Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Beträffande GM:s ankomst till mordplatsen har jag funderat kring följande:

Den troliga hemvägen för paret Palme bör ha varit att återvända till Rådmansgatans t-bana eller att ta en taxi.

Inte förrän ca kl 23.15 inleddes deras promenad söderut.

Om GM - och eventuellt ännu en alternativ GM - var utpostade vid Tunnelgatan redan vid den tiden verkar det på mig mycket märkligt. Hur kunde de veta att paret Palme skulle passera Tunnelgatan några minuter senare?

En trolig promenadväg hem hade väl varit Kammakargatan eller Adolf Fredriks kyrkogata till Drottninggatan och därifrån söderut i riktning Gamla stan? Eller åtminstone en fullt tänkbar alternativ hemväg.

Om paret Palme efter besöket vid klädbutiken Sari på den östra trottoaren vänt norrut mot Rådmansgatans t-bana hade det också varit märkligt att placera en eller två GM vid Tunnelgatan?

Detta resonemang förutsätter att det inte fanns ytterligare 1-2 GM norr om Grand vilket jag faktiskt har lite svårt att tro. Kallblodiga statsministermördare var väl inte så lätta att ruska fram? Här söktes ju en person som effektivt mördade Palme, undkom polisen och teg för alltid om sitt dåd.

Att ha tillgång till 3-4 GM verkar på mig inte så troligt.

Som ett resultat av min fundering kommer jag fram till att GM och den eventuelle alternative GM anlände till Tunnelgatans östra resp västra sida först 1-2 minuter före mordet. Först då fanns det en hög sannolikhet för att paret Palme skulle passera Dekorima.

Gärningsmannen (x1 eller x2) bör då ha anlänt norrifrån från trakten kring Grand eftersom promenaden tog sin början där och mördaren/mördarna i det läget inte alls visste vart Palme skulle ta vägen.

Eftersom ingen GM siktades av något vittne på den östra trottoaren 2-3 minuter före mordet så bör således GM ha gått söderut på den västra trottoaren och gått över gatan ungefär vid övergångsstället?

Den enda bristen i resonemanget är att inget vittne såg GM gå över gatan 23.19-23.20. IM pratade ju om det långt senare ("släntrade fram...") men det var ju efter långa manglingar med Kanger som ju även lyckades få IM säga att GM stod och väntade 5-7 minuter.

Även vittnet CA säger i sitt vittnesmål att hon trodde att GM och paret Palme sneddade över Sveavägen fram till Dekorima vilket åtminstone i paret Palmes fall är en missuppfattning.

GM kan ju heller inte ha kommit söderifrån. Vad skulle han där att göra klockan 23.15 eller tidigare när paret Palme befann sig vid Grand?

Även om GM "beordrades fram" till mordplatsen av någon med WT så måste han ju rent fysiskt ha befunnit sig någonstans före mordet. Han bör alltså ha funnits på endast 2-3 minuters promenadavstånd från Dekorima för att hinna dit före paret Palme. Varför skulle han stå och invänta order i en sådan position nära Tunnelgatan?

Om paret Palme valt en annan väg (norrut eller västerut) så hade han ju inget ärende alls vid Dekorima.

Vad säger Andersson, SGDF, mvgrippa, boboslacke m fl om detta? Vore intressant att höra er syn på detta.

Håller med om det mesta i ditt resonemang. Men du nämner inte en mycket viktig distinktion i sammanhanget. Vad hade man gjort om paret Palme tagit Taxi hem, eller fått skjuts av någon bekant man träffade på bion. Där bevisligen OP pratade med Björn Rosengren i salongen.

Hade man då gått hem och sovit på saken. Eller hade man kastat sig på närmaste tunnelbanetåg för att kanske kunna hinna först till Västerlånggatan. Eller hade man tillgång till en eller flera bilar. Som då i sin tur kan förklara att gärningsmannen befann sig på mordplatsen minst 2-3 minuter före mordet enligt IM. Efter att man snabbt omgrupperat. Vilket jag tror. Annars kan inte tidsaspekten förklaras.

