Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Vanligt är det kanske inte, men han kanske hade en del som tvunget måste bli klart innan han drog på semester. Sedan kanske han inte var effektiv. Det påstås ju att han hade lite alkoholproblem, eller han kanske var en sådan som hade svårt att få saker ur händerna och ständigt behövde jobba ikapp?

”Alla detaljer även med polisnamn finns på säker plats och kommer att publiceras. När och hur vill jag inte kommentera”.

Jaså, expolis-spåret?

Du tror inte att Journalisten och vapenhandlaren, Bergh drar en vals?

Även om människor inte har en vinning av att ljuga så ljugs det rätt vitt o fritt ändå har jag märkt.

Möjligt att Bergh fick inhandla några Desert Eagle 357 till reapris, vad vet jag?

När kom hans historia i dager?

Början av 2011. Alltså en bra tid innan Wall kontaktas.

Antingen är han av judisk börd eller så är han mutad att komma med en sin "historia" 27 år efter mordet.
Det finns bara de två alternativen.

Det återstår att se

När det kommer fram saker som faktiskt är fullkomligt plausibla då är du helt resistent. Annars går du igång på det mesta, som om två personer råkar komma från Uppsala

Menar du att vapenhandlarens historia verkar trovärdig?
Det finns många personer i Uppsala men det intressanta är varför Uppsala ständigt återkommer som hemvist för många personer relaterade till aktiviteter på Sveavägen 860228.

Från pro-israelism till erkännande av palestiniernas rättigheter
Sigbert Axelsson i Broderskapsrörelsen har haft kontakter med Israel-Palestina konflikten sedan dess start, skrivit flera böcker i ämnet och berättade att de kristna socialdemokraterna var en pro-israelisk rörelse ännu på 60-talet.

– En omsvängning började ske först inom Broderskapsgruppen i Uppsala som vid sitt årsmöte 1971 uttalade: ”Omvärlden bör erkänna palestiniernas nationella rättigheter”. Kristna som betraktar Israel som uppfyllelse av bibliska löften bör se över sin teologi, menade Axelsson.

Göran Holmberg, pensionerad journalist, tidigare verksam i Kooperativa förbundet och som varit aktiv i Samfundet Sverige-Israel företrädde en uppfattning om konflikten som var vanlig inom socialdemokratin på 50- och 60-talen, och menade att partiet ändrade inställning på 70-talet.

– Jag arbetade på Aftonbladet när junikriget 1967 bröt ut. Jag rapporterade från det judiska centret i Stockholm, som samlade dem som ville åka till kriget. Men när jag senare erbjöd mig att skriva en bakgrundsartikel om konflikten fick jag plötsligt nobben av tidningen. Holmberg sade sig ha kritiserat Olof Palme för hans inställning, och provocerade sedan övriga paneldeltagare genom att hävda att ”Socialdemokratin och Broderskapsrörelsen kommit att inta en antijudisk inställning”.

– Nu tycker jag att man på nytt kan se en mera hoppfull tendens i partiets hållning med Mona Sahlin som ordförande, ansåg Holmberg. Paneldeltagarna, liksom också Broderskapsrörelsens tidigare mångårige ordförande Evert Svensson, protesterade samfällt och upprört mot Holmbergs påstående om antijudiskhet.

Maj-Britt Theorin som suttit i riksdagen och Europaparlamentet sa att det gäller att driva frågan politiskt, driva arbetet nerifrån och upp, och bygga på säkerhetsrådets resolution 1325 som också ger kvinnor en roll i fredsförhandlingarna.

– I mars genomfördes dialogmöten i Istanbul och Stockholm mellan israeliska och palestinska kvinnor som vill leva i fred med varandra. En ”gemensam kvinnlig fredsresolution” utarbetades och som sedan spritts brett, också med hjälp av media. Kvinnorna blev till och med kritiserade för detta tilltag, när de sedan kom hem, berättade Theorin.

Maj-Britt Theorin fick sedan en fråga om iranska kärnvapen kan komma att hota Israel.

– Iran har ingen kärnvapenkapacitet och det har bekräftats av amerikanska underrättelsetjänsten. Iran har uppfyllt de krav som ställts, och det är det som gäller även om iranske presidenten gjort en del idiotiska uttalanden. USA har andra krav på Iran än på andra länder. Det har blivit en politisk fråga. Internationell rätt måste gälla lika för Iran, Israel, USA och andra länder, och inte med specifika krav för Iran, svarade Theorin.

En bland publiken tog upp att Iran sagt att judarna ska kastas ut i havet.

– När har man hört socialdemokraterna kritisera detta?

– Vi har aldrig försvarat ”Israel ut till havs”, utan sagt att Israel har rätt att leva i säkerhet som måste bygga på en tvåstatslösning, svarade Maj-Britt Theorin.

