Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ja, det en av de få saker jag har kvar från min tid som privatspanare.

Den välregisserade högerrevolutionen.

Vad jag verkligen saknar är namnlistorna med deltagare på de s k Ramadakonferenserna utanför Jönköping i början på åttiotalet med deltagare från DA, EAP, BBL och grupper med koppling till Näfo. Jag skulle tro att Borgnäs hade dessa listor på den tiden. Jag fick dem antagligen av Maja-Lena Rådelius, Eva Bergqvist eller kanske av Ulf Lingärde.

Maja-Lena Rådelius är idag gift med PU-polisen Lars Hamrén, som tror att CP "gjorde det".

För 25 år sedan arbetade Lars Hamrén på våldsroteln i Stockholm i en grupp som var specialiserad på post- och bankrån. På söndagen en vecka före mordet, råkade han möta Olof Palme i skidspåret:

– Det var bra vinter det året. Jag och min näst yngsta son, han var sju år tror jag, åkte ett spår runt Djurgården och vi mötte paret Palme. Vi bytte några ord och jag reagerade på att det inte var några kollegor (poliser) med honom.

En vecka senare skakades Sverige i grunden. Mordet på Sveriges statsminister blev startskottet på en enorm polisutredning där Lars Hamrén blev chef för en förhörsgrupp som skulle tala med vittnen som befunnit sig mellan brottsplatsen och Grand hotell. Betoningen var alla.

– Det skulle vändas på alla stenar. Vi hade en tjänstebil och åkte på förhörsturnéer i veckor. Vi skulle tala med alla, vi har pratat med siare och pendlare, allt. Jag har varit i Nya Zeeland, USA och flera andra länder och förhört. Allt det här bidrar ju till att det i dag finns 225 hyllmeter i arkivet.

Intensiteten i gruppen ökade när Christer Pettersson blev misstänkt och häktad i utredningen. Lars Hamrén hade stött på Pettersson tidigare i samband med andra våldsbrott.

Under häktningstiden placerades Pettersson på en speciell avdelning som rensades från andra misstänkta och kriminalvårdens personal byttes ut mot poliser. En av dem var Lars Hamrén.

– Vi skulle lära känna honom och förstå hur han tänkte. Vi spelade mycket kort och snackade en del, det var inga problem att prata med honom. Han förstod att vi var poliser. Han var egentligen bra att ha att göra med, säger Hamrén som menar att Pettersson inte någon typisk dussinbuse utan en intelligent men oberäknelig person som var märkt av missbruk.

Hamréns åsikt är att avgörande bevis och omständigheter pekar på att Pettersson verkligen var gärningsmannen. Han var bevisligen i området och är utpekad av Lisbet Palme. Men uppmärksamheten kring fallet fick hovrätten att fria i stället för att fälla. I vilket annat fall som helst hade bevisningen räckt, menar han.

En ofta kritiserad del av polisens arbete gäller den första vittneskonfrontation där Lisbet Palme pekade ut Christer Pettersson bland sju statister. På något sätt ska Lisbet Palme ha fått uppgifter om att en i gruppen var missbrukare och ska ha sagt: ”Det ser man ju vem som är alkoholist”. Det finns också kritik mot att Petterson var avvikande klädd.

– Det var någon som snackade och det var ingen polis, säger Hamrén som var med om att ta fram gruppen och menar att konfrontationen gjordes enligt regelboken:

– Det var en bra grupp. Det var inte så att Christer Pettersson var den enda med problem, det var andra i gruppen också. Gruppen blev också godkänd av våra chefer. Det enda var väl att Christer Pettersson hade bruna skor, medger Hamrén i dag.

När Pettersson skulle släppas var Lars Hamrén med i transporten tillsammans med advokat Arne Liljeros. De lyckades lämna polishuset utan att pressfotograferna såg dem men de blev upptäckta vid Liljeros advokatkontor. På vägen till Petterssons bostad i Rotebro skulle det bli ytterligare ett stopp.

– Plötsligt sa Pettersson att han måste handla på systemet. Hörru Arne, kan du låna mig en tusing? sa han och fick förstås det. Vi stannade vid bolaget men jag tyckte inte att han skulle gå in där så jag gick in och köpte åt honom. Det var Baileys, vodka, öl och annan sprit. Det var det där som blev drinken Dräpar’n.

Lars Hamrén lämnade Palmegruppen en tid senare på grund av bristande motivation och gick över till att utreda narkotikabrott.

– Det var roligt att få arbeta med en så unik utredning. Det fanns inga begränsningar. Vi kunde sitta på morgonmöte och få veta att det fanns ett vittne i Tyskland. Sen kunde man få åka på eftermiddagen. Men det är klart att det blev påfrestningar på privatlivet.