För att nu kunna gå vidare i resonemanget så måste förutsättningarna för mordet beskrivas.

PG Näss sade att mordplatsen var omöjlig. Jag håller med. I bemärkelsen att en långvarig konspiration med resurser aldrig gjort på detta sättet. Där alla konspirationer måste starta med frågorna när var hur. Och där man inte kan förlita sig på obekanta faktorer som ett eventuellt biobesök eller en slumpmässig promenad därefter. Samtidigt som Palmes rörelser inom gyllene triangeln sedan länge lätt kunde iakttas. Och att han och Lisbet ofta rörde sig utan bevakning i miljöer som saknade det antal presumtiva vittnen som befann sig i City en lönehelg.

Vilket då, enligt mig, leder till slutsatsen att mordet utfördes av en liten grupp som fångade tillfället i flykten. Som redan befann sig i området i ett annat ärende än mord. Men som inte tvekade när tillfället gavs. Man hade ett par timmar på sig. Efter att man själva iakttog paret, eller att man fick information från andra.

Min känsla är att hela denna gruppen var lika kompetenta, iskalla och beslutsamma som mördaren. Vilket starkt begränsar deras tänkbara ursprung. Där man aldrig missat möjligheten av en Taxifärd. Alltså är tillgången till fordon en förutsättning för att kunna lyckas i sitt uppsåt. Oavsett paret Palmes val. Vilket förklarar tidsanomalierna i ditt resonemang. Eftersom man inte promenerade.

Det förklarar i sin tur varför mördaren kunde vara ute i god tid. Minst 2-3 minuter före mordet. Och inte behövde följa paret Palme med blicken. Vilket i sin tur utesluter en ensam galning och förutsätter en skytt på andra sidan om man ville lyckas i sitt uppsåt.

När jag då återvänder till ditt resonemang så är vissa saker uppenbara. En lönehelg i City lägger ingen märke till en person som sneddar över en gata, parkerade eller körande bilar. Liksom att ingen lägger märke till personer som stiger ur bilar. Eftersom det sker hela tiden. Så länge man inte avviker mot bakgrunden. Alltså är detta förklaringen till att vittnesmål om mördarens förehavanden, och uppehållsort före mordet inte existerar. Eller hans uppenbarelse på mordplatsen. Med IM som enda undantag. En slump som inte låter sig beräknas. Och som man uppenbarligen struntade i.

Mordet genomfördes med en självklarhet och brist på oro eller rädsla som är slående. Som IM uttryckte det. Efteråt såg mördaren ut som ett vittne.

Händelserna i Ådalen 1931 har haft stor betydelse för hur 1900-talet har tolkats
och beskrivits i Sverige. Fem personers död i en enskild händelse har fått
symbolisera något allmängiltigt. Om man jämför med den samtida svältkatastrofen
i Ukraina (Holodomor) kan man undra över proportionerna. Holodomor iscensattes
i stor skala i åratal och krävde uppåt fem miljoner dödsoffer.
Omvärldsanalysen var uppenbarligen selektiv på 30-talet.

Kriget gav gott om tillfällen för omvärldsanalys, inte minst för alla legationer
som huserade i det neutrala Sverige. Viktiga delar av denna verksamhet har kunnat
klarläggas i efterhand genom dechiffrering (Agrell, Venona). Den stora inhemska
apparat som byggdes upp i form av den allmänna säkerhetstjänsten kom att enrollera
nya typer av personal och blev också upprinnelsen till IB.

Den lättnad som rådde i Sverige efter kriget rådde inte i Tjeckoslovakien och
Finland. Det som i ett stormaktsperspektiv varit det allierade sovjet kontrollerade
nu inrikesministeriet i Finland. Läget var mycket spänt. När insikten kom
om att kuppen i Prag förebådade en järnridå genom Europa omprövades allianserna.
Finsk beslutsamhet gav ett utfall som var bättre än vad som kunde fås
i Tjeckoslovakien.

