"Du ångrar dig i framtiden" - har ni ångrat er?

Jag har tatuering på min flickväns namn ångrar inte en enda sekund av det, varit tsm nu 3 år nu! i fucking love tattoos <3

Tror du att ni verkligen blir 80 tillsammans?

Nej, jag lever under föreställningen att "alla" säger att det är vansinnigt att tatuera sig för att man inte kommer få nåt anständigt jobb

Vad alla säger spelar knappast någon roll när din tatuering är dold för dessa.

Det finns läkare och advokater som har synliga tatueringar men det är ett litet fåtal. Självfallet kan synliga tatueringar vara en till last när man söker arbete och i synnerhet inom traditionella högstatusyrken. Allt beror på arbetsgivarens inställning. Ganska logiskt, eller hur?

Men hur är det relevant när du vill tatuera dig på skulderbladet? Jag garanterar dig att de inte kommer att fråga dig på anställningsintervjun om du har några tatueringar som döljs av kläderna.

Tack nu känns det mycket bättre

Jo de flesta jag känner förutom mig som har tribaler ångrar sig djupt i dagsläget. Jag har iaf tur som inte gjorde en hel svart blaffa utan valde att köra med skuggningar i min och som bör kunna tatueras över med jävligt goda resultat efter nästa sommar då jag ska solbleka fanskapet så mycket det bara går och få cover-upen gjord.

Aha, då är vi två i denna tråd som är av precis samma åsikt. Har aldrig, och kommer aldrig att få för mig att slänga bort min surt förvärvade slantar på något så onödigt som tatuering/piercing. Rakt igenom onödigt skit som av någon anledning blivit "inne" idag, tidigare var det mest bara sjömän/kåkfarare som höll på med sådant.

Dessutom så växer dom flesta med åldern och det som man tyckte var coolt när man var 18 är inte lika coolt då man är 30. Alla jag känner som skaffat tatuering i den åldern har ångrat sig och har ett helvete att få bort den.

När jag var 16 gjorde jag en tatuering hos en ganska amatörmässigperson, mitt smeknamn på låret rätt kul, nu när man kan skratta åt det.
Jag valde dock att försöka "täcka" "bygga ut den" med andra saker som gjorde att det inte ser så tomt ut / fult, och den ser rätt shyst ut idag.

Jag tycker att man inte ska ångra saker man gör, oavsett vad det än är. Lev i nuet så att säga, och gör vad som känns bäst för stunden, och skit i vad alla andra tycker.

Den där inställningen brukar vara ett klockrent recept till en rätt misslyckad framtid är jag rädd. Verkligheten fungerar inte på det sättet.

I vuxenlivet/arbetslivet är du tvungen att ta hänsyn till vad andra tycker, när du skaffar barn/familj gör du bäst i att ha en långsiktig plan vad gäller ekonomi m.m.

Tatueringar är ett klockrent exempel på kortsiktigt tänkande. Man tycker det är snyggt och ashäftigt men har inte en tanke på att det kan komma att vara handikappande i framtiden vad gäller arbete/andras syn på en.

Och givetvis ska man ångra saker man gör, allt annat vore ju totalt empatilöst och tecken på psykopati.

Hur vet du det? Det du beskriver kanske stämmer in på en genomsnittlig 18-åring men de är knappast de enda som tatuerar sig. De flesta är tillräckligt intelligenta för att förstå att ett förändrat utseende innebär ett förändrat bemötande. Alla anser inte att det är värt besväret att leva efter andras normer enbart för att ha störst möjligheter att göra karriär. Och tacka fan för det då den inställningen är tråkig, avtändande och faktiskt rätt så sorglig så livet vore mycket tråkigare om det var på det sättet.

Exakt min mening! Det man tycker är/var coolt vid 16-17 är oftast inte lika coolt då man är 25-30. Man kan heller inte begära att ens omgivning ska räta sig efter en, gör man det bränner man snart sina skepp.

Det du säger har du rätt i, skrev kanske lite för brett för att egentligen beskriva vad jag menar.
Jag syftade mest på det som har i tatueringsväg att göra, att man inte kan tänka att "de här kommer jag ångra om 10 år" utan att mest köra det man tycker ser bra ut då. Man ska planera sitt liv relativt, men inte planera in det som i en ruta, för det kommer hända saker på vägen som kommer att förändra det i vilket fall, för att citera

"För att bli gammal och erfaren, måste man varit ung och galen"