Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Håller med om allt du säger här. Övervakningsoperationen är en sak, den förutsätter att man redan har en sådan apparat igång och då finns inte så mycket att välja på. Sten Andersson talade i ett skede om något slags Stay Behind-nätverk som höll koll på Palme, men utöver det är det väl bara EAP:arna som man hört talas om att höll på med sådant. Så den pålitlige med försänkningar kan eventuellt tänkas heta Gaddy i efternamn, för att konkretisera lite. Där finns ju även en känd förbindelse med US Army Intelligence i Wiesbaden.

Själva utförandet är en annan femma. Där går det inte att förlita sig på någon lokal förmåga, för då måste man sätta livstids överrock på vederbörande efteråt. Det blir väldigt besvärligt. Bättre då att hämta in någon utifrån som kan sådana saker och som sticker direkt ut igen efter avklarat uppdrag. Bäst av allt är väl om vederbörande avlider i cancer kort efter attentatet och tagit uppdraget för att kunna lämna lite efter sig till familjen. Döda män talar inte, och det gäller ju även inhemska förmågor. Överrocken blir överflödig.

Jag ser nyckeln till det hela i frågan hur de får ut Palme, och får honom till mordplatsen. Då utgår jag från ett mötesscenario, i enlighet med vad jag argumenterat många gånger i tråden. Det är ju inte vad som helst eller vem som helst som får Palme att gå till ett visst på förhand bestämt ställe vid den tiden en kall fredagskväll. Just det osannolika i att han skulle göra det, men ändå gör det, kan alltså användas i bevissyfte – som länk i en indiciekedja då. Urvalet av personer som "kan få dit" Palme blir då mycket snävt, och det är i den kretsen jag menar att vi borde titta efter den där svenska länken på hög nivå.

Att hitta ingångar är precis det problem jag länge tampats med, och fortfarande gör det i viss mån. Men rent generellt så gäller principen, att för att hitta en sådan ingång måste man först identifiera anomalier och sedan sätta dem på prov i syratester. De anomalier som överlever syratesten fungerar då som en slags konservöppnare, med vars hjälp man kan bryta igenom förseglingen. Mötesscenariot är ett exempel, mordtidskorrigeringen till 23.19 är ett annat, telefonkontrollen av Roger Östlund är ett tredje. De har alla gemensamt att man sopat något under mattan som inte skulle få synas.

Genomsnittlig axelbredd 4000mm ger verkligen ett atletiskt intryck.

https://www.youtube.com/watch?v=eaQzGSkZUSQ

Lyssna till ett unikt förhör med Anna Hage (1986-04-02). Tack till samhällsmagasinet Avsnitt som fick ut filerna!

https://magasinetavsnitt.wordpress.c...t-palmevittne/

Anna H tillfrågas efter rekonstruktionen om hur hon uppfattade gärningsmannens klädsel.

Hade jackan en kapuschong eller krage ?

https://www.juridikfronten.org/wp-co...402tillagg.mp3

Tack för erkännandet.

När det gäller frågan om varför och hur LOP kom till mordplatsen finns det åtminstone tre alternativ.

Alternativ 1: LOP väljer själv gångväg utan någon annan avsikt än att komma hem.

Alternativ 2: LOP blev styrda/"provocerade" efter samtalet med Mårten Palme och Ingrid Klering vid bokhandeln Kulturcirkeln omkring 23:15 mordkvällen.

Alternativ 3: LOP har en avsikt, ett möte, utefter gångvägen hem vilket blir vid Dekorima i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.

Jag har inte uteslutit ett mötesscenario, frågan är däremot vem/vilka LOP skulle möta och varför.

En kritisk faktor att väga in är tidsfaktorn.

Alt. 1 Valet att gå hem görs 23:15. Valet att korsa Sveavägen gjordes när de kom fram till korsningen med Adolf Fredriks kyrkogata.

Alt. 2 Vad jag förstår så kan Olof Palme ha samtalat med en man efter att ha talat med Mårten & Ingrid. Därefter finns uppgifter om att LOP varit förföljd av en man, Grandmannen. Olof Palme kan därför då, kl. 23:1?, ha valt den aktuella vägen för att undvika ytterligare "provokationer".

Alt. 3 Om orsaken till "mötet" är det du förespråkar blir frågan om när (tidpunkt) det mötet bestämdes? Innan biobesöket?

Det blir också problematiskt med att ha med hustrun Lisbeth på ett sådant möte.

