naturligtvis inriktades denna i första hand på revolvrar som stulits eller kommit på avvägar. Tidigt utkristalliserades ett tiotal sådana, bland dem den revolver som stulits vid ett inbrott i Haparanda. Det var den revolver som sedan kom att kallas Mockfjärdsvapnet, eftersom den användes vid ett postrån i Mockfjärd i oktober 1983. Sommaren 1987 hade kulorna från mordet på Olof Palme blivit föremål för en blysotopisk undersökning på Naturhistoriska riksmuseet. Där undersöktes också kulan från postrånet i Mockfjärd. Intresset för Mockfjärdsvapnet blev stort då den blyisotopiska överenstämmelsen mellan kulorna blivit uppenbar. Ingen möda har därefter sparats vid eftersökningen om vapnet. De tre finländare som häktades såsom misstänkta för rånet i Dalarna vägrade säga något om revolvern.
Naturligtvis var det av självbevarelsedrift. Ändå kom det tidigt uppgifter från en person i deras kretsar att revolvern efter rånet kastats i en sjö. Undertecknad hoppades länge att den uppgiften var fel. Det var rimligare att den 1986 fanns i narkotikakretsar i Stockholm."
https://www.expressen.se/debatt/gjorde-vi-i-palmegruppen-fel/
Expressen 22 nov 2006.
Det finns två metoder att knyta kulorna till offren. Den ena är att undersöka
"preparat" dvs blod mm på kulan. Experterna på SKL började med att
tvätta bort den informationen. Den andra är att analysera isotopsammansättningen
i kulorna och jämföra med spår på offren. I artikeln sägs inget om en
sådan jämförelse. Frågan är då om det gjorts en jämförelse och om
den gett något resultat.
Om inte så är det bara upphittandet av kulorna på brottsplatsen som
knyter dom till mordet. Med tanke på att avspärrningen var liten och att
kulorna är små och lätta att kasta och att det var rörigt på platsen
så gick det att plantera kulor. Om de riktiga kulorna hamnat så långt
bort att de inte hittas är saken klar. Om de kulorna hittas så hittas
dom längre bort och är därmed mindre troliga.
1987 klarade kanske Naturhistoriska museet att jämföra
isotoperna i två hela kulor. Att jämföra isotoperna i mycket
små mängder bly som avsatts i vävnader och kläder är något
helt annat.