Med den följsamma svenska Unde´n-linjen lämnades Raoul Wallenberg därhän
samtidigt som ett nordiskt försvarssamarbete uteblev och Sverige gled in i
en dold allians med NATO. Den officiella doktrinen med alliansfrihet och
FN-engagemang fick en baksida (Holmström, Den dolda alliansen).

NATO-samarbetet medförde amerikanska krav på skydd mot infiltration
av industrier kopplade till amerikansk materiel. Uppbyggnaden av den
struktur av ombud och funktionärer som blev känd som IB följde
(Frånstedt, Spionjägaren). Denna struktur skulle komma att växa i
alla riktningar.

När Wennerström-affären blev känd 1963 blev diskrepansen mellan
image och verklighet lika stor som när de burgna alumnerna
i The Cambridge five avslöjades som sovjetagenter. Hur kunde
adjutanter och kuratorer knutna till kungahuset vara inblandade? Hur kunde
de mest vördnadsbjudande av institutioner penetreras?

Än mer grav var frågan om avgränsning; fanns det fler? I Sverige var
det klart att det fanns fler. Det fanns en mr X som haft tillträde till
Wennerströms villa och av allt att döma hanterat känslig information.
Försöken att identifiera mr X misslyckades och förhören med
Wennerström ledde inte till nya gripanden. Initierade personer
(Frånstedt, Spionjägaren) är övertygade om att Wennerström måste
ha haft stöd högre upp. Det finns sentida indikationer (Jallai)
på en koppling mellan mr X och FRA.

Den svenska alliansfriheten blev med åren allt mer kategorisk
(Holmström, Den dolda alliansen) och kritiken mot Vietnamkriget
växte. Parallellt med NATO-samarbetet förekommer märkligt nog
också löpande kontakter med östeuropeiska underrättelsetjänster
(Frånstedt, Spionjägaren; Theutenberg, Dagbok från UD).
Tyst diplomati.

1980-talet inleds med ubåtsincidenten i Karlskrona.
En räcka av olika varianter av undervattensverksamhet följer.
Det strategiska läget för stormakterna påverkas av balansen
mellan attackubåtar och de strategiska ubåtar som utgör den
sovjetiska andraslagsförmågan. En stabsövning inom NATO
hösten 1983 föranleder sovjet att höja kärnvapenberedskapen
till riskabla nivåer.

I Sverige får vapenaffärer och krutsmuggling via DDR stor
uppmärksamhet. Vidareexport av strategiska produkter
som datorer och högtryckspressar är känsligt.
Journalisten Cats Falck försvinner under oklara omständigheter.
En trovärdig rekonstruktion av den singelolycka som ska
ha slutat på Hammarbyhamnens botten kan inte presenteras.
Handelsaktiebolaget Matreco håller sig med en organisation som
är stor och väl spridd och utrustad, sett i relation till antalet
Lada-bilar som säljs. Det svenska ordförandeskapet i bolaget var
kanske också en form av tyst diplomati.

Löntagarfonderna föranleder en historisk manifestation i Stockholm.
Hösten 1985 råder ett spänt debattklimat i landet. De många
ubåtsincindenterna har konkretiserat hotet och tyst diplomati
ses med skepsis inom marinen. Olof Palme skjuts till döds i
Februari 1986.

Trippelspelet där partikanaler användes för löpande kontakter
med Warzavapaktens underrättelsetjänster har nyligen belagts
(Frånstedt, Spionjägaren; Theutenberg, Dagbok från UD).
Även IB informerades om dessa möten. Denna tysta diplomati vid sidan
av utrikesförvaltningen var länge okänd i vidare kretsar. När det
gäller UD har ett förtydligande av Sverker Åströms relation till
främmande makt kunnat göras (Agrell, Fru Petrovas sko).
Allt sammantaget torde denna komplexa omvärldsrelation ha ansträngt
toleransen för varje form av kvadrupelspel utöver vad som redan pågick.
Den tysta diplomatin kom att sluta med en knall.

