2010-09-10, 22:59
#1
Att det kan gå vilt till på färjorna mellan Sverige och Finland vet alla vi som någon gång färdats med en dylik. Och det är ganska ofta som vi kan läsa om passagerare som i beskänkt tillstånd trillar i havet. Ibland finns det åsyna vittnen som hinner reagera och slå larm, så att dessa arma varelser kan fiskas upp. Men ofta är alla räddningsinsatser förgäves - de som fallit överbord uppslukas av havet.
Dock tycks det på färjorna också inträffa försvinnanden som avviker från det banala standardmönstret. Passagerare som inte varit kända för att supa eller bete sig dumdristigt bara försvinner under resan över Östersjön, och man får aldrig veta vad som hänt med dem. I en del fall handlar det säkert om självmord. Men hur är det i de fall då den försvunne inte umgåtts med självmordsplaner, och inte haft några personliga problem som kunnat förklara en sån utväg? Vad har skett med honom / henne?
Jag har inte gjort nån systematisk kartläggning av alla oförklarliga försvinnanden / dödsfall ombord på färjorna under årens lopp. Men jag har nu läst och hört om så många fall (bland annat i andra trådar på Flashback samt på finska murha.info) att jag tycker det är på tiden att göra någon sorts sammanställning. Vad sägs om att öppna ett separat underforum om försvinnanden på färjorna?
Jag inleder med att in extenso återge ett kapitel ur boken Truly Bizarre av Harold E. Priestley. Det är en pocketbok i Signet Book-serien, utgiven av New American Librarys förlag år 1980. (Författaren uppges vara Ph.D. i historia från London University, och i mer än ett halvt sekel ha verkat både som lärare och utforskare av egendomliga fenomen.) Jag hittade den på loppis för något år sen.
Detta är vad Priestley berättar:
Har någon hört om det här fallet förr - eller om något av de andra försvinnandena som Priestley skriver om? På nätet har jag inte funnit nånting alls, inte ens på murha.info - jag avser dock att öppna en tråd i ämnet där alldeles strax.
(Dock måste jag framhålla att frånvaron av källhänvisningar i Priestleys bok direkt gör mig en smula skeptisk. Gamle Charles Fort var mycket noga med att ange de artiklar och publikationer där han hittade sina uppgifter om märkliga händelser. Det är en väldig skillnad mellan honom och många senare författare av böcker om oförklarliga fenomen - Charles Berlitz, Erich von Däniken, Frank Edwards och deras kumpaner. De har i sitt skamlösa publikfrieri både uppfunnit helt egna historier och "bättrat på" existerande fakta.)
Dock tycks det på färjorna också inträffa försvinnanden som avviker från det banala standardmönstret. Passagerare som inte varit kända för att supa eller bete sig dumdristigt bara försvinner under resan över Östersjön, och man får aldrig veta vad som hänt med dem. I en del fall handlar det säkert om självmord. Men hur är det i de fall då den försvunne inte umgåtts med självmordsplaner, och inte haft några personliga problem som kunnat förklara en sån utväg? Vad har skett med honom / henne?
Jag har inte gjort nån systematisk kartläggning av alla oförklarliga försvinnanden / dödsfall ombord på färjorna under årens lopp. Men jag har nu läst och hört om så många fall (bland annat i andra trådar på Flashback samt på finska murha.info) att jag tycker det är på tiden att göra någon sorts sammanställning. Vad sägs om att öppna ett separat underforum om försvinnanden på färjorna?
Jag inleder med att in extenso återge ett kapitel ur boken Truly Bizarre av Harold E. Priestley. Det är en pocketbok i Signet Book-serien, utgiven av New American Librarys förlag år 1980. (Författaren uppges vara Ph.D. i historia från London University, och i mer än ett halvt sekel ha verkat både som lärare och utforskare av egendomliga fenomen.) Jag hittade den på loppis för något år sen.
Detta är vad Priestley berättar:
Citat:
The Mystery of the Stockholm Ferry
It was May, 1977, and the 9,000-ton ferry from Helsinki, filled with truckloads of furniture, had docked at Stockholm at the end of its twelve-hour night journey.
