Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det är väl inte så svårt? PU måste ju ha hittat vad de sökte. Enligt PU:s efterkontroll tog alltså Björkmans kolleger (Åsa Gustavsson och Claes Nyberg) den 28/2 - 86 ut pengar i Götabankens bankomat med adress Sveavägen 42, tjugofem (25) meter från mordplatsen.

Någon annan slutsats är svår att dra. Det var ju bankomaten på Sveavägen 42 som Palmeutredarna undersökte, och de fann registreringarna på Sveavägen 42, inte på Sveavägen 44.

Även om Götabanken verkligen hade haft två bankomater på 35 m avstånd ifrån varandra så hade dels Utredaren säkerligen fått reda på detta via sin kontakt i PU, dels hade det ändå inte förändrat slutsatsen eftersom registreringen gjordes på bankomaten vid Sveavägen 42, inte på Sveavägen 44.

Och om PU enbart ringde Götabanken så borde banken ha meddelat PU att de hade två bankomater i närheten av varandra (vilket jag inte tror) och frågat vilken av dem PU menade.

Dåså.
Björkman var alltså troligen aldrig mer än högst 35 m norr om mordplatsen, och man får väl ändå lov att säga att det sannolikt inte var Björkman utan en oidentifierad person som gick efter paret Palme vid La Carterie / PartyStore, 90 m från mordplatsen. Fauzzis beskrivning av klädsel och ålder stämmer ju inte heller in på Björkman.

Fauzzi "reagerade" dessutom inte på någon person vid vallningen. Jag vet inte hur en vallning går till, men det hade väl varit bra om han känt igen Björkman så hade två vittnen kunnat (halv)bekräfta varandras uppgifter. Hade jag varit polis hade jag iaf låtit Björkman glida omkring lite försynt vid La Carterie vid vallningen.



P.S. Det fanns möjligen ytterligare en okänd person i omedelbar närhet av mordplatsen: Lisbeth Palme påstod (när hon tittade upp för andra gången) att hon såg en man endast 30 m norrut på Sveavägen. Han beskrivs som spenslig och ev lång och klädd i något beigefärgat mockaplagg. (Förhör 7 maj -86)

http://www.itdemokrati.nu/page36ar.html

Mmm... Och det kom hon på i maj....

Jag rekommenderar varmt läsning av de fem artiklar J Alcalá publicerade i DN 1996.
De finns i hans bok "Att långsamt lära sig övervinna lusten att förenkla" Han måste
ha haft synnerligen välunderrättade källor. Senare blev Alcalá, precis som J Martinger,
skandaliserad och utstött. Båda påstod sig utsatta för komplotter vilket verkar kunna
drabba den som kommer alltför nära sanningar om Palmemordet. Jämför med hoten
mot jounalisterna Alsén och Anér samt kommisarie Söderström från MOP 86.

1) Gissningsvis har SPF planterat efterkonstruerad info och ideala avlyssningsrapporter för att Lingärde eller någon skulle läcka dem vid lämpligt tillfälle. Och om det blev avslöjande vid fel tillfälle kunde man uppåt säga att det var för att testa personalens tystnadsplikt exv. Lingärde dog innan vi fick veta det troligaste syftet.

2) Register av alla de slag var handelsvara och steg hastigt i kurs då man med datorer kunde samköra register från olika håll. Ingen behövde ansvara för innehållets riktighet och resultatet kunde aldrig spåras men väl säljas vidare som statistisk sanning.

3) Ju hemligare register desto större konkurrensförmåga både politiskt och ekonomiskt. Bankerna hade sina svarta listor över kunders privata förhållanden så varför skulle inte redan arbetsgivarna ha överträffat IB.
/ Ove Mollvik

1) Tack för denna artikel av Tunander. Det är föregångaren till de båda PM jag fick av en amerikansk historieprofessor i höstas Trowbridge Ford som själv inte ville tro på Tunander men som förklarade det mesta för mig. Konspirationen bland de uppköpta underrättelsetjänsterna i väst blir svår att förneka.

2) Där fanns åtminstone fem som Tunander beskriver som tillfrågade förutom Ivan v Birhan men ingen av dessa kan jag tro var så helt motiverade som Baresic. Med minst fem villospår gick det att avleda alla vittnesmål och ingen får fråga efter det som fattas eller ens undra över varför Ivan blev trakasserad efter att ha berättat om CIA/Säpo.