Ursprungligen postat av Klippo
Kan GM ha spanat från Sveavägens västra sida, vid Post-hörnan, och i allra sista moment korsat Sveavägen, så att han via reklampelaren kom upp bakom paret Palme?!

Wiklund vittnar om en spejande man vid Post-hörnan kl 23.20 GMP (953:2.1).

Wiklund passerade denna plats även 23:15, GMP (940:1) och ser en bil släppa av en man på denna plats. Ytterligare två personer i bilen.

Det skulle vara intressant att läsa förhöret med Wiklund.

Är det säkerställt att Dekorimamannen verkligen var GM?!

Morelis: ”det var nå't med reklamskylten”

Nja, alltså ... IB har ju faktiskt inget att göra med mellankrigs-säkerhetstjänsterna, som du skriver.
Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsterna försvann i princip under mellankrigstiden.
det pga att de från och med den ryska revolutionen bara ägnade sig åt att jaga svenska kommunister och socialister.
Vilket alltså inkluderade de mer och mer inflytelsefulla Socialdemokraterna, något de inte uppskattade Alls ... inte pånågot sätt.
De tidiga Socialdemokraterna fick se sig själv bli betraktade på samma sätt som alltifrån anarkister och kommunister och andra samhällsomstörtande element, och de registreringar den militära säkerhetstjänsten genomförde ledde till allvarliga konsekvenser för de Socialdemokratiska partimedlemmarna, som belv av med både jobb och förtroendeuppdrag, nekades möjligheter till karriär och utbildning etc.

Så i takt med att deras inflytande ökade, ju mer kunde de gå på militären, och i praktiken fick den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten helt läggas mer då, under Mellankrigstiden.

Först inför upptakten till det Andra världskriget började man agera för en återuppbyggnad. Men en helt ny organisation.
Som från början dessutom var helt oberoende av både militärt och politiskt styre - det var mer en privat, näringslivsfinansierad fråga.
Dvs det som kom att bli den sk "C-byrån".

Det som kallades IB var en efterkrigskonstruktion, och en helt Socialdemokratisk sådan.
Dvs då hade verkligen Sossarna kommit väldigt långt från det Mellankrigsläge de hade tvingats leva i, som övervakade och trakasserade. Nu hade de All makt istället. Så mkt makt att de t.o.m. kunde starta upp helt egna, partitrogna motsvarigheter ...
Där kan man verkligen prata om "machtübernahme" ...

Men bara detta "IB" var inte nog, på den fronten, utan både militär, parti och näringsliv startade upp egna hemliga organisationer med helt oöverblickbara nätverk. Dvs de olika "stay behind-nätverken".



---

BTW
En sak som inte direkt här hit, men som jag ändå finner ganska intressant, det är hur Olof Frånstedt i sina två memoarböcker "Spionjägaren1 & 2" beskriver IB.
Dvs han anstränger sig verkligen för att försöka förlöjliga IB so mycket han bara kan.
Inte bara IB som organisation, utan han passar även på att förlöjliga och håna de personer från IB som finns i det offentliga.
Enligt Frånsteds hån var alltså IB inget annat än en inkompetens lekstuga som inte ens kunde ro en eka på sjön utan att tappa motorn och tvingas ringa kustbevakningen och bli avslöjade ...

Varför vill han göra det så tydligt att IB, de var inget att fästa sin tillit till?
Dvs det är så övertydligt att man börjar fundera på det bakomliggande motivet.

Visst finns det en traditionell rivalitet tjänsterna emellan, men jag tycker att han går så mycket över den vanliga "syskonrivaliteten".

Och just det, att han så uppenbart försöker påverka opinionen där, det får en ju också att börja ifrågasätta det Övriga han skriver ...
För om han är beredd att tänja på sanningen i en fråga ... vad säger då att han inte gjort detsamma i övriga ???