Det blev en skilsmässa men under tiden hade Hamrén lärt känna journalisten Maja-Lena Rådelius från Laholm som bevakade mordutredningen för tidningen Arbetet. De två är numera gifta och då Maja-Lena Hamrén ville flytta hem fick Lars Hamrén tjänsten som chef på Hallandspolisens rotel för grova brott.

– Det var länge sedan vi diskuterade Palmemordet hemma, säger han.

Hallandsposten 28 februari 2011.

Intressant! Tackar!

Jag läser just Folke Bernadottes "Istället för vapen" och undrar just varför allt blivit så nedtystat och nedvärderat av vad denne genomhederlige fredsmäklare på motsvarande sätt som Palme och Hammarskjöld försökte åstadkomma. Istället har en falsk historia kring Raoul Wallenberg ältats till allt högre höjder likt kompensation för dessa våra ständigt ouppklarade nationaltrauman.
Folk i USA och även Israel kan känna sig lika grundlurade som vi. Våra stater och finanser gynnades av lögnerna från krigen medan nationell heder och stolthet med all rätt måste ifrågasättas. Bland de säkerhetstjänster och finansintressen som samverkat över huvudet på världens demokratier och folk utmärker sig särskilt de brittiska och israeliska måste jag ändå inse.

Med denna synnerligen intressanta bakgrundsinfo kan man förstå hur SPF legat bakom och lyckats spela ut alla obekväma vittnen och spanare mot varandra i de mörkanden och illdåd som går igen och bara fortsätter i ständigt nya sammanhang.

Det jag tycker har bäring mot MOP är att han pekar mot en Sovjet "mullvad" på SÄPO.
Sverige stod under kalla kriget för 12,5 procent av alla utvisningar av ryska spioner i hela världen.
De som en gång utvisats var brända i väst för gott .Siffrorna hade inte alltid varit så bra, efter det att Stig Wennerström avslöjats som storspion 1963 och fram till en utvisning av en lettisk diplomat 1982 hade inga utvisningar av östspioner skett från Sverige. Mellan 1982 och 1991 utvisades 33 och nästan 100 hindrades från att resa in. Var åttonde utvisning som gjordes i världen under den tiden gjordes från Sverige.


Utdrag ur ett förhör med tidigare biträdande flygattachén major Heinrich Wenzlau

Gösta Elvinder jobbade under störren delen av sitt yrkesverksamma på en och samma arbetsplats Arbetsvårdsstyrelsen. Han hoppade inte ut och in ur verksamheter, byte inte arbetsplatser vart och vartannat år, byte inte geografiskt läge, han gick sina kurser men han fanns på ett och samma ställe. Stay Behind bygger trots allt på att dessa personer ska befinna sig i Sverige, inte flytta runt, utan sköta uppgifter lokalt. Varför ska en Stay Behind anknuten person åka till Libanon?

Meningen med Stay Behind var att personerna skulle befinna sig i ett specifikt geografiskt område när Sovjet anföll. Inte eventuellt på en befordringskurs, eller eventuellt i FN-tjänst, eller eventuellt på Försvarsstaben eller eventuellt i en radiobil eller eventuellt överhuvudtaget var fan som helst. Det är stor skillnad på att i tjänsten handlägga ärende som har med Stay Behind att göra och att faktiskt tillhöra Stay Behinds styrkebesked.

När Fst Säk. inte längre kunde behålla säkerhetskontrollen fick Säk Byrå B ta över. Det betyder att PG Näss hade full insyn, han gjorde inte bara säkerhetskontrollerna han såg även till att säkerheten runt Stay Behind var vattentät. Nils Landin närmade sig 70 år och kunde inte längre tänkas vara lika aktiv när det gäller att ombesörja säkerhetskontroller . Landin på väg ut och Näss in i toppen på Stay Behind. Och då får han åka till ACC;s ledningsmöten.

Det är skälet till varför Curt-Steffan Giesecke inte vill förklara vad som hände efter omorganiseringen, för då pekar han ut Säk .

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1775539
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1776159
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=1775913

Varför ska en Stay Behind anknuten person åka till Libanon?

Det ingår i utbildningen! Dessutom var det ingen "vem som helst" person utan en person som arbetade för FST-säk och som stod under övervakning av Säpo misstänkt för spioneri sedan de uppdagat onormala förändringar sedan han kommit att tjänstgöra hos dem. Hans placering var ett effektivt sätt att skydda honom från Säpos övervakning. Föärresten vad gjorde han egentligen där i mellanöstern? De andra med formellt samma jobb som han såg aldrig till honom. Han rester runt i olika länder i mellanöstern som igen av de övriga någonsin gjorde och inga av kollegorna förstod vad han egentligen gjorde. Det hade i vart fall inget som helst att göra med hans formella uppdrag. Vad tror du själv hans uppdrag var?