Svensk Mellanösternpolitik
Kvällens samtalsledare, broderskaparen och statsvetarprofessorn Ulf Bjereld som har disputerat i ämnet Svensk Mellanösternpolitik sa

– Mordet på Folke Bernadotte 1948 som på uppdrag av FN förberedde delningsplanen skapade en störning till Israel. Under 50- och 60-talen förde Sverige en Israelvänlig politik. Svenske diplomaten Gunnar Jarring var FN:s generalsekreterares representant i Mellanösternkonflikten till 70-talet. Sverige höll under den tiden en låg profil, deltog inte i generalförsamlingens debatter i frågan och ”gömde sig bakom Jarring”, enligt framlidne statsrådet Carl Lidboms uppfattning.

– Tage och Aina Erlander var Israelvänliga, och det bidrog till att Olof Palme väntade ut en politikförändring. Sedan mitten av 70-talet har svensk Mellanösternpolitik varit ganska fast och nådde stabilitet omkring 1981-82. Den har inte ändrat sig med borgerliga regeringar. Inte heller ändrades den i sak under Göran Perssons tid som statsminister. Men engagemanget har varierat, liksom nivån på kritiken av Israel.

Persson vägrade kritisera Israel utan att samtidigt kritisera Palestina. Anna Lindh och Laila Freivalds hade andra tonfall än sin statsminister, summerade Bjereld.

Göran Holmberg kunde bara se en lösning ”som en långsam process” och tyckte:

– Det vore bra om socialdemokratin kunde stå för en sådan linje.

Pierre Schori sade sig vara kritisk mot Göran Perssons omläggning av svensk utrikespolitik genom att vilja kasta Olof Palme – Sten Andersson-linjen på historiens skräphög. 1982 sa Palme till Arafat: ”Erkänn Israel. Det är inte längre ett förhandlingskort”. Sten Andersson tog upp spåret med Arafat 1988.

– Erkänn Israel och avstå från terrorismen. Palme och Andersson försökte få till stånd förhandlingar. Avsikten med att bjuda in Arafat för ett möte med de nordiska socialdemokratiska partiledarna i Stockholm i april 1983 var att ge stöd till de förhandlingsvilliga krafterna inom PLO. Under senare år har socialdemokraternas hållning devalverats. Den har blivit försiktigare, tystare och tystare. Och borgerliga alliansregeringen ser ut att inte vilja. Bildt missade Hamas i EU, när Finland ville häva blockaden. Vi borde göra som Norge och Finland, ”tala med fienden”. En dialog med Hamas är helt nödvändig, avrundade Pierre Schori.

– Jag hoppas innerligt att Sverige går tillbaka till en mera aktiv politik som fördes under Sten Anderssons tid för att söka lösningar och inte låsa fast oss i gamla positioner, sa Maj-Britt Theorin till slut.

Text: Gunnar Lassinantti

https://www.palmecenter.se/article/i...lestina-60-ar/

Nej jag går inte igång på det mesta.

Det har aldrig slått dig att en den judiske journalisten Alfredo de Tavares upphittade kula är en bluff?

Det har aldrig slått dig att den judiske journalisten Saam Kapadia sökte upp Bertil Wedin på Cypern för att försöka smutskasta och binda honom till mordet på Olof Palme?

”Hans fåfänga sken igenom”
1996 träffade SVT den före detta officeren Bertil Wedin på Cypern för sin påstådda inblandning i mordet på Olof Palme. I dag är han åter aktuell efter att SvD kunnat berätta att författaren Stieg Larsson bedrivit en egen utredning som kopplats till Wedin. Nu berättar SVT:s reporter Saam Kapadia om mötet på Cypern.
Jag träffade Bertil Wedin 1996.

The name Belich is of Hebrew origin

Vem "hittade" den andra kulan?

Visst är det så att man kan leta på närmare håll. Kretsar med kontakter och en akut uppfattning (troligen inbillad) att OP stod i begrepp att förråda landet och att det ankom på dem att agera med viss brådska.

Men det har kommit fram uppgifter att just Nato var angelägna om att få dessa människor att inbilla sig att krigsrisken var mycket större än den var och att Olof Palme skulle vara i färd med att förråda Sverige.

Om man inte är enögd så använder man båda ögonen.

Katarina är dessutom den person OF ursprungligen beskriver som Barbro. Innan posten i Tallin hade hon position som "minister" vid ambassaden i Finland med uppdrag för regeringen och Must mot de baltiska länderna.

Huruvida OFs beskrivning av barbrogruppens (Donald) närvaro är korrekt... Återstår dock...

Enklast är väl att fråga.

LBK är ytterst trovärdig. Ingen tvekan om saken. Sen vet han ju inte så förfärligt mycket nytt.