Varför vill du ha ett annat exempel? Är det för att du inte förstår det eller bara för saken?
Man kan säga att skyggevärlden är verklig, exakt som idévärlden, skyggevärlden är blott främträdelser av idén. Problemet är att skyggorna kan vara bedrägliga: Om man tror sig se det godas idé kan det i själva verket vara något skenbart. Plötsligt lever man i skyggornas värld, exakt som "Kungarna från tullösand", som jagar häder och uppmärksamhet. Jag skal ge ett exempell som min undervisar drog:
Att vara modig och tappar är, enligt Platon, gott. En soldat bör utvisa modighet och tapparhet. Man kanske ser en soldat som slåss med en oerhörd uthållighet och han verkar verkligen modig, och man drar då slutsatsen att det är den goda idéens främträdelsesform (en skygga av idéen). Men kanske soldaten slås så för att du ska tycka han är modig (även Sokrates vill att man ska vara duglig, och att dugligheten handlar om att göra dydgerna till "second nature" - som en reflex och inte en reflekterat handling). Han är alltså förfänglig (vain) och inte modig. Du misstog alltså något dåligt för att vara det goda. För Platon kräver det mycket filosoferande innan man kan skilja på idén och skuggan, och detta är nödvändigt för psykens (medvetandet/själens) hälsa. 
Det Godas Idé är lite besvårligt. Det goda är inte en viss sak, det är en viss kvalité och existensnivå. Så det hör inte under etiken, även fast en del av etiken (kanske hela?) hör under det goda.
Hoppas det hjalp och att jag inte vilseledar för mycket
 
edit: Exemplet med soldaten är som grottliknelsen, och visar varför grottan är bedräglig.