Varför i hela friden är vi så olyckliga?

Anledningen till att folk i U-länder verkar mycket gladare och livfullare än oss är ganska självklar. Lever man med svält, ineffektivt styre och död runt varje hörn. Ja då lever man mycket mer. Man tar inte livet för givet, men man går heller inte och oroar sig för att dö. Man lever i nuet.

Vi har blivit uppfostrade med tanken om att en utbildning, ett jobb och en stadig månadslön är samma sak som frihet. Det samhället faller på är att det inte räcker med dessa saker för alla människor, vi behöver känna. Vi behöver leva. Vi behöver mental frihet, känslosam frihet.
Jag tror inte afrikaner går och oroar sig över att bli gamla och använder massor rynkborttagningsmedel, i de flesta U-länder ses ålderdom som något heligt, något som få är förunnade.

Hur glad man än blir för sin nya bil, sitt vackra hus och sin saftiga lön så fattas det alltid något. En ständigt jakt som materiella ting inte kan leva upp till, däremot kan stadiet "levande" göra det.

Det känns som att fler och fler, framför allt unga blir olyckliga. Fler och fler börjar grubbla över livets mysterier, och det ser jag som räddningen. Vi kommer inse att det här samhället tär mer och mer på livet än vad det tillför.

Det spelar ingen roll hur mycket lycka du kommer få i ditt liv, i form av saker, pengar etc...
Du kommer fortfarande vara missnöjd med din tillvaro, detta sker för att någonting kan alltid bli bättre.

Den enda fullständiga lyckan kan uppnås på respektive droger, sen blir man olycklig igen, och cykeln forsätter.

Weltschmerz, livsleda, är ett bregrepp präglat av den tyska författaren Jean Paul och avser insikten hos de som anser att den fysiska verkligheten inte kan tillfredsställa själens behov. Denna pessimistiska och melankoliska världsåskådning var vanlig bland romantikens författare, som Lord Byron, Giacomo Leopardi, François-René de Chateaubriand, Alfred de Musset, Nikolaus Lenau och Heinrich Heine.

Den moderna användningen av Weltschmerz i tyskan avser den psykiska smärtan av sorg som kan komma av insikten av sin egen svaghet och oförmåga i förhållande till världens all grymhet och ondska. Weltschmerz i denna betydelse kan skapa depression, regression och eskapism, vilket kan bli ett hälsoproblem.

För att människor i västvärlden har blivit indoktrinerade till ett tänkande som är destruktivt och onaturligt.

Vem har sagt att lycka är något bra?

Tycker faktiskt du har fel!

Kärlek och medvetenhet om livet kan trigga precis samma saker, man kan bli nöjd med tillvaron. Jag lovar dig!

Den höga andelen antidepressiva mediciner i västvärlden beror nog på två saker:

Vår brist på "magi" (för mycket rationellt tänkande)

i kombination med

Ögonblicklig tillfredställelse.

Lyckan är för omodern (för religiöst, Amish-relaterat) och kräver för lite elektricitet, aktier, olja eller socker, för att passa vårt in och utflöde av skräp. Skräpet är ett ansvar, och ansvaret över det utgör olyckligheten.

Jo, men ännu vet vi inte om lyckan går att ha "jämt". Det närmaste man kommer är vissa droger. De flesta upplever universell lyckokänsla när de tar bra XTC. Men riskerna är betydande och vi står långt ifrån att kunna gå på detta jämt. Harmoni, gemenskap, avsaknad av negativ stress är mer inom rimlighetens gräns.


Är det konstigt sett till det jag skriver ovan och nedan?

Det är inte sant,
Pengar är ju för det första inget att vara glad över i sig. Det är det pengarna gör för din person som är viktigt. Har vi verkligen bättre hälsa? Är karriär glädjande överlag? Demokrati...detta helt meningslösa ord. Det är som Nazist fast tvärtom. Semantik.


För att det mest ger oro. Lyckas vi inte bli det vi vill....lyckas vi inte få ihop de numera absurda summor som krävs för att köpa ett boende...misslyckas vi med vår partner...
Den fattige i hyddan har mest en oro, att få mat.

Dessutom så bygger vi vårt samhälle alltmer utifrån en ofta abstrakt och omtolkningsbar "vetenskap".
In med kunskap, ut med vishet.

Jag tror att motsatsen till olycka, såsom ordet används i tråden, är förnöjsamhet. Många talar i tråden om strävan efter prylar och pengar. Jag tror att de har rätt, men vill innefatta all strävan.

Strävan efter bättre innebär att något saknas idag men ska finnas imorgon. Strävan hjälper oss att växa, och kan ge mening till det som annars verkar meningslöst. Strävan är en motor som driver utveckling av både människor och samhällen.

Men om strävan är saknad och strävan är allt som finns, då finns bara avsaknad. Hur kan man vara nöjd om man vadar i avsaknad? Nöjd blir man i sig själv med det man har - oavsett om det är mycket eller lite. Förnöjsamhet är en livssyn man måste odla, en livssyn utan vilken man alltid kommer att jaga slutet på en regnbåge.

Att växa och att sträva mot att växa är kryddor i tillvaron. Men ensam är strävan en skål salt till middag. Vi omringas av anledningar att sträva mot bättre. Föräldrar och skola uppmuntrar oss att utvecklas. Chefer använder piskor och morötter för att vi ska bli nyttigare arbetstagare. Kommersiella krafter skapar konstlad längtan till bättre för att vi ska köpa deras varor. Med så starka krafter i en riktning, måste vi hitta en motkraft. Vi måste träna oss i att vara nöjda och tacksamma. Om vi inte gör det, kommer vi att dö krälandes mot en regnbåge.

Vi är olyckliga för att vi inte är fria! Vi kan inte göra vad vi vill, vi kan inte röra oss hur vi vill, vi kan inte vara så som vi verkligen är. Dessutom känner vi ingen gemensamhet med varandra. Vi ser varandra som främlingar.

Det är någon som suger ut näring ur den som är olycklig. Det är därför man är olycklig. Man är aldrig olycklig utan en anledning och det finns alltid någon någonstans som tjänar på DIN olycka och på anledningen till varför du är olycklig. Någon som sitter och har det hur bra som helst och har all den där friheten som du behöver för att kunna må bra.

Tänkte faktiskt på det här just i går. Och jag har insett att alla gånger som jag mår dåligt så beror det på någon annan. Och tänker man längre så finns det en anledning till varför den person man mår dåligt av är som han/hon är. Tillslut kommer man till roten av det onda, roten till alltings ondska och det är anledningen till varför man är olycklig. Felet man gör är att man lätt beskyller den närmast stående människan för att vara orsaken till ens olycka, men då gör man det för lätt för sig. Orsaken till olyckan finns betydligt längre bort och att angripa den person som står närmast förvärrar bara situationen och skapar mer olycka. Det är det människor gör fel, man uttrycker ilska på helt fel personer. Det är människans primitiva drifter som gör sig påminda, men det finns människor långt borta i periferin som är orsaken till olyckan. Man måste tänka längre.

Det är säkert två brister, jag lider inte av dem.
Men att förskriva antidepp görs på löpande band utan analys. Kanske det funkar. Socialstyrelsen är inte på en iaf.