Känner att jag vill ge en del kommentarer till tidigare inlägg som berört Alf Lundins patetiska vittnesmål, Grandmannen samt V.G och C.P.
I alla större polisutredningar finns problemet med psykfall som lämnar falska vittnesmål för att få uppmärksamhet och känna sig betydelsefulla. Jag tycker att Alf Lundin verkar vara en sådan person.
I det första förhöret med A.L påstår han sig bara ha mött Olof och Lisbet runt 23.15 vid ett övergångsställe. Han har även fått känslan att någon har rört sig inne bland buskarna och träden på kyrkogården strax norr om mordplatsen. Sedan förändras hans vittnesmål gradvis vartefter tiden går, och i det sista förhöret har han lagt till så mkt ny information att man inte kan ta honom på allvar längre.
Han påstår plötsligt att han har sett mordet. Han har efter det att han mött paret Palme vid övergångsstället 23.15, lagt om sin planerade promenadrutt, gått i princip i en cirkel och befunnit sig vid mordplatsen 23.21 där han ser Olof skjutas ned. Han hade inte vågat uppge detta i de första förhören pga rädsla.
I varje förhör nytt berättar A.L en ny historia, och i varje förhör lägger han till ny information. Han vill bli sedd, hörd, han njuter av att polismännen lyssnar till honom och uppfattar honom som intressant. Jag tycker att A.L bör avfärdas som ett trovärdigt vittne, och det han säger är ingenting att bygga en utredning på. Ett klockrent pyskfall. Därmed skall man givetvis objektivt granska det han säger.
I övrigt tycker jag att man måste reflektera över en annan sak. Tänk efter lite när mordet begicks. Det är fredagkväll runt 23-tiden och lönehelg. Mycket skumma personer rör sig ute på stan.
Jag påstår - att vilken helg vi än väljer, vilka kvarter i Stockholms innerstad vi än koncentrerar oss på - så kommer vi under en 30-45 minuters period att kunna plocka fram tiotals, kanske uppåt 100, vittnen som sett misstänksamma personer och eventuella statsministermördare. Man måste naturligtvis lyssna till alla dessa och göra en objektiv bedömning, men man måste samtidigt vara på det klara med att kanske 95% av dessa kommer inte att ha ngt med mordet att göra, hur skumma personer som än skådats.
Det är inte hållbart eller ens logiskt korrekt att försöka plocka in så många vittnesmål som möjligt i en egen teori där alla vittnesmål skall få en egen "roll i dramat" och förklara den stora gåtan. Där alla siktade skumma personer skall förklaras och ges en roll i mordkomplotten. En mkt stor majoritet av alla vittnesmål är nämligen helt ovidkommande och har ingenting med mordet att göra. Jag tycker att Utredarens och Uddi(s) teorier lider lite av dessa svagheter. Man försöker sammanfoga så många vittnesmål som möjligt till en enda teori, som skall förklara alla olika vittnesmål - trots att de flesta av dessa har en helt naturlig förklaring.
Ja - det åker polisbilar i Stockholm C på en fredagkväll.
Ja - det finns skumma personer överallt i Stockholms C på fredagkväll.
Ja - det finns säkerligen en naturlig förklaring till att tre personer springer i bredd på en trottoar vid tidpunkten före mordet.
Jag anser att mordet är olösligt genom att granska och värdera vittnesmål såhär långt i efterhand på ett så ovetenskapligt sätt.
Delvis av dessa skäl tror jag att den s.k Grandmannen inte har någonting med mordet att göra. En profesionell mördare som detta sannolikt var, skulle inte strax innan han begår ett statsministermord ställa sig och glo helt ogenerat rakt in i en biograf-entré där massor av människor klart och tydligt ser hans ansikte. Han skulle inte utsätta sig för sådana risker som skapas genom att bete sig nervöst och stå och trampa på en upplyst trottoar där statsministern snart skall komma ut från biografen.
En professionell mördare håller vakt i skuggorna på andra sidan gatan, i en bil, eller i en intillligande lägenhet. En professionell mördare med en fastlagd mordplan står inte med näsan mot rutan och blir siktad av tiotals vittnen.
Enligt mig är Grandmannen bara en parentes och inte särskilt central bland vittnesmålen. Det finns däremot många intressanta vittnesmål i intilliggande kvarter som inte alls fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag återkommer senare med några exempel på sådana.
För övrigt är jag av åsikten att mördaren står att leta inom Olofs närmaste krets av medarbetare, livvakter, poliser eller eventuellt inom utländsk säkerhetstjänst. C.P kan vi glömma, däremot kan vi inte avskriva V.G på samma sätt anser jag, där finns en del indicier som är besvärande för honom. Han KAN ha blivit utnyttjad och övertalad (hetsad) av någon smartare, mer intellektuell person, att begå mordet. Sannolikheten att han är mördaren måste dock anses som låg, även om CPs är ännu lägre.
