2010-09-17, 11:09
#1
Det snackas mycket om att vi ska jobba, jobba mycket, och framför allt länge. Vi som är lite äldre ska klamra oss kvar i arbetslivet så länge som möjligt för att vi över huvudtaget ska få någon pension, men resultatet blir väl att det kanske inte blir så mycket pensionstid kvar då? Äldre människor har ju en ovana att dö. Är det inte bättre om yngre får komma ut och jobba lite också? Och då menar jag verkligen lite. Det kan inte vara nödvändigt att jobba lika mycket som en del av oss tvingas till idag. Allt har automatiserats, men ändå så påstår vissa jönsar att vi måste jobba mer.
Jag åker två mil enkel resa varje dag för att komma till mitt arbete. Jag åker bil på en motorväg som går över ett bördigt åkerlandskap. Jättefina åkrar som ibland är nyplöjda, harvade, eller nysådda. Ibland åker jag mellan böljade sädesfält som väntar på att bli skördade, vilket också sker, men hur? Jag ser mycket sällan någon bonde. De där stora sädesfälten och åkrarna tycks sköta sig själva. Det är som sagt var en strecka på två mil, sädesfält så långt ögat kan nå. Jag törs knappt inte tänka på hur många bönder som skulle ha behövt för att sköta de där åkrarna i mitten på förra seklet. Det hade förmodligen varit ogörligt.
Jag inser ju hur det går till nu för tiden. Man skickar väl ut någon slags GPS-maskin på natten som fixar de där fälten. Den där utvecklingen har ju givetvis skett innom andra arbetsområden också. Det behövs helt enkelt inte lika mycket folk längre, men några jäkla typer vill att vi ska slåss om jobben, bjuda under varandra i lön o.s.v.
Jag åker två mil enkel resa varje dag för att komma till mitt arbete. Jag åker bil på en motorväg som går över ett bördigt åkerlandskap. Jättefina åkrar som ibland är nyplöjda, harvade, eller nysådda. Ibland åker jag mellan böljade sädesfält som väntar på att bli skördade, vilket också sker, men hur? Jag ser mycket sällan någon bonde. De där stora sädesfälten och åkrarna tycks sköta sig själva. Det är som sagt var en strecka på två mil, sädesfält så långt ögat kan nå. Jag törs knappt inte tänka på hur många bönder som skulle ha behövt för att sköta de där åkrarna i mitten på förra seklet. Det hade förmodligen varit ogörligt.
Jag inser ju hur det går till nu för tiden. Man skickar väl ut någon slags GPS-maskin på natten som fixar de där fälten. Den där utvecklingen har ju givetvis skett innom andra arbetsområden också. Det behövs helt enkelt inte lika mycket folk längre, men några jäkla typer vill att vi ska slåss om jobben, bjuda under varandra i lön o.s.v.