Frånstedt blir lite av en driftkucku när han så tydligt gör allt för att framställa sig själv i så bra dager som bara möjligt - hjälten, det är Han, och Säpo, de är den svenska demokratins yttersta försvarare ... iaf om man får tro Frånstedt.
Men det är ju just det man inte kan göra, när han är så slarvig.

Nja, alltså ... IB har ju faktiskt inget att göra med mellankrigs-säkerhetstjänsterna, som du skriver.
Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsterna försvann i princip under mellankrigstiden.
det pga att de från och med den ryska revolutionen bara ägnade sig åt att jaga svenska kommunister och socialister.
Vilket alltså inkluderade de mer och mer inflytelsefulla Socialdemokraterna, något de inte uppskattade Alls ... inte pånågot sätt.
De tidiga Socialdemokraterna fick se sig själv bli betraktade på samma sätt som alltifrån anarkister och kommunister och andra samhällsomstörtande element, och de registreringar den militära säkerhetstjänsten genomförde ledde till allvarliga konsekvenser för de Socialdemokratiska partimedlemmarna, som belv av med både jobb och förtroendeuppdrag, nekades möjligheter till karriär och utbildning etc.

Så i takt med att deras inflytande ökade, ju mer kunde de gå på militären, och i praktiken fick den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten helt läggas mer då, under Mellankrigstiden.

Först inför upptakten till det Andra världskriget började man agera för en återuppbyggnad. Men en helt ny organisation.
Som från början dessutom var helt oberoende av både militärt och politiskt styre - det var mer en privat, näringslivsfinansierad fråga.
Dvs det som kom att bli den sk "C-byrån".

Det som kallades IB var en efterkrigskonstruktion, och en helt Socialdemokratisk sådan.
Dvs då hade verkligen Sossarna kommit väldigt långt från det Mellankrigsläge de hade tvingats leva i, som övervakade och trakasserade. Nu hade de All makt istället. Så mkt makt att de t.o.m. kunde starta upp helt egna, partitrogna motsvarigheter ...
Där kan man verkligen prata om "machtübernahme" ...

Men bara detta "IB" var inte nog, på den fronten, utan både militär, parti och näringsliv startade upp egna hemliga organisationer med helt oöverblickbara nätverk. Dvs de olika "stay behind-nätverken".



---

BTW
En sak som inte direkt här hit, men som jag ändå finner ganska intressant, det är hur Olof Frånstedt i sina två memoarböcker "Spionjägaren1 & 2" beskriver IB.
Dvs han anstränger sig verkligen för att försöka förlöjliga IB so mycket han bara kan.
Inte bara IB som organisation, utan han passar även på att förlöjliga och håna de personer från IB som finns i det offentliga.
Enligt Frånsteds hån var alltså IB inget annat än en inkompetens lekstuga som inte ens kunde ro en eka på sjön utan att tappa motorn och tvingas ringa kustbevakningen och bli avslöjade ...

Varför vill han göra det så tydligt att IB, de var inget att fästa sin tillit till?
Dvs det är så övertydligt att man börjar fundera på det bakomliggande motivet.

Visst finns det en traditionell rivalitet tjänsterna emellan, men jag tycker att han går så mycket över den vanliga "syskonrivaliteten".

Och just det, att han så uppenbart försöker påverka opinionen där, det får en ju också att börja ifrågasätta det Övriga han skriver ...
För om han är beredd att tänja på sanningen i en fråga ... vad säger då att han inte gjort detsamma i övriga ???

Frånstedt blir lite av en driftkucku när han så tydligt gör allt för att framställa sig själv i så bra dager som bara möjligt - hjälten, det är Han, och Säpo, de är den svenska demokratins yttersta försvarare ... iaf om man får tro Frånstedt.
Men det är ju just det man inte kan göra, när han är så slarvig.

