"Du ångrar dig i framtiden" - har ni ångrat er?

Tatuerade mig när jag var strax över 18 år och fyller inom en väldigt snar framtid 22 år, inte så otroligt mycket tid att tala om kanske men man kan utan tvekan säga att jag mognat en hel del sedan dess och numera är något av en konformist-tomte. Jag ångrar inte själva tatueringarna men hade nog valt andra motiv om jag hade tatuerat mig idag istället. Rent estetiskt har jag dock inte (tyvärr kanske) ändrat min uppfattning såpass radikalt att jag kan vara säker på den saken. Har även för avsikt att tatuera mig lite till när jag är helt hundra på hur motivet ska se ut, men nästa gång blir det relativt synligt och jag är bra mycket kinkigare idag än vad jag var när jag var 18 år.

Svaret på din fråga; nej! Vet dock att lillbrorsan går i tankar att tatuera sig när han har åldern inne och som den inkonsekventa jävel jag är kommer jag nog avråda honom.

om du inte vill få skit vid eventuella jobb etc så tatuera dig så att en tshirt täcker det. det dummaste du kan göra är att tatuera handleden eller nacken då arbetsgivare i de flesta ''finare'' yrken (allt som inte är mekaniker/trucker/byggarbetare etc) är emot detta. Tror man får vänta 1-2 generationer till innan det blir på tal, jag har en halv sleeve på höger arm (ner till armbåge) men har kommit undan tackvare att det jag jobbat under detta sabbatsår (är 19) har varit yrken där skjorta är obligatoriskt

Det där snacket om att det är svårt att få jobb med synliga tatueringar är rent jävla bullshit! Jag har många synliga tatueringar och har aldrig fått nobben pga tatueringar. Så den myten kan ni släppa nu.

OnTopic : Jag ångrar tatueringar på händerna.

OT:

Vilka jobb har du sökt då?

Ontopic:

Nja jag har snarare ångrat motiv i så fall, skulle ha gjort något annat på tex bröstet om jag gjorde det idag men jag gillar ju fortfarande det jag har. Så nej jag ångrar mig inte.

Nja, den enda tatueringen jag ångrat är just den som jag gjorde när jag var 18. Den är överkörd nu och i dag när jag är i 30-årsåldern är jag fortfarande nöjd med mina tatueringar.

Att det är svårt att få jobb stämmer inte riktigt längre. Jag såg nyligen en söt tjej med preppy klädstil som jobbade på KappAhl och hade en smakfull tatuering på halsen. Det hade kanske inte gått för 15 år sedan, men idag är tatueringar så pass vanliga och accepterade. Vill man vara på den säkra sidan är det bara att undvika tatueringar som är svåra att dölja (hals, händer, fötter, underarmar).

Att tatueringar inte är snygga när ens kropp inte är snygg längre är bara ett dåligt argument. Dels påverkas inte tatueringar så mycket, om det inte är typ på magen om man planerar att bli gravid, eller går upp 20 kilo i vikt. Sedan har jag alltid tänkt att när min kropp inte är snygg längre, vad gör då några mindre snygga tatueringar till eller från?

Beror nog på. I mer konservativa yrken, där dräkt eller kostym är obligatoriskt, eller "fina" miljöer som lyxkrogar är det nog svårt att få jobb med väl synliga tatueringar. Men väldigt många akademikerarbetsplatser har en tämligen liberal syn på gaddningar. Det vet jag av egen och andras erfarenheter.

Jag tror det beror mycket på ens stil och person i övrigt. En välvårdad, trevlig människa med bra meriter hindras sällan att få jobb på grund av en tatuering (om det inte är en mycket konservativ arbetsplats som sagt). Men om tatueringarna ser ut att vara gjorda på kåken, eller om själva motivet är provocerande, får det kanske arbetsgivare att dra öronen åt sig.

Tja!
Svarar en riktigt gammal fråga, läste dock bara rubriken.

Jag har senaste 12-13? Åren haft halva till nu hela ansiktet tatuerat, inget jätte sofistikerat om man säger så.

Folk kollar lite och ibland vart 2e år så frågar någon om det gör ont/ångrar mig.

Men nej jag ångrar mig inte, jag trivs med hur jag ser ut, men skulle jag leva en gång till så hade jag betalat mer om man säger så. Men inte för en stund att jag ångrat mig.

Det du antyder är att du inte är nöjd med kvaliteten på tatueringarna. Det är nog det jag själv mest stör mig på när det gäller tatueringar att de är så låg kvalite överlag. Så ska man gå till en tatuerare och sedan leva med denna tatuering resten av sitt liv typ, så ska man definitivt välja en professionell som vet vad en gör. Finns tyvärr så många amatörer där som tjänar grova och snabba pengar på att "klottra" lite på folk.

Jag förstår hur du menar, jag har klotter.
Men jag ångrar mig ej ändå, har haft det så länge så det är jag nu.

Visst skulle jag få cash att göra om så skulle jag köra nytt, eventuellt lasra något. Men inget viktigt. Bara för att jag skulle kunna isåfall.

Du får störa dig hur mycket du vill på dåliga tatueringar, precis som jag stör mig på massor saker.

Ha det fint.

Jag är för feg och kommer alltid vara rädd att ångra mig. Har velat tatuera mig i säkert 15 år men tror aldrig att det kommer att bli av.

Äh. Det är bara kroppen, herregud. Vad spelar det för roll? Tatuera nåt snyggt bara så kan man rycka på axlarna sen.

Lyssna på dina föräldrar!

Du har inte fullt ut utvecklat ditt konsekvenstänk ännu!

Skaffa dig ett intressant liv och bli en bra människa så kommer du få uppmärksamhet av andra människor utan att ha provocerande klotter på kroppen.