Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Här är en mer detaljerad berättelse av min och vår observation från den 28/2 1986
Vi går längs Klarabergsgatan mot Sergels Torgs T-banenedgång på trottoaren på motsatt sida av Åhlénshuset. Precis efter Klara Östra Kyrkogata kommer det några springande rakt mot oss från hörnet på huset eller i närheten av hörnet. Kanske de kommer från någon port i huset.

De springer mot oss på min högra sida. Jag går innerst närmast huset och uppfattar detta före min vän. Alla mina sinnen skärps då jag blir rädd och uppfattar det som om de ska överfalla oss. När de kommer närmre ser jag tre män, två nomallånga och en kort, som alla har mörkt hår och de ser ut som om de är av utländsk härkomst. De tycks inte lägga märke till oss alls. Den korte springer i mitten och skriker två gånger: "Han (eller de)skulle ju inte döda honom!"... "Han skulle ju inte döda honom!"

Det låter som rikssvenska utan brytning. Den korte mannen har på sig ljus överrock och de två andra har mörka kläder. De störtar förbi oss, liksom skär av vår väg på ca. 1,5 meters avstånd, igen utan att se oss, och vidare till en låg sportbilsliknande bil som står parkerad intill trottoaren där vi nyss passerat. Det jag ser av dem är deras ansikten, kläder och att de är olika långa. Ser inget i deras händer.

Jag lade inte märke till bilen innan. Vi har vid detta laget gått en bit framåt och när de hoppar in i bilen så vänder sig min vän om och tittar på dem, varvid jag rycker henne i armen och säger ”Kom nu de verkar skumma” eller något liknande.

Hela det förloppet tar 5-7 sekunder. När vi går vidare lägger jag märke till den stora gyllene Åhlénsklockan som står på 23.24 eller 23.25. Det är mörkt men jag tror att klockan eller fasaden är upplyst. Vi går skyndsamt vidare mot Sergels Torgs T-banenedgång för att åka hem till mitt studentrum på Gärdet. När vi gör oss iordning slår vi på radion och får då höra radioprataren säga: Statsminister Olof Palme är skjuten i Centrala Stockholm" eller något liknande. Han låter chockad. Sedan spelar de sorgemusik och meddelar mellan varje musikstycke vad som har hänt. Vi talade med varandra om det vi hade sett tidigare under kvällen och blev fundersamma. Minns ej exakt vad vi sa.

Jag ringde in till den tipstelefonen som stod i TV och berättade om vår upplevelse till en polis Söndagen den 2 mars.

Jag minns inte mycket annat tydligt från den kvällen, men när jag uppfattar att några ska överfalla oss så skärps alla sinnen varvid de 5-7 sekuunderna är tydliga som filmbilder i minnet. Varje gång jag därefter har passerat den platsen genom åren kommer de bilderna tillbaka.

När jag fick ta del av mitt vittnesmål som beställdes ut för ca. 2,5 år sedan ser jag att det är flera grova fel i det skrivna. Det jag sagt stämmer inte med det som står där.

1. Hur bilen ser ut stämmer inte. Har aldrig sagt något om en skåpbil med solkig klädsel... 2. Antalet personer stämmer inte. 3. Klockslaget är förflyttat med 40 minuter framåt. 4. Signalementet på personerna stämmer inte. 5. En av de viktiga detaljerna är ju att de springer och han skriker, inte bara att vi iakttog dem

och att någon av dem sade... osv. De gick inte in i bilen, de sprang i panik.

Den sista punkten, om de bara hade gått och sagt, hade vi troligen inte märkt det så mycket eller kommit ihåg det i detalj. Jag blev mycket förvånad när jag läste detta, då vi i detalj då diskuterat och antecknat det vi skulle berätta.

Polisen har aldrig tagit kontakt om detta. Inte då, och inte senare trots att jag mailat in det tre gånger till under åren, i samband med någon årsdag då det uppmanats till detta.