Citat:
Ursprungligen postat av muminporr
Nyvaken som jag är ser jag inte vad detta P innebär, hur den mer formellt definieras och hur den senare likheten uppkommer. För att förklara närmare så har denna typ av frågor uppkommit på grund av en likhet jag hittade i en publicering:
Citat:
F^{-1}[F(Χ_[-b,b])Χ_[0,∞]] = [(I+iH))/2](Χ_[-b,b])
Edit: Kan tillägga att ovan likhet alltså är i en variabel.
Jag tror att X_[-b, b] mest är förvirrande, utan det där gäller för vilken funktion som helst:
Jag hävdar att
F^{-1}[F(f)Χ_[0,∞]] = [(I+iH))/2](f) [*]
gäller för alla (rimligt snälla, t.ex. L^2 borde funka) funktioner f, där Χ_[0,∞] alltså är den karakteristiska funktionen för [0, ∞], I är identitetsavbildningen, och H är Hilberttransformen.
Men definitionen av H är att H = F^{-1}(-F(f)*i*sgn), dvs ta Fouriertransformen av f, multiplicera med funktionen -i*sgn(omega), och Fouriertransformera tillbaks.
Å andra sidan kan vi skriva I som I = F^{-1}(F(f)*1): Ta Fouriertransformen, multiplicera med konstantfunktionen 1 (dvs gör ingenting), och Fouriertransformera tillbaks.
Av linearitet hos Fouriertransformen och dess invers följer då att högerledet av[*] är
[(I+iH))/2](f) = F^{-1}(F(f)*(1 - i*i*sgn)/2.
Men man ser direkt att funktionen (1 - i*i*sgn)/2 är lika med funktionen Χ_[0,∞], i alla fall nästan överallt. Detta visar[*].
Det formeln[*] intuitivt säger är att (1 + iH)/2 är operatorn som tar en signal, tar bort alla negativa frekvenser, men sparar alla positiva. (En signal med positiv resp. negativ frekvens är f(t) = e^(i*omega*t), där omega är positivt resp. negativt.)
Så intuitivt så kan man se P = (1 + iH)/2 som projektionen på underrummet till L^2(R) som "spänns upp" av funktionerna e^(i*omega*t) för alla omega > 0.