Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Absolut, visst kan man ställa frågor till experter som lämnar utlåtanden. Inga problem. Det var inte dina frågor jag menade, det var inställningen "jag betvivlar rapporten" ungefär som om det är möjligt utifrån att man inte är redo att ta in fakta.

Syrehalten i sjön är för mig obekant.

Vem som kastade revolvern i sjön 1996-2001 är som du säger en intressant fråga. Behöver ju inte alls vara någon med koppling till Mockfjärdsrånet.

Det bor trots allt en hel del folk i Dalarna och landskapet är dessutom välbekant för många andra svenskar som har sommarstugor och släktingar där och som kajkar runt på skidor första söndagen i mars (obegriplig sysselsättning).

Kanske hade Donald ett eget personligt intresse i fråga utan att någon drev på honom?

Fast den tidiga historien har inget med Borlänge att göra. Då blir han stoppad av polisbil utanför Falun.
Den historien som Guillou fortfarande tar upp när han pratar om palmemordet (så uppdaterad är han).
Och enligt Sven Aner så ska LGWP ha ringt upp honom och sagt att HH ej var i Borlänge utan hos sin älskarinna i Solna. Rent logistiskt så går ju Borlänge ihop även om HH ses på polishuset vid 16-17 tiden på fredagen. Men han hinner inte mycket mer än att checka in innan han måste åka iväg igen. Någon har sagt att han kanske åkte till Äppelbo i dalarna där Stay behind ska ha haft någon typ av "safehouse". Men inget som jag känner till så kanske bara en skröna ?

Ny fundering om Mockfjärdsvapnet:

Experterna säger på ett ställe i rapporten att de mest rostangripna delarna av revolvern kan ha legat i jord och därför drabbats hårdare än övriga delar på revolvern.

Kan det vara så enkelt att revolvern låg i sitt hölster nergrävd i jorden och att just avtryckardelen och den andra rostiga delen då hamnade direkt mot jorden medan resten skyddades av hölstret?

Bilden på hölstret i rapporten visar att hölstret inte är heltäckande utan att just avtryckardelen borde hamna utanför hölstret. Formen på hölstret följer revolvern om ni förstår hur jag menar. Med en öppning just där avtryckardelen sitter på revolvern.

Om vi sedan tänker oss att någon person typ 1996 grävde upp revolvern från gömstället och kastade revolvern i sjön istället?

Detta kan då ha berott på att den som inte ville att revolvern skulle hittas upplevde att det fanns en risk att polisen/andra människor skulle kunna hitta platsen där revolvern låg nedgrävd?

Att det blev just den ensligt belägna Djursjön bör väl rimligen bero på att personen som kastade revolvern i sjön hade god lokalkännedom just i det området - Gagnef, Djura, Skeberg, Leksand, Mockfjärd, Dala-Floda med flera platser.

Den mest självklara platsen att koppla Djursjön till är faktiskt inte Mockfjärd. Då är det mer naturligt att tänka sig Skeberg eller Dala-Floda sett till hur vägsystemet ser ut.

Skeberg ligger mycket nära Djursjön. Känner vi till någon med koppling till dessa krokar förutom mannen med koppling till Mockfjärd (som naturligtvis inte kan uteslutas)?

När du säger att du betvivlar rapporten, hur menar du då? Tror du att experterna ljuger? Eller att jag ljuger?

Nej Basfakta inte du. Jag betvivlar absolut inte dig här. Ber om ursäkt i fall du uppfattat det så.
Och nej, jag tror ingen ljuger heller.

Jag betvivlar slutsatserna i rapporten. Jag var nog slarvig med hur jag uttryckte det.

Och för att vara specifik, slutsatsen om att vapnet legat där endast 5-10 vid upphittandet.

Jag har redogjort för mina funderingar kring varför jag också betvivlar detta, men kan dra dessa igen.
Och gärna någon som bollar ev. svar på dessa vore ju konstruktivt.

Det "enklaste" är precis som Lasse själv uppgivit, att de gör sig av med vapnet efter rånet då det faktiskt användes.

Men;
Om vapnet upphittades efter Palmemordet, så har vi ju att göra med ett potentiellt Palmevapen.

Och då är frågan vart detta vapen var 28/2 1986?

Här sitter ju Lasse A. djupt i klistret med att han måste förklara att han ex. lånat ut vapnet efter att det varit borta någon tid mellan rånet och dumpningen i sjön? (under förutsättningen att det är Palmevapnet)

För det är ju han som Mockfjärdsrånare som också är den som leder polisen rätt till dumpningsplatsen.