I alla större polisutredningar finns problemet med psykfall som lämnar falska vittnesmål för att få uppmärksamhet och känna sig betydelsefulla. Jag tycker att Alf Lundin verkar vara en sådan person.
I det första förhöret med A.L påstår han sig bara ha mött Olof och Lisbet runt 23.15 vid ett övergångsställe. Han har även fått känslan att någon har rört sig inne bland buskarna och träden på kyrkogården strax norr om mordplatsen. Sedan förändras hans vittnesmål gradvis vartefter tiden går, och i det sista förhöret har han lagt till så mkt ny information att man inte kan ta honom på allvar längre.
Han påstår plötsligt att han har sett mordet. Han har efter det att han mött paret Palme vid övergångsstället 23.15, lagt om sin planerade promenadrutt, gått i princip i en cirkel och befunnit sig vid mordplatsen 23.21 där han ser Olof skjutas ned. Han hade inte vågat uppge detta i de första förhören pga rädsla.
I varje förhör nytt berättar A.L en ny historia, och i varje förhör lägger han till ny information. Han vill bli sedd, hörd, han njuter av att polismännen lyssnar till honom och uppfattar honom som intressant. Jag tycker att A.L bör avfärdas som ett trovärdigt vittne, och det han säger är ingenting att bygga en utredning på. Ett klockrent pyskfall. Därmed skall man givetvis objektivt granska det han säger.
I övrigt tycker jag att man måste reflektera över en annan sak. Tänk efter lite när mordet begicks. Det är fredagkväll runt 23-tiden och lönehelg. Mycket skumma personer rör sig ute på stan.
Jag påstår - att vilken helg vi än väljer, vilka kvarter i Stockholms innerstad vi än koncentrerar oss på - så kommer vi under en 30-45 minuters period att kunna plocka fram tiotals, kanske uppåt 100, vittnen som sett misstänksamma personer och eventuella statsministermördare. Man måste naturligtvis lyssna till alla dessa och göra en objektiv bedömning, men man måste samtidigt vara på det klara med att kanske 95% av dessa kommer inte att ha ngt med mordet att göra, hur skumma personer som än skådats.
Det är inte hållbart eller ens logiskt korrekt att försöka plocka in så många vittnesmål som möjligt i en egen teori där alla vittnesmål skall få en egen "roll i dramat" och förklara den stora gåtan. Där alla siktade skumma personer skall förklaras och ges en roll i mordkomplotten. En mkt stor majoritet av alla vittnesmål är nämligen helt ovidkommande och har ingenting med mordet att göra. Jag tycker att Utredarens och Uddi(s) teorier lider lite av dessa svagheter. Man försöker sammanfoga så många vittnesmål som möjligt till en enda teori, som skall förklara alla olika vittnesmål - trots att de flesta av dessa har en helt naturlig förklaring.
Ja - det åker polisbilar i Stockholm C på en fredagkväll.
Ja - det finns skumma personer överallt i Stockholms C på fredagkväll.
Ja - det finns säkerligen en naturlig förklaring till att tre personer springer i bredd på en trottoar vid tidpunkten före mordet.
Jag anser att mordet är olösligt genom att granska och värdera vittnesmål såhär långt i efterhand på ett så ovetenskapligt sätt.
Delvis av dessa skäl tror jag att den s.k Grandmannen inte har någonting med mordet att göra. En profesionell mördare som detta sannolikt var, skulle inte strax innan han begår ett statsministermord ställa sig och glo helt ogenerat rakt in i en biograf-entré där massor av människor klart och tydligt ser hans ansikte. Han skulle inte utsätta sig för sådana risker som skapas genom att bete sig nervöst och stå och trampa på en upplyst trottoar där statsministern snart skall komma ut från biografen.
En professionell mördare håller vakt i skuggorna på andra sidan gatan, i en bil, eller i en intillligande lägenhet. En professionell mördare med en fastlagd mordplan står inte med näsan mot rutan och blir siktad av tiotals vittnen.
Enligt mig är Grandmannen bara en parentes och inte särskilt central bland vittnesmålen. Det finns däremot många intressanta vittnesmål i intilliggande kvarter som inte alls fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag återkommer senare med några exempel på sådana.
För övrigt är jag av åsikten att mördaren står att leta inom Olofs närmaste krets av medarbetare, livvakter, poliser eller eventuellt inom utländsk säkerhetstjänst. C.P kan vi glömma, däremot kan vi inte avskriva V.G på samma sätt anser jag, där finns en del indicier som är besvärande för honom. Han KAN ha blivit utnyttjad och övertalad (hetsad) av någon smartare, mer intellektuell person, att begå mordet. Sannolikheten att han är mördaren måste dock anses som låg, även om CPs är ännu lägre.
__________________
Senast redigerad av Vicious Edd 2008-01-14 kl. 18:21.
Senast redigerad av Vicious Edd 2008-01-14 kl. 18:21.