Meningen med Stay Behind var att personerna skulle befinna sig i ett specifikt geografiskt område när Sovjet anföll.

Var har du drömt ihop detta? Att alla staybehindare skulle vara fixt på plats ständigt. Du blandar ihop detta med Driftvärnets beredskap som är något helt annat. SB gömdes på olika sätt för att inte sticka ut. Vissa delar hade specifika uppgifter i ett inledningsskede som att skydda statsledningen t ex. Dessa hade naturligtvis viss beredskap och närhet men inte ens de fanns ständigt på plats att rycka in. Andra delar av SB var lokalt organiserade där medlemmar i en cell som inte ens kände varandras identiteter skulle träda in i ett senare skede med andra uppgifter att förbereda en motståndsrörelse etc. Ingen av dessa tvingades stanna på samma jobb eller bostadsort. Det är rena sagor.

När Fst Säk. inte längre kunde behålla säkerhetskontrollen fick Säk Byrå B ta över. Det betyder att PG Näss hade full insyn, han gjorde inte bara säkerhetskontrollerna han såg även till att säkerheten runt Stay Behind var vattentät.

Att göra säkerhetskontroller och att ha full insyn är inte sammanhängande. Tvärt om vill man nog att säkerhetskontrollen är oberoende. OF klargör det väl ganska tydligt.

Acc var inte SB:s ledning. Du har missförstått kapitalt. Det handlade om "samordning" med civila och militära underrättelsetjänsten. Däremot var det så att representationen av Fst Säk liksom Säpo var till för att undvika missförstånd som när polisen och Säpo jagade spökflyg som i själva verket var hemliga övningar med flygstyrkan osv.

Ja, alltid kul att läsa historiska dokument. Får därmed instämma och tacka!

Du slingrar dig dåligt. Varför skulle sovjet ge sig på en gammal motståndare som njöt pensionens otium utomlands och berätta för denne att Bergling var spion för dem? Och varför sade han inget om detta förrän efteråt när Bergling var gripen.

Nej i min bok går det inte ihop alls.

Dessutom tycker jag att det är ganska tydligt att Tyskarna betraktade Kummenius och Hallama som centrala i sitt nätverk och ville skicka dem tillbaka till Finland för att vara aktiva där och bygga upp deras agentnät.. Att sedan många nazistvänner gärna vill tona ned sin roll i detta på olika sätt är inget att förvånas över och inte heller att de ville hoppa av strax innan krigsslutet när utgången var given.. Det hör mera till bilden att de gör så. Vi får nog gå lite mer på formalia och dokument än på deras egna påståenden.

Du citerar själv att Kummenius var "rädd" att han övervakades av Svenskarna. Varför skulle svenskarna vara oroliga för honom?

Han var en kontraspion som tvingats fly sitt hemland. Han hade dansat med de stora elefanterna och var orolig för att bli trampad.

Det var väl inte ett missförstånd när Säpo jagade spökflyg, det är väl Säpos jobb. På samma sätt som det var Näss jobb att delta i ACC. Du kan inte på fullaste allvar mena att du tror att Näss inte hade en framskjuten position inom SB men han får ändå delta i samverkansforum som omgärdas av hög sekretess och möta företrädare för andra länder bara av det enkla skälet att man inte ska pissa i varandras revir?
Vilka revir är det då som man ska pissa in, Näss har ju inget med SB att göra förutom oberoende säkerhetskontroller och hans Säpo gubbar jagar spökflyg i Värmland. Så Näss är där för att markera sitt revir som är oberoende säkerhetskontroller, han är inte insatt i SB-ledningen men är där för att undvika att Säpo gräver allt för djupt i spökflyg över Värmlandsskogarna. Med andra ord så deltar han i internationella konferenser för att Säpo inte ska gräva för djupt i märklig flygaktivitet i gamla Svedala. Tror du på fullaste allvar att beslut med en extremt regional(nationell) karaktär som flygaktivitet i Värmland togs vid ACC möten?

Mot slutet av 1986 förstod jag som så många andra att det inte var så mycket bevänt med polisens undersökning av mordet på Olof Palme. Tidningarna hade publicerat en hel del information, vittnesberättelser och liknande och den bild dessa gav av mordet stämde inte alls med den bild som Hans Holmér försökte måla upp. Då beslutade jag mig för att försöka reda ut några av de uppslagsändar jag själv hade. Några av dessa uppslagsändar gällde de mystiska personer som iakttagits utanför Palmes bostad (bl a av Lisbeth), de personer som uttalat hotelser och de som hört andra uttala sig om ett förestående mord.