En dumpningsplats som förövrigt är rätt nära Mockfjärd, vilket också kan tala för "enkelheten" att den dumpas efter rånet. I annat fall ska Lasse och hans kompanjon ha haft vägarna förbi där senare av någon anledning. Inte omöjligt, absolut inte.

Varför dumpades då vapnet vid den senare tidpunkten? Var det hett just då?
Det känns ju som en väldigt sen dumpning av ett Palmevapen i.a.f. men det kanske var ett annat rån? Eller mord?

Där av mitt tvivlande kring rapportens slutsats om just tiden i vattnet som alltså bli märkligt i mina ögon.
Obs! tvivel är inte detsamma som omöjlighet.

Men tänk på att även Grand-mannen hade en blå lite längre jacka. Mårten Palme beskriver det i det första förhöret som en blå täckjacka som gick en bit ner på låren.
Även Storhöök och Korhonen ger liknande beskrivningar.
Det är långt från givet att NF:s observation handlar om AB.

Bara någon vecka efter MOP lät Hans Holmer sin gode vän Sverker Åström rumstera om bland de hemliga mapparna i SÄPOs arkiv. Kontraspionage-chefen Christer Ekberg fick närmast blodstörtning när han fick reda på att den spionmisstänkte fd kabinettsekreteraren SÅ fått tillträde till SÄPOs hemligheter. Någon vecka senare begav sig SÅ till Damaskus , en av de städer i världen där en sovjetisk spion lättast kunde träffa sin handläggare. Mötet beskrivs i grk.

”Sverker Åström har vidare berättat att han i mars 1986 rent privat var i Damaskus hos sin gode vän ambassadören Göran Berg.

I Damaskus fanns PKK:s ledning. De länder som utsatts förterrorverksamhet har vid sina ambassader där särskilda avdelningar med polisiära och militära tjänstemän som är helt specialiserade på att
följa allting som har att göra med från Syrien utgående terrorism, inklusive PKK.

Sverker Åström fann det därför angeläget att tillsammans med den svenske ambassadören informera sig via dessa kanaler. De förde bl.a. ett till synes ingående samtal med en ambassadör vid en västeuropeisk beskickning, ett samtal som Sverker Åström avrapporterade i en promemoria till Hans Holmér. Den behandlar Mellanöstern utan att beröra PKK. Enligt Sverker Åström var den aktuella ambassaden i Damaskus ”den kanske bästa källan som finns” när det gällde palestinska grupper m.m.

I sina slutsatser betonade Sverker Åström hur svårt det ändå var att göra säkra bedömningar, när
en av världens största experter på frågan var så osäker och manade till så stor försiktighet som ambassadören enligt Sverker Åström hade gjort”

Syrien, dit åkte SÅ för att möta ryssarna. Leva ut sina homofila böjelser med unga gossar , äta och dricka gott. Landet har sedan ungefär mitten av 60-talet ingått i Sovjet/Rysslands intressesfär. Trognaste allierade arablandet, Sovjet hade alla möjligheter att nita sådana som Alois Brunner men brydde sig inte. Som alltid pragmatiska och framtidsorienterade. Det nämns aldrig att Sovjet totalt sket i krigsförbrytare som inte var Sovjetmedborgare i grunden.

Att semestra i Syrien gjorde en viss typ av spioner, typer som SÅ. Svin.

Jag citerar det jag bedömer vara väsentligheterna i den 13-sidiga rapporten som är på engelska. Med reservation för lite knagglig översättning:

"Revolvern lämnades till polisen 20 november 2006 sedan dykare funnit den i Djursjön i Dalarna. Enligt den information vi fått låg revolvern på fem meters djup, tydligt synlig på sjöbottnen. Sjöns botten är stenig.

Varken revolvern som helhet eller någon del av revolvern var inbäddad i någon bottensediment.

Enligt den information vi fått låg revolvern när den hittades i ett hölster av läder.

Revolvern är en Smith&Wesson kaliber .357 Magnum, modell 19-3 med serienummer 9K69554.

/---/.

Revolvern undersöktes av SKL och av experter från ett annat företag som är specialiserat på undersökningar av rostangrepp.

När revolvern kom till SKL innehöll den 5 patroner och dessutom en tom patronask som var gjord i mässing överdragen med nickel.

Det fanns ingen rost på vare sig patronerna eller den tomma patronasken utan båda var intakta.

4.3

Vid en första inspektion fanns en brunsvart hinna över revolverns yttre. Denna hinna kunde enkelt borstas bort med en hård nylonborste. Endast små rostangrepp fanns på revolverns yttersida.

4.3.1

Endast små och ytliga rostangrepp fanns på revolverns cylinder.

4.3.2

Det var endast lite rost på revolverpipan.

4.3.3

På ramen kring avtryckaren fanns endast små spår av rost.

