Varför i hela friden är vi så olyckliga?

En fråga jag funderat på länge är västvärldens allt mer och mer deprimerade befolkning, i alla fall i Sverige. Vi ser att antidepressiva läkemedel ökar bland framförallt unga människor. Vi har en hel del självmord och människor i allmänhet går runt och mår dåligt och försöker hitta lyckan.

Jag har själv rest en del i u-länder och sätt fattiga människor som är så oerhört glada ändå. De har en helt annan kultur i familjen. Vissa människor har bott i sketna hyddor men ändå varit så glada och uppskattat varandra å deras tillvaro.

I västvärlden har vi allt vi kan önska oss (materiellt). Pengar, bra hälsa, karriär, demokrati möjligheter att bli precis vad vi vill. Ja ändå så är vi inte speciellt lyckliga!

Jag säger inte att pengar och saker är vägen till lycka, för det tror jag inte själv. Men vi lever så gott man kan tänka sig och vi kan i princip göra vad vi vill.

Varför i hela friden är vi så olyckliga?

Girighet min vän.

Förjävligt att man alltid vill vara bättre än alla andra.
Finns ju miljonärer som är smått olykliga över att deras kompis har lite mer miljoner

För att vi inte uppskattar samma saker. Ingen i Sverige blir lycklig över att vi kan äta tre gånger om dagen t.ex., det är ingenting vi tänker på för det är bara självklart.

Sedan har man på ett sätt mer krav på sig, för här är det meningen att du ska bli något eller uppnå något i ditt liv, det räcker inte med att bara överleva. Jag tycker såklart inte att det är synd om oss på något sätt, men vi har så otroligt olika sätt att se på livet.

"inga problem" med snook är väl en låt som beskriver detta ganska bra... Och det är väl även ett bevis på att pengar INTE innebär lycka!

Det flesta mår väl dåligt för att det har hänt något i deras liv, föräldrar döda eller så. Det kanske inte är så konstigt att man mår dåligt då eller?

Där folk bor i "hyddor" så dör det folk dagligen och dem är "vana" om man säger så, kanske lät lite fult men hoppas du/ni fattar vad jag menar. Vi har det bra här och om det händer något som sagt så mår man dåligt

Jag vet inte varför TS är så olycklig, men själv är jag olycklig över att mina cigg är slut.
gå till kiosken och köp nya då, säger ni. Jaha, men de har inte rätt märke.
Fler olyckor: imorgon är måndag. Man måste göra något annat än det som är "roligt" - i flera timmar!
Sedan kan man gå och lägga sig för att stiga upp igen, jaja, Kjell Höglund har visst redan sjungit om det där. . . .

Det finns ingen som helst frihet, vilket är minst lika viktigt som pengar.

Vi har utvecklats till att alltid vara missnöjda. En apa som alltid är glad sprider inte några gener vidare.

Jag håller med dig, men inte så som du menar. Jag anser att girigheten står för personers krav på att bli sedda och när de inte blir de i den utsträckning de önskar så blir de nedstämda och låter sitt missnöje gå ut över andra; så ordet vi egentligen söker är = idioti. Människor är idioter.

Dock måste jag påpeka att i alla sådana här fall snackar vi om en patetisk minoritet till själsvaga individer.

Jag skulle tro att vi rent generellt blir mindre lyckliga av att vi kanske är för angelägna om vad andra tycker om oss, så att det kommer i vägen för att vi ska kunna göra allt det som gör oss lyckliga. Det är nog ganska många personer som någon gång avvaktat med att göra nånting, som att fråga nån tjej om hon vill träffas eller något sånt, för att vi inte vågar höra ett nej, för det skulle ju bli så jobbigt då Kanske inte förklarar varför det ökat på senaste tiden, men det kan ju vara en förklaring till varför vi är olyckliga iallafall

Jag måste flytta söderut.

OnT: Jag tror att det är för att vi har svårt att nå ut till varrandra.

Man kanske har för höga förväntningar på lyckan? Man tänker att eftersom man har så mycket så borde man vara mer lycklig än de som har ingenting och när man inte är det så hamnar man i någon märklig existensiell kris? Man kanske inte har förmågan att glädjas åt småsaker eftersom man maniskt jagar "den stora lyckan" i form av pengar, framgång etc.