För andra orsaker till något möte saknas det i det offentliga utredningsmaterialet och massmedia uppgifter som kan läggas till grund för ett mötesscenario mordkvällen, dvs händelseutvecklingen.

Tack för det. Visst kan man göra en lista av alla logiska alternativ, men det besvarar ju inte frågan om vilket av alternativen som är det relevanta.

Att det skulle saknas uppgifter i materialet som kan läggas till grund för ett mötesscenario är väl ett minst sagt tvivelaktigt påstående. Redan på mordnatten uppger vittnet Anders Delsborn i förhör att han sett paret Palme stå och samtala med en tredje man på trottoaren utanför Dekorima, och han kan rentav beskriva både huvudbonaden och ytterrocken på den mannen. Det är en direkt iakttagelse av ett möte medan det pågår. Mer konkret än så kan det knappast bli.

Ett sådant möte måste naturligtvis ha planerats i förväg, och jag tänker mig att biobesöket i själva verket kan ha fungerat som ett slags svepskäl för att skaffa sig en anledning att gå ut på stan utan livvakter. Då är mötet förlagt både i tid och rum så att det ska vara på vägen hem efter bion. Vänder man på steken kan man rentav tänka sig, att valet av film och biograf kan ha gjorts för att stämma med tiden och platsen för mötet. Under alla förhållanden menar jag att de två aspekterna samordnats.

Att paret Palme avgår från Bokcirkeln cirka 23.15 stämmer utmärkt, men beslutet att tacka nej till téet och bryta upp så pass snart – Mårten säger att de bara stod och pratade i 2-3 minuter – kan ju också ha berott på att de hade en tid att passa, nämligen mötet vid Dekorima. Då är en rimlig mötestid 23.20, men Palme kommer dit 1-2 minuter tidigt. Så gör man om det är en tid man inte får missa, vilket är fallet om man väntar sig leverans av post från en kurir, vilket är vad jag menar att mötet gått ut på.

Att Lisbeth funnits med vid posthämtningen är inget konstigt alls, men förklarar varför hon redan på mordkvällen tiger om det när hon talar med Rimborn och sköterskorna på Sabbatsberg. Om hon inte varit införstådd skulle hon ju kunnat tala bredvid munnen om det, vilket hon i viss mån gör men bara på ett indirekt vis. Till exempel nämner hon till Ingeborg Sundh att det var Olof Palme som ville gå dit till Dekorima, vilket alltså nämns innan hon hittat på sin egen cover story om att det var hon själv som bestämde vägen genom att vilja gå över och titta i Saris skyltfönster.

Så jag tycker dels att mötesscenariot har mycket starkt stöd i materialet inklusive förloppsanalysen, och det förklarar dessutom varför Lisbeth konstrat och trilskats och hållit sig undan på alla upptänkliga vis. Så gör man när man har något att dölja, något som man inte får tala om men ändå är rädd för att röja ifall man utsätts för helt öppna och förbehållslösa utfrågningar.

Den "landmina" som Lisbeth lämnar efter sig är emellertid hennes uppgifter vid rättegångarna om vart gärningsmannen tagit vägen efter skotten. Där röjer hon att gärningsmannen inte är identisk med mannen som sprang upp på åsen efter skotten, och då har vi ett tvåmannascenario. Ironiskt nog kopplar det även ihop med en annan sak som Lisbeth nämnde redan på mordkvällen, nämligen uppgiften till Lena Österman om att de just mött någon på trottoaren när det smällde.

Där har vi en extra gubbe på Sveavägens trottoar, som utgör den "kreditpost" som sedan debiteras mot den extra gubben inne i gränden – enligt Lisbeths uppgifter vid rättegångarna då. Gubbräkningen balanseras på så sätt, dvs antalet gubbar ute på Sveavägen före skotten är lika med antalet gubbar inne på Tunnelgatan efter skotten. Gubbräkningen räknas, debet och kredit måste balanseras.

Vad beträffar det eventuella samtalet med en annan man vid Bokcirkeln, så har jag redan tidigare skrivit ganska utförligt om den så kallade "antastningen". Det var Lars Borgnäs som drog igång den saken, när han talat med Gun Tredite och Katrin Ekström och då fått uppfattningen att en man iförd beige rock skulle ha antastat Olof Palme medan denne stod och pratade med familjen.

