Citat:
Ursprungligen postat av Thermobarisk
Hur mycket gör egentligen långtidslagring för smaken? De längst lagrade som jag har rökt hade legat på lagring ungefär 10 år och de var mycket milda i smaken, men jag vet ju inte hur de hade smakat som nya, då det inte var jag själv som hade lagrat dem. Det var dessutom Vegueros, som tydligen är väldigt milda i vilket fall.
Ja, Vegueros är alltför milda för att lagras så länge med behållning. Men, det finns nog ingen cigarr som inte mår bra av att åtminstone lagras 1-3 år!
Vad som krävs för att det ska vara vits att lagra en cigarr är lite klurigt att klargöra då olika märken och tobakssorter utvecklas på olika sätt. T.ex. kan Quintero från Kuba utvecklas fantastiskt trots att tobaken inte är högkvalitativ. Men även om lagringspotentialen är stor så kommer den ändå inte att kunna mäta sig med de höjder som kan nås vid lagring av cigarrer från märkena Bolívar, Cohiba, Montecristo, Partagás eller Ramon Allones mfl.
Kubanska H. Upmann kan också lagras länge och blir konstig nog starkare med åren, tvärt om alltså jämfört med de flesta andra märken.
Det som händer vid långtidslagring är att de tuffa, kantiga, vassa och kärva inslagen slipas av, smaken blir mildare men också rundare och mer komplex. Personligen har jag svårt för riktiga vintagecigarrer, dvs 20-30 år gamla cigarrer, då inslaget av kartong och damm liksom maskerar de fina tonerna. Möjligen beror detta på att jag inte smakat riktigt bra exemplar och/eller att jag sällan har chansen att röka inomhus då utomhusrökning försvårar just upplevelsen av de svagare inslagen.
När det gäller cigarrer från andra länder än kuba ha jag två råd för dem som vill prova långtidslagring:
- Lagra bara cigarrer med natural-täckblad, dvs undvik versioner i maduro och oscuro då jag är övertygad om att fermenteringen av täckbladen vid högre temperatur redan har brutit ner många av de komplexa organiska ämnen som skulle kunna ha bidragit till förhöjning av smaken efter långtidslagring.
- Satsa på riktigt kraftiga och gärna nikotinstinna cigarrer. Ju mer det finns där från början desto större chans är det att långtidslagringen inte bara mildrar smakerna utan även bidrar till nya och komplexa smaker. Exempel på ickekubanska cigarrer som jag tror har bra lagringspotential är t.ex. Camacho Corojo Diploma, La Flor Dominicana Double Ligero och El Rico Habano.
Slutligen är det också väldigt viktigt att lagra cigarrerna på rätt sätt. Om de ligger för öppet exponerat kommer mycket av aromerna att gå förlorade, särskilt vid högre temperaturer. Det är därför bäst att först stabilisera cigarrerna vid lämplig relativ fuktighet (65-70 %RH) och sedan förpacka dem så tätt som möjligt, t.ex. i ziploc-påsar som förvaras i humidoren. Det är också en fördel om man förvarar så många cigarrer som möjligt i samma påse för att få en så hög koncentration som möjligt av ångorna från de långsamma nedbrytningsprocesserna. Amerikanarna brukar säga "Let them brew in their own stew"! I praktiken lägger jag fulla lådor i plastpåsar men ibland händer det att en låda stinker av lack och då plockar jag ut alla cigarrer och lägger dem nakna i påsen.