Ibland mår jag ganska kasst är 25+.
Haft depressioner några gånger dock så har jag klarat dem men mått ganska piss.
Oftast att jag grubblar på kvällarna i evigheter. Och det slutar med något negativt/destruktivt det går oftast inte få fram någon annan lösning. Detta har inneburit sömnproblem, mindre kontakter, och mycket andra saker som jag kanske missat pga att energin har gått till ovanstående. Så här i efterhand känns det som man kastat bort för mycket tid på allt det här.
Jag undrar om det är många i Sverige som känner så här?
Mår dåligt, oroar sig, sömnproblem depressioner.
Anledningen med det här inlägget skulle jag vilja ha en debatt.
Och undersökning om det är många här som mår dåligt.
Jag känner igen mig i det du skriver och när jag pratar med folk om det märker jag att många känner samma sak.
För min del har det mycket att göra med stress/sysslolöshet, när jag hittar en bra balans mår jag bra.
C:a 1500 personer tar livet av sig varje år...enligt wikin.
Så jaa..det är många som mår dåligt.
Ja precis.
Och det är en svindlande tanke att föreställa sig hur många som mår dåligt allt som allt.
Om 1500 personer tar sitt liv per år, är det inte orimligt att tio eller hundra gånger fler
funderar på självmord
Är en av dem Har dock lärt känna mig själv och anledningen till att jag mår dåligt. Gillar inte att tycka synd om mig själv, strävar hellre mot att komma ur depressionen/ångesten.
Och det är en svindlande tanke att föreställa sig hur många som mår dåligt allt som allt.
Om 1500 personer tar sitt liv per år, är det inte orimligt att tio eller hundra gånger fler
funderar på självmord
Och med tanke på vad som hände för nån dag sen så tror jag dessvärre att antalet den närmsta tiden kommer att öka.
Det är väl internets baksida, att allt sprids som en löpeld.
Lek med tanken att 100 kids som är på gränsen till att ta det beslutet såg videon, 5 st ser vilken massiv effekt det hade på omvärlden och massan och tar efter det Marcus nu gjorde...det är 5 st för mycket.
Sysslolöshet som nån sa är väldigt bidragande.
I mitt fall hittar jag inga jobb och jag är sämst på att studera men försöker men går åt helvete, klart som fan jag mår dåligt när jag aldrig lyckas med nånting.
Kanske borde göra som lurifaxFlux men så långt har jag inte kommit, men har typ inget socialt liv heller så är nog inte så långt från.
Det är väldigt vanligt att må dåligt enligt mina erfarenheter. De flesta jag känner har någon form av psykiska problem, ångest, sömnsvårigheter och/el depression. Sedan är det kanske så att jag dras till sådanna just för att jag själv mår dåligt och vill ställa upp för dem.
Men den allmänna bilden jag fått är att grymt många mår dåligt iaf i min ålder (~20). Men sedan så står man inför många val, har mycket press på sig med jobb som inte går att få, är fortfarande inte helt färdigutvecklad och mycket därtill som gör det extra jobbigt för unga idag.
Jag måste nog också säga att jag tror det beror till väldigt stor del pga hur samhället fungerar. Vi människor är gjorda för att leva i små samhällen/grupper och börja jobba redan som mycket unga utan att behöva krångla till det med en massa utbildningar, val och sånt.
Sedan spelar nog datorn en extremt stor roll i den dåliga psykiska hälsan då nästan alla unga spenderar största delen av sin fritid framför den istället för att göra saker som ger positiv feedback åt en eller att umgås med kompisar.
Det spelar ingen roll hur länge du grindat efter det där svärdet i ditt favorit MMO och äntligen fått det. Det är ingen syssla som ger positiv feedback i den meningen jag menar.
Att bomba mänskligheten till stenåldern skulle göra mer nytta än skada i det långa loppet känns det som.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!