Citat:
Ursprungligen postat av
OPK123
Vi leker med tanken...
Tänk om berättelserna från de finska flickorna – Tuula och "Anki" – faktiskt stämmer, åtminstone till vissa delar. Visst, Tuula verkade kanske mer intresserad av belöningspengarna än "Anki", men låt oss för resonemangets skull bortse från det. Och vi utgår från att deras tidsuppfattning inte behöver vara exakt.
Men säg att de såg den så kallade Dekorimamannen (Pertti) – och att det dröjde ungefär tio minuter från att de såg honom tills skottet avlossades. Om det var Pertti de såg, vad hände då under de där tio minuterna? Han var ju igenkänd.
Stod han där och tänkte: "Skit i det, gör det du ska!" – eller frös han till is? Det är trots allt ett statsministermord vi talar om, något som ska ske inom några minuter.
Låt oss leka med tanken att han bangade. Vad händer då? Jo – man måste snabbt hämta en ersättare. Någon som inte tvekar.
Då blir lösningen att hämta upp BP, och köra honom till den kommande mordplatsen. Han är pålitlig. Han var ju ändå med vid planeringen på kaféet i Göteborg några dagar tidigare.
Och den där märkliga ”omparkeringen” av den vita bubblan? Den får i så fall en hyfsat bra förklaring.
"Dekorimafinnen" var inte "Dekorimamannen" (gärningsmannen), utan en yngre man i 30-årsåldern i midjekort skinnjacka som stod vid Dekorima
en kvart före skotten. Anki var
"säker" att biografen låg på Kungsgatan. Den enda film och biograf som stämmer med Ankis och Annelis (Tuulas) beskrivning av filmen och biografen är "
Skräcknatten" och Sandrew 1-2-3-4 på Kungsgatan 37 vid Sveavägen (även om de sannolikt såg "
Manhunter" 1987 som delar av beskrivningen kommer från). "Skräcknatten" slutade 23.01. Det var bara 200 meter till Dekorima.
Anki (som var närmare mannen) hörde inte
"de kommer nu" och
"skit i det och gör vad du ska". Hon hörde
"jag är igenkänd" på finska. Det var inte konstigt. Mannen tilltalades på
finska (Anki frågade hur mycket klockan var) och visade sig tala
finska. Att han trodde sig vara igenkänd var inte konstigt. "Gymfinnen" såg hon på gymmet
mer än två år tidigare (1983 eller 1984). På avstånd. Vid tre korta tillfällen. "Gymfinnen" kan vara en annan man än "Dekorimafinnen", som inte var "Dekorimamannen". Anki trodde att "gymfinnen" hade ett finskt förnamn med
fem bokstäver.
Inte fyra.
Journalisten Sven Anér (som började förtala Engström 1991) började förtala polismannen AA 1993. Anér påstod att AA var "Dekorimafinnen". AA bodde i Segeltorp. Inte i Upplands Väsby (där gymmet fanns). AA var född i Sverige av estniska föräldrar.
Inte i Finland eller av finska föräldrar. Hans far var en känd uppfinnare. Det finns inga misstankar mot AA. Att vara medlem i Stockholms Försvarsskytteförening är ingen grund för misstanke. Den bildades efter mordet. Anérs 25-åriga förtalskampanj mot AA går utanpå det mesta. Anki och Anneli hade många tillfällen att se AA (som blev jurist och riksdagsman) i TV och tidningar.
BP hade alibi på OK Motorhotell på Stockholmsvägen 53 i Norrtälje (dagens Hotel Roslagen). Att BP var i Göteborg dagarna före mordet har inga bevis.
CD hade omparkerat sin vita folkvagn i sällskap med kollegorna i piket 3230 vid tidigare tillfällen. Som framgår av de stora intervjuerna med CD och kollegan KG i Arbetet den 28 februari 1988. En av de mest intressanta tidningsartiklarna som har skrivits om mordet. Där CD själv avslöjade att han fick upp en Coca-Cola vid trappkrönet. En uppgift som senare användes av perfida journalister med akut apofeni och noll slutledningsförmåga.
Om walkie-talkies (och varför de är intressanta):
https://www.flashback.org/sp89224207