Den här "paletåmannen" (som vi kallade honom) sökte jag med ljus och lykta, inte minst därför att han verkade stämma in så fint på den beigeklädde man som Lisbeth Palme talade om vid mordplatsen, och som hon placerade cirka 30 meter norrut längs Sveavägen. Men det var i tidernas begynnelse för min del, och när jag gradvis insåg att Lisbeths beige man var identisk med Anders Björkman och att hon bara överdrivit avståndet och satt fel färg på jackan, då började både "antastningen" och "paletåmannen" att falla isär för mitt vidkommande.

En noggrann analys av Tredite & Ekström gav sedan vid handen, att det hela för Tredites del tycks handla om en enkel sammanblandning med Curt Lidgard som hon tidigare sett stå och samtala med Olof Palme inne i Grands foajé, och för Ekströms del handlar det om att fel ytterplagg på Mårten Palme, som hade någon slags "flygarjacka" i brunt läder på sig. Så slutresultatet blev för min del att alltihop upplöstes i ingenting. Det var Borgnäs nu inte särskilt belåten med, men det kan inte hjälpas.

Men för att avslutningsvis återvända till huvudfrågan, så är ett mötesscenario enligt min mening det enda fungerande alternativet – och då inkluderar jag både konspirationssidan och den ensamma gärningsmannasidan. Alternativet till ett mötesscenario är ett "chase"-scenario (se JB Lindqvists "X-papper" sid 68):

https://www.jblindqvist.se/wp-conten...ad.pdf#page=68)

Även om Lindqvist talar om konspirationsmodeller så gäller det jag just sagt faktiskt lika alldeles oavsett om det är en konspiration eller en ensam gärningsman. En ensam gärningsman måste ju "jaga Palme" från den punkt där han får syn på denne och fram till mordplatsen. Och då menar jag att inga "chase"-scenarier går att få att fungera i praktiken. Vad materialet visar är att en, och endast en, man följer efter paret Palme från Grand till mordplatsen. Av signalementet att döma är det samme man som Delsborn sedan ser paret Palme stå och samtala med. Det blir ju inte mycket till "chase" om Palme känner mannen, eller hur?

Skrattar gott åt det där med fyra meters axelbredd, men ville även påminna om att Lars Borgnäs i ett av sina program filmade en slags rekonstruktion av paret Palmes promenad från Grand till mordplatsen. I biten om mötet med Fauzzi får man en bra bild av hur pass bred den snöfria gångbanan innanför reklampelarna egentligen var.

https://www.youtube.com/watch?v=vKt4u5sESb8&t=258s

Här framgår tydligt att det inte skulle vara några problem alls för Fauzzi att passera mellan paret Palme och "Tensonmannen", detta även om den senare går inne på gångbanan och inte ute vid sträckstenskanten där polisen av någon för mig obegriplig anledning placerar honom i vallningsfotot.

Nu har det visserligen hunnit bli 1997 innan Borgnäs gjorde sin film, och de gamla trekantiga reklampelarna är utbytta mot den nyare runda modellen. De båda modellerna verkar dock ta ungefär lika stor plats.

Vidare påstår Borgnäs att Tensonmannen skulle vara Anders Björkman, vilket var en av de första saker jag tittade närmare på när jag började studera förlopp, och kunde då avfärda "exkursionen" som jag kallade den modellen, där alltså Björkman går efter sina kamrater en bra bit på vägen norrut. Min slutsats blev att det gjorde han inte, utan Tensonmannen är någon annan. Däremot håller jag med Borgnäs om att Tensonmannen inte är gärningsmannen, men det är en annan och längre diskussion.

När man pratar om ev förföljelse från Grand så nämns inte så ofta vittnet Cecilia.

Det är mer fokus på Fauzzi och hon tanten i lägenheten med utsikt över övergångsstället. Och kanske korvkioskägaren.

Finns det någon anledning till att vittnet Cecilia nämns så sällan?

Hon berättar:

”I samband med att det första paret, en man och en kommer sakta gående Sveavägen, stannar de till, tittar i ett skyltfönster, som troligtvis är Dekorimas, och strax bakom är det en man som går i samma takt.

Tillägg: det är inte en man och kvinna utan det är tre personer hon ser.

Cecilia berättar vidare att mannen som går bakom de två personerna är något längre.

Cecilia säger att hon är osäker på om paret stannade vid Dekorima eller om de bara sakta promenerade förbi och tittade genom skyltfönstret.

Den tredje var strax bakom paret. Hon kan dock inte säga hur långt bakom han var eftersom hon fick den uppfattningen att dessa tre var ett sällskap.