4.3.4

Det var mindre rostangrepp på revolverns högra sida än på den vänstra sidan.

4.3.5

Avsnittet handlar om små rostangrepp på främre delen av "the strap".

4.3.6

På "the trigger guard" var det ett kraftigt rostangrepp. Utan tvekan den mest rostangripna delen av revolvern.

4.3.7

Avtryckaren var den näst mest rostangripna delen på revolvern och den var ojämnt nedrostad. Det är inte troligt att avtryckaren legat i vatten i så mycket som 23 år, men det kan röra sig om 10-15 år.

Sammanfattning av övriga punkter:

Obetydlig rost på insidan av cylindern och inuti revolverpipan. I övriga delar små rostangrepp.

Det är omöjligt att revolvern legat i vatten så länge som 23 år.

Avtryckaren kan ha legat i vatten 15-20 år. "Trigger guard" kan ha legat i vatten en längre tid än avtryckaren.

Sammantaget bedömer de tekniska experterna att revolvern som helhet, förutom avtryckaren och "the trigger guard", legat i vatten högst cirka 5-10 år.

Den troliga förklaringen till att avtryckaren och "the trigger guard" är mer angripet av rost än övriga revolvern är att dessa delar exponerats mer för vatten än övriga revolvern.

De mest angripna delarna kan också under en period ha varit inbäddade i bottensediment. En annan förklaring kan vara att de mest angripna delarna, innan revolvern kastades i sjön, legat försänkta i jord medan övriga revolvern inte varit det.

Det är också okänt i vilket skick revolvern var när den kastades i sjön. Det kan ha varit så att avtryckaren och "the trigger guard" var mer rostangripna redan innan revolvern kastades i sjön".

Puh, there it is!

de finska flickorna Har inte någon verkligt tung koppling mot Sveavägen, tvärtom om är deras berättelser källor till starkt tvivel. Bara det faktum att vittnesmålen kommer fram sju år efter MOP gör mig tveksam till dess äkthet, och det finns fler källor till tvivel.

En handfull vittnen passerar mordplatsen ca 2313-2320 utan att se skymten av någon dekorimaman eller några finska flickor. Alla dessa vittnen, Scheffer, Rolder, Fauzzi, Landgre, Ålenius, Hellgren och säkert någon mer jag glömt i hastigheten, berättar om detta för polisen tiden efter mordet.
Dessa omnämns i GMPs rekonstruktion som finns återgiven i Sven Aners bok "Cover-Up".

Samtliga vittnesmål inkommer klart före de finska flickorna som kommer fram när en av tjejerna nämner detta för en tillfällig bekant vid namn Bo Hall på en finlandsbåt över sex år efter MOP. Bara den tidsrymden gör att deras uppgifter blir mer än lovligt svajiga och borde mana varje bedömare till besinning. När sedan nämnde Hall är medförfattare till ”En oväntad vändning” börjar min varningslampa blinka för högtryck.

De finska tjejernas vittnesmål är sig minst sagt divergerande. Den ena säger sig varit förbaskad på väninnan för att hon dragit med henne på en synnerligen obehaglig skräckrulle som hon beskriver. Filmen det rör sig om är tveklöst "Manhunter" med William Peterson, Joan Allen och
Brian Cox som en synnerligen läskig Hannibal Lecter. Problemet med att få den filmen i MOP-kvällen blir tydligt då den hade svensk premiär 22maj 1987!

Den som plockar fram de finska flickorna är DN-journalisten Olle Alsen som inte verkar bry sig om ovanstående "detaljer". Han får ett antal efterföljare som gnuggar händerna när Anti Avsan utpekas, ser chansen att koppla en baseball-polis och en moderat riksdagsman till MOP. Vad jag har sett av indicier så är anklagelserna mot AA helt obestyrkta. Finns inget belägg för att någon av tjejerna pekat ut honom. Det är OA som driver på om detta.

I ljuset av det funderar jag över vilka krafter som var/är i görningen för att peka mot detta "spår" som hittills helt saknat förankring i verkligheten. OAl drar igång ett antal spår som han aldrig fullföljer till vägs ände. Det är han som initierar kampanjen mot AA där sedan Aner och Lars Krantz medverkar som nyttiga idioter.

Håller med finska flickornas berättelse är bland de skakigaste vittnesuppgifter vi har. Går inte att utesluta helt men de har väldigt låg konfidens. Intressant är ju dock om talet med en man med skinnjacka som springer (limmochaffis), det finns lite sånt som gör att man kan fundera. Man kan också fundera på om en flickan redan är kraftigt hotad i den finska "communityn" som kunde sätta kraft bakom orden...