There had been 250 vehicles and 700 passengers on board, and now all had been unloaded and had left the dock except for one lorry whose owner had not appeared to drive it off. The owner was one Juho Heino, a Finnish road hauler, well known to the officers, and he could not be found, nor had he been seen since he had gone to his cabin at midnight.
How had he come to disappear? He was in good health and in apparent good spirits when last seen. His business was flourishing and his family circumstances were happy. He was making the crossing to bring the load of furniture to a daughter who is married to a Swede and resident in Stockholm.
What worried and baffled the authorities was that he was the seventh person to vanish completely at sea on that ferry service in the past two years. Three of them had been Swedes, four Finns, and all had disappered on the same Helsinki-Stockholm run. Not a single body had been recovered, nor had any been washed up on shore.
What could have happened to Mr. Heino and the other six passengers? Suicide, at least in his case, was ruled out, and in any event, it would be too much of a coincidence that seven people should commit suicide one after the other on the same boat. And they had certainly not all fallen overboard.
The only conclusion the police could reach was that they had been killed and their bodies disposed of in some mysterious way. “We must assume,” said te inspector, “that a crime of some kind has been committed. If we can get to the bottom of Mr. Heino's disappearance, we may find an explanation for the other six.”
There were two breaks and only two in the pattern. One of the seven had been a woman, and only one of the seven had been found missing while the ferry was still at sea. The disappearance of the others was discovered when the ship was in dock.
Detectives were sent on board for future trips in case of further events of the same kind—a fit job for Leslie Charteris' Saint.
It was May, 1977, and the 9,000-ton ferry from Helsinki, filled with truckloads of furniture, had docked at Stockholm at the end of its twelve-hour night journey.
There had been 250 vehicles and 700 passengers on board, and now all had been unloaded and had left the dock except for one lorry whose owner had not appeared to drive it off. The owner was one Juho Heino, a Finnish road hauler, well known to the officers, and he could not be found, nor had he been seen since he had gone to his cabin at midnight.
How had he come to disappear? He was in good health and in apparent good spirits when last seen. His business was flourishing and his family circumstances were happy. He was making the crossing to bring the load of furniture to a daughter who is married to a Swede and resident in Stockholm.
What worried and baffled the authorities was that he was the seventh person to vanish completely at sea on that ferry service in the past two years. Three of them had been Swedes, four Finns, and all had disappered on the same Helsinki-Stockholm run. Not a single body had been recovered, nor had any been washed up on shore.
What could have happened to Mr. Heino and the other six passengers? Suicide, at least in his case, was ruled out, and in any event, it would be too much of a coincidence that seven people should commit suicide one after the other on the same boat. And they had certainly not all fallen overboard.
The only conclusion the police could reach was that they had been killed and their bodies disposed of in some mysterious way. “We must assume,” said te inspector, “that a crime of some kind has been committed. If we can get to the bottom of Mr. Heino's disappearance, we may find an explanation for the other six.”
There were two breaks and only two in the pattern. One of the seven had been a woman, and only one of the seven had been found missing while the ferry was still at sea. The disappearance of the others was discovered when the ship was in dock.
Detectives were sent on board for future trips in case of further events of the same kind—a fit job for Leslie Charteris' Saint.
Har någon hört om det här fallet förr - eller om något av de andra försvinnandena som Priestley skriver om? På nätet har jag inte funnit nånting alls, inte ens på murha.info - jag avser dock att öppna en tråd i ämnet där alldeles strax.
(Dock måste jag framhålla att frånvaron av källhänvisningar i Priestleys bok direkt gör mig en smula skeptisk. Gamle Charles Fort var mycket noga med att ange de artiklar och publikationer där han hittade sina uppgifter om märkliga händelser. Det är en väldig skillnad mellan honom och många senare författare av böcker om oförklarliga fenomen - Charles Berlitz, Erich von Däniken, Frank Edwards och deras kumpaner. De har i sitt skamlösa publikfrieri både uppfunnit helt egna historier och "bättrat på" existerande fakta.)
__________________
Senast redigerad av Ördög 2010-09-10 kl. 23:02.
Senast redigerad av Ördög 2010-09-10 kl. 23:02.