Medan hon dessa nämnda observationer och iakttagelser av de tre personerna så lyssnade hon ju samtidigt på hög musik i bilen och pratade där med de andra i bilen.

Cecilia menar att hon inte iakttog dessa tre personer hela tiden, men då var det någon i bilen som sa, oj vad gör dom.

Och då tittade även Cecilia upp mot de personerna. Någon fällde kommentaren, typiskt fyllisar, eftersom det verkade som om någon klippte till någon i det sällskapet.

Hon kan liksom inte säga det var en man som slog en man utan upprepar och säger att det var någon slog någon. Då fälldes kommentaren att det var typiskt fyllisar.

Efter det att personen som utdelat slaget, denne person uppfattade Cecilia såsom varande en man, att han sprang upp Tunnelgatan 4-6 som en skugga efter skyltfönstrena vid Dekorima.

Han försvann inne i gränden och hon vill mena detta såg hon bara i högra ögonvrån utan hon koncentrerade sig mera på den person som fallit ner på marken och blivit liggande. Hon visste ej vad det för kön på personen som låg på marken.”

Jaja, autokorrekt ändrade till samma som distansen jag nämnde i meningen innan.

Jag tror Enerström , EAP , SE samt Stay Behind är pusselbitar som är intressanta.

Enerströms hjälpreda som enligt dokumentären av Stocklassa iförd peruk hämtade upp pengar som stoppats anonymt på platser i stan.

Tror på en konspiration där få var inblandade i den slutliga planeringen och utförandet.

Inte på att det var bestämt exakt när mordet skulle ske. Men med Thulehuset så nära Sossarnas högkvarter som ju låg mittemot Grand var det bara att vänta in rätt tillfälle.

Det fanns säkert gott om folk med samma åsikter som kunde veta var de skulle höra av sig när läge dök upp.

Biobesöket var ett utmärkt fönster.

När jag läste nedan tyckte jag det var intressant att EAP drog sig undan strax efter dådet.


Från wikipedia:
"Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet och deras eventuella ansvar i mordet. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy, även han aktivist i EAP, lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA"

Tröttnar aldrig på att spekulera i detta

Har du läst Operation Kaos av Matthew Sweet? Clifford är en intressant och farligt intelligent typ.

Betänk att Clifford fejkade att han var desertör för att infiltrera de riktiga desertörernas subversiva verksamhet i Sverige. Bland annat lockade han in många av dem i LaRoche-rörelsen. Är en sådan person alls egentligen intresserad av att driva partipolitik? EAPs egentliga verksamhet borde undersökas mer. Både han och hans fruga är inga foliehattar. Så man kan ju undra vad EAP egentligen är för något, särskilt då.

Nu spekulerar jag bara vilt här: EAP följde Palme som en igel. Det var inte bara när Palme var ute på politiska uppdrag. De dök upp även när Palme var ute privat. Deras demonstrationer och uppdykande när Palme var ute skulle kunna ha utgjort en form av kartläggning och skuggning, omöjlig att avslöja då man tog EAP för att vara en samling tokstollar som mest var ute efter att häckla. Nå, alla partimedlemmar hade då slå klart inte aning om någon kartläggning eller skuggning. Man får i detta fall betrakta det hela som en pyramid där de i toppen vet vad det handlar om och de längre ned inte alls.

Intressant!

Ja, EAP borde undersökas närmare.

Victor Gunnarsson var ju också där i närheten då mordet skedde.

Men som sagt, givet att man kom undan med det hela får man tänka sig hur det kunde ske.

Då tror jag man landar i att det inte kan ha varit så många som visste om detaljerna.

En sak jag också funderat över är varför Enerström berättade om att det kom folk till honom och ville utföra dådet. Poliser, militärer etc

Var det ett sätt att rentvå sig ifall de som utförde det åkte fast och det visade sig att de besökt hans fashionabla kontor på Östermalm. Ja, de var visserligen uppe hos mig på kontoret men jag tackade nej till att vara med om det projektet?

Har vi här också en förklaring till den ilska som finns i att man gräver i vissa spår? En del gamla stötar som vet om huvuddragen men kanske inte detaljerna. Som varit involverade i Contra och/eller EAP och som blir aggressiva när det började brännas. Kan SE ha haft en roll?

Måste sluta med en punkt som är (till lika delar ??) tankeväckande och konspiratorisk.