3) Den här löjliga psykoanalysen "Offret & gärningsmannen" är värre än vad social psykologiska fascismen SPF kunnat hitta på men säkert kunnat betala för.

4) Mentaliteten bland de hemliga går igen i ständigt nya konstellationer. Jag förhördes som ung student av Stasi i Östberlin 1967 misstänkt för samröre med Mossad förstår jag nu. Då fattade jag ingenting annat än att det var kommunisterna det var fel i huvet på.
/ Ove Mollvik

Enda förklaring jag kan se är att man inte hade räknat med att det fanns bankomater i området som skulle kunna ge bevis för händelseförloppet. Därför undvek man centralt att referera till de exakta tider och position för olika vittnesmål man enklast kunde ha fastställt.
/ Ove Mollvik

Dessa bankomater är otroliga. Fem stycken kring mordplatsen där folk inkl. bilister köade för att ta ut kosing kl. 23.15 pà lördagsnatten. Beträffande min namne AB, sà var han enligt uppgift halvpackad efter firmafest, när han besökte Götabankomaten 35 meter fràn mordplatsen, sedan gick han ut i kylan och gick mot Tunnelgatan för att spana efter nàgra eftersläntrare. Det är dà, vid sidan om en annonspelare, som han enligt uppgift ser mordet begàs, etc, etc. Finns beskrivet pà nätet.

Suveränt referat igen av Klippo! Detta var särskilt efterlängtat. Trots allt utgör Bondesons verk den minst spekulativa och mest sakliga sammanställning av alla villospår jag läst. Med detta som grund blir det desto tydligare vad man undviker i utredningen och man kan fundera vidare över syftet. Bondeson är betald av MI5 enligt Birhan och inte CIA som jag trodde. I verkligheten gör det nog ingen skillnad vem som är finansiär, operatör, samordnare eller mörkläggare. Alla strävar de åt samma håll i sina skiftande roller med Säpo och lokaförmågor långt efter.
/ Ove Mollvik

Själv var jag 1969 inbjuden till Moskva och nàgra bekanta tyckte jag kunde ta med nàgra brev att posta lokalt. Klart jag gick med pà det. Eftersom det var gruppresa bad jag en bekant i gruppen att ta hand om breven för min räkning under resan. Det var tydligen ett klokt beslut eftersom mitt bagage, och enbart det, tömdes ut pà golvet av sovjetiska tullen och gicks igenom med tandpetare vid ankomst. Jag fick själv packa ihop efteràt. Jag tror nàgon IM i min svenska bekantskapskrets hade läckt! Det var i februari och Moskva var riktigt romantiskt snöklätt. Alla ryssar (utom tullen) var mycket vänliga och det hela var mycket lärorikt. Vid avfärd en vecka senare hände exakt samma sak. Mitt bagage tömdes ut igen av tullen ... och där fanns bara ryska tidningar och böcker som jag inköpt (jag hade gett bort alla kläder och skor). Men har man sett pà sjuttsingen. Tullen lade beslag pà alla böcker/tidningar! Sà jag for hem med en tom väska. Klart det var fel i huvet pà sovjetiska tullen.

Tack för denna påminnelse! Alcalá får inte heller glömmas bort. Hans öde är typiskt för en som kommit sanningen för nära. T o m hans bästa gamla vänner har fegat ur efter att själva ha blivit trakasserade och fått sina familjer hotade. Av dem jag träffat personligen behöver jag inte tveka om varifrån mobben styrs. / Ove Mollvik

Ja fortfarande kan de vara lika paranoida men vid min utresa från Moskva förra året efter en helt omvälvande flodkryssning så kom det plötsligt ett hemligt leende från en tjänsteman som länge hade uppehållit kön med just mitt pass. Man lär sig. Nu är det värre i USA där min familj ändå hör hemma.../ ove

Det märkliga är att man under rättegången talar om "mitt på kvarteret" och att Holmér i sin bok skriver att det rör sig om Skandias foajé. Dessa båda uppgifter ger ju vid handen Sveavägen 44. Vidare är bankens namn namn + adress avlägsnad från kopian av förhöret m. Björkman.

Om det vore så att man medvetet mörkat på vilken plats Björkman m. sällskap befann sig (det verkar inte bättre) måste man spekulera i varför man i så fall gjorde det. Uppenbart är väl att Holmér inte vore intresserad av att mörka platsen med bäring på CP, eftersom denne inte var aktuell i utredningen under HH:s tid (även om han förvisso förekom i materialet). Nej, det måste ha med tidsaspekten att göra.