Frånstedt berättar i sina memoarer att Palme bad honom om en lista på CIA-agenter i Sverige. Frånstedt överräckte till Palme ett papper med namnen på CIA-agenter i Stockholm och skriver att han tyckte det fick räcka. Frånstedt undanhöll OP sina kontakter med CIA-agenter i andra städer i landet.

Som många på tråden kan förstå fanns det CIA-agenter i främst universitetsstäderna i landet som enligt känt mönster - Stasi-prästen Aleksander Radler - smält in i etablissemanget.

Man kan utgå från att det var en helt annan kaliber på CIA-agenter verksamma i Sverige, som OF hade direkt eller indirekt förbindelse med, jämfört med IB:s agenter.

OF skriver i Spionjägaren del 1 att Säpo erbjöds "provleveranser" - mot betalning - från IB:s infiltrering av extrema vänstergrupperingar i Göteborg.

Provleveransen visade sig komma från IB:agenten Gunnar Ekberg - inte formellt utbildad till underrättelseofficer - och innehöll tämligen harmlösa uppgifter som inte föranledde Säpo att ändra sin bedömning vad gällde extremvänstern i Göteborg, enligt OF som tackade nej till fortsatt samarbete med IB:agenten Ekberg.

Däremot fungerade IB som ett alternativ till tyskarnas "Berufsverbot", dvs. yrkesförbud riktat mot kommunister.

IB genomsyrade hela det svenska samhället, från facken på arbetsplatserna upp till administrationen på våra universitet, därigenom kunde IB upprätthålla en personkontroll vid tillsättandet av viktiga tjänster inte minst rektorer vid universiteten.

Den sistnämnda gruppen - universitetslektor - brukar ofta på sitt CV ha något studieår i USA och t.o.m. ett förflutet inom FOA. Dessa rektorer kunde i sin tur bana akademisk väg för underrättelseofficerare från andra västländer. That's how it goes.

OF gjorde en fantastisk internationell karriär inom säkerhetsbranschen efter sin tid som Säpo-chef i Sverige.

Nja, alltså ... IB har ju faktiskt inget att göra med mellankrigs-säkerhetstjänsterna, som du skriver.
Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsterna försvann i princip under mellankrigstiden.
det pga att de från och med den ryska revolutionen bara ägnade sig åt att jaga svenska kommunister och socialister.
Vilket alltså inkluderade de mer och mer inflytelsefulla Socialdemokraterna, något de inte uppskattade Alls ... inte pånågot sätt.
De tidiga Socialdemokraterna fick se sig själv bli betraktade på samma sätt som alltifrån anarkister och kommunister och andra samhällsomstörtande element, och de registreringar den militära säkerhetstjänsten genomförde ledde till allvarliga konsekvenser för de Socialdemokratiska partimedlemmarna, som belv av med både jobb och förtroendeuppdrag, nekades möjligheter till karriär och utbildning etc.

Så i takt med att deras inflytande ökade, ju mer kunde de gå på militären, och i praktiken fick den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten helt läggas mer då, under Mellankrigstiden.

Först inför upptakten till det Andra världskriget började man agera för en återuppbyggnad. Men en helt ny organisation.
Som från början dessutom var helt oberoende av både militärt och politiskt styre - det var mer en privat, näringslivsfinansierad fråga.
Dvs det som kom att bli den sk "C-byrån".

Det som kallades IB var en efterkrigskonstruktion, och en helt Socialdemokratisk sådan.
Dvs då hade verkligen Sossarna kommit väldigt långt från det Mellankrigsläge de hade tvingats leva i, som övervakade och trakasserade. Nu hade de All makt istället. Så mkt makt att de t.o.m. kunde starta upp helt egna, partitrogna motsvarigheter ...
Där kan man verkligen prata om "machtübernahme" ...

Men bara detta "IB" var inte nog, på den fronten, utan både militär, parti och näringsliv startade upp egna hemliga organisationer med helt oöverblickbara nätverk. Dvs de olika "stay behind-nätverken".