Man kan förvänta sig, så resonerade jag, att vår underrättelsetjänst hade snappat upp en del av dessa signaler om ett hot mot landets statsminister och sammanställt dessa på ett överskådligt sätt. Och ändå hade ingen gjort något för att förhindra attentatet.

I början på sjuttiotalet hade jag köpt Peter Bratts bok 'IB och hotet mot vår säkerhet' men inte studerat den så noga. Nu plockade jag fram boken och började läsa om den hemliga underrättelsetjänst som hade byggts upp på sextiotalet av försvarsstaben, industriförbundet och det socialdemokratiska arbetarpartiet. De mönster som framträdde var mycket intressanta, särskilt med tanke på vad som hänt under de drygt tio år som gått sedan boken skrevs. För att få en uppfattning om hur mycket som förändrats började jag kolla upp några av de personer som stod omnämnda i Bratts bok.

Jag började med Ge*rg Lib*k, därför att han borde vara lätt att identifiera. L*bik kom som flykting från Ungern på till Sverige på femtiotalet. Han hade sådana kontakter i sitt hemland att han var intressant för underrättelsetjänsten i Sverige. G*org Lib*k stod i telefonkatalogen med företagsnamnet Forskningsprodukter AB och en adress på Lidingö. Detta bolag finns omnämnt som täckföretag till IB i Bratts bok. På bolagsregistret fick jag veta att företaget var avregistrerat sedan början av åttiotalet. Sedan ringde jag fastighetsregistret för att få reda på vem som ägde den fastighet som L*bik i. Den ägdes av Perr* Kemi AB. På bolagsregistret fanns inget företag med detta namn registrerat, men däremot ett företag med namnet Karlss*n och P*rra, med c/o-adress till företaget Jordec Ekonomikonsult AB på Birger Jarlsgatan 6b. Jordec kände jag genast igen från Bratts bok, ett täckföretag som bildades 1969 för att bedriva rationalisering och organisation.

På Birger Jarlsgatan 6b satt en namnskylt vilken talade om att bla följande hyresgäster var inrymda i fastigheten:

FRIHETEN I SVERIGE
STIFTELSEN NÄRINGSLIVETS FOND
BOKFÖRLAGET TIMBRO
BOKFÖRLAGET RATIO
JORDEC EKONOMIKONSULT AB
CHANTAL-CHARON-VENERDI

De sista orden drog genast till sig min uppmärksamhet för de verkade ha en dold innebörd. Charon - berättade uppslagsboken - var den latinska formen för Karon, färjkarlen vid dödsriket som ror de avlidnas själar över floden Styx enligt grekisk mytologi. Detta var så intressant att jag genast gick ned på biblioteket för att avslöja de två andra ordens innebörd. I en italiensk ordbok fick jag veta att venerdi betyddde fredag. Dödsriket och fredag - fredagen den 28 februari! Var detta bara en tillfällighet?

Ordet Chantal var svårare att hitta någon undermening i. Chantal var ett franskt helgon, beskyddare av katolsk litteratur eller något sådant. Trots misslyckandet med ordet Chantal ville jag meddela världen vad jag kommit på. Jag skrev en artikel om IB och sände den till Aftonbladets debattsida. De tyckte att den var intressant men ville inte publicera den med tanke på alla namn som nämndes.

I augusti 1987 hajade jag till när jag satt och läste Expressen. Det var en artikel om en fransk skådespelerska, Chantal Nobel, som hade huvudrollen i serien 'Makt och rikedom'. Hon hade råkat ut för en trafikolycka, blivit rullstolsbunden och fått sitt liv helt förändrat. Och denna trafikolycka skulle ha inträffat den 28 februari 1985, på dagen precis ett år före mordet på Olof Palme!

I september ringde jag polisen, fick tala med en av spanarna i Palmeutredningen och berättade om de tre företagen Chantal, Charon och Venerdi, samt hur dessa namn kunde tolkas. Han var också intresserad och bad att jag skulle kontakta honom igen om jag kom på något mer.

Enligt bolagsregistret drivs företagen Chantal, Charon och Venerdi av en naturaliserad italienare. Venerdi bildades i februari 1984. Charon bildades i december 1985. Chantal bildades i juni 1986, alltså efter mordet. Företaget Jordec drivs också av en naturaliserad italienare.

Fortsättning följer...