https://www.youtube.com/watch?v=qtH_VRbGS4w
Stig Engströms vittnesmål 1989.
Det mest fantastiska enligt mig är hans påståenden.
Lisbet var naturligtvis tacksam för all hjälp i detta läget.
Där andra vittnen samtidigt vittnar om hennes hysteriska beteende och okontaktbarhet. Där vissa säger att hon inte ville ha hjälp eftersom Palme behövde operation.
Han påstår sig ha pratat med Lisbet.
Där hon sade till honom att hon förövrigt blivit beskjuten. Ett häpnadsväckande påstående. Sagt till en person som ingen annan har sett.
Ytterligare en sak som slår mig. Hans vittnesmål ändrades aldrig över tiden. Han upprepade det som en läxa. Oavsett vad som kom fram i övrigt. Oavsett att andra tyckte han ljög.
För mig är det slående. Vilka personer reagerar på detta sätt. Med en detaljrikedom som inga andra vittnen har. Man behövde ingen rekonstruktion efter mordet. Han satt ensam med alla detaljer. Men av någon anledning så var det ingen annan som höll med.
Han dog utan att dödsdag kunde fastställas. Obemärkt. Men han fick sin tid i rampljuset.
Var det inte just det som var hans grej. Att vi fortfarande sitter och diskuterar hans roll. En roll som han själv tog på sig.
Jag har själv rörts av det faktumet att det varje dag dör personer som ingen saknar. SE var uppenbarligen en av dessa personer.