---

BTW
En sak som inte direkt här hit, men som jag ändå finner ganska intressant, det är hur Olof Frånstedt i sina två memoarböcker "Spionjägaren1 & 2" beskriver IB.
Dvs han anstränger sig verkligen för att försöka förlöjliga IB so mycket han bara kan.
Inte bara IB som organisation, utan han passar även på att förlöjliga och håna de personer från IB som finns i det offentliga.
Enligt Frånsteds hån var alltså IB inget annat än en inkompetens lekstuga som inte ens kunde ro en eka på sjön utan att tappa motorn och tvingas ringa kustbevakningen och bli avslöjade ...

Varför vill han göra det så tydligt att IB, de var inget att fästa sin tillit till?
Dvs det är så övertydligt att man börjar fundera på det bakomliggande motivet.

Visst finns det en traditionell rivalitet tjänsterna emellan, men jag tycker att han går så mycket över den vanliga "syskonrivaliteten".

Och just det, att han så uppenbart försöker påverka opinionen där, det får en ju också att börja ifrågasätta det Övriga han skriver ...
För om han är beredd att tänja på sanningen i en fråga ... vad säger då att han inte gjort detsamma i övriga ???

Frånstedt blir lite av en driftkucku när han så tydligt gör allt för att framställa sig själv i så bra dager som bara möjligt - hjälten, det är Han, och Säpo, de är den svenska demokratins yttersta försvarare ... iaf om man får tro Frånstedt.
Men det är ju just det man inte kan göra, när han är så slarvig.

Ja, precis - Frånstedt berättar inget annat om IBs kompetens än genom att dra upp ett redan allmänt välkänt exempel på en kompis-angivare - Ekberg.

Och med det är det alltså meningen att vi ska bedöma och fördöma säkerhetsorganisations duglighet, som bäst kan liknas vid ett svenskt Stasi. Både i omfång och uppbyggnad.
Dvs jag tycker det blir uppenbart att han vill svartmåla.

Och det får en att undra varför.
Särskilt som man tänker på att det Säpo han själv tillhörde ju knappast har kunnat anklagats för någon vidare kompetens faktiskt.
Utan snarare tvärtom tyvärr.

Väldigt mkt i hans böcker ställer bara frågetecken.
Som tex att han, som chefen för Säpos kontraspionage, Påstod (påstod) att han minsann inte kände till något om SB/AGAG och dess förgreningar såsom tex "Barbro-gruppen ...
Men Ändå ... ändå så bara bjöd han in "tanten", som om det vore den mest självklara sak i världen för en svensk chef för Säpos kontraspionage att bara bjuda in "vem som helst" från gatan.

Dvs det är ju inte så att han kan göra något för att tex begrava gamla hemligheter om IB och/eller SB etc.
Men som auktoritet på området väger hans ord, hans bedömningar väldigt tungt.
Och om han då stämplat inkompetens över det hela, då blir det en uppgift alla granskare tvingas ta hänsyn till.
Han har med andra ord bidragit till att så Tvivel ... göra det så mkt svårare för granskare att föra fram uppgifter utan att jämföras med hans nedvärderande bedömningar.





Men hur står sig hans bedömning mot tex de andra uppgifter som finns.
Dvs där har vi ju amerikanskt tränade IB-agenter och SB-operatörer.
Med erfarenhet av infiltration på fientligt område (baltikum och Sovjet etc), gerillaträning och -kompetens, synnerligen tung beväpning.

I jämförelse mot Säpos kompetens så finns det ju tvärtom all anledning att se IB/SB som de med bredast och förmodligen bäst kompetens.


Och den "illvilja" som fanns mellan statsledningen och Säpo - som även Frånstedt var delansvarig för (du gav ju själv exempel från hans vägran att redovisa namn på CIA-kontakter) var ju en ständig följetong ända från Andra Världskriget, och har väl varit en nagel i ögat på Socialdemokraternas u-tjänstfalang ända fram tills nu när Löfvén äntligen lyckades knyta Säpo direkt till Statsministern.
En kontroll S väntat på i mer än 50 år nu ...