Att bli våldtagen eller vara oskyldigt dömd?

Huruvida åklagare eller polis företrädesvis tror på kvinnorna har ju inget att göra med vad domstolarna tror. Det kan finnas hur många anledningar som helst till att en anmälan läggs ner.
Det här med trovärdighet gör ju att domstolen dömer med hjärtat, snarare än hjärnan, vilket naturligtvis inte hör hemma i en rättsstat.
Här slår du huvudet på spiken. Det är alltså upp till åklagaren att bedöma om någon gjort sig skyldig till brott, för att sedan bara formellt få det godkänt av en domstol (med 90 % säkerhet)? Det är precis här problemet ligger, att rättskedjan blir inkvisitorisk. Det vill säga, att samma personer som utreder, också avgör skuld - med ett bortfall på 10 %. När beviskraven är så lågt ställda, blir naturligtvis utredningarna mindre noggranna. Bevisning som skulle kunnat stärkt gärningsbeskrivningen faller bort, precis som bevisning som skulle kunnat fria den misstänkte. Exakt detta ser vi exempel på i de två domar, B 1013-09 och B 1867-09 som HD avkunnade förra sommaren - både tingsrätten och hovrätten fällde ju de tilltalade, trots enorma brister i det föregående polisarbetet. Gott så! Underlåtenhet att utreda vissa omständigheter skall - utan undantag - falla tillbaka på åklagaren. Det krävs nämligen för att säkerställa att utredningarna blir ordentligt noga. Man kan inte avkunna fällande dom bara för att man tycker synd om målsägande och bortse från åklagarsidans brister.

Tyvärr har det blivit vanligare att domstolar skiter i praxis, och meddelar fällande dom ändå.
Så enkelt kringgår man högsta domstolens praxis.
Till och med HD:s förre ordförande, Johan Munck, ser att felaktiga domar förekommer.
Förekommer knappt.

Sådana här hypotetiska val mellan pest och kolera blir lätt märkliga, med respekekt för trådskaparen. Sexbrott är och förblir problematiska bevismäsigt och systemet säger ju sig sträva efter att inga oskyldiga skall bli dömda. Den målsättningen tror jag inte någon motsätter sig. Vad det innebär finns det som synes olika åsikter om. Paret Diesen är och förblir extremister.

Du skrev "Diesen kommer förbi sekretessen eftersom de är forskare". Vad är det som gjort att just Diesens kommit åt råmaterialet och inte andra forskare?

Avidentifierat material = Censur

Om BRÅ och andra brottsförebyggande organ gjorde samma undersökning som Diesens och kom fram till samma slutsatser skulle jag bedöma Diesens som trovärdig.

Något som glömts bort är att en "våldtäktsman" automatiskt är den lägst stående individen i ett hierarkiskt fängelsesystem. I U.S.A exempelvis är en våldtäktsdom mer eller mindre ett dödsstraff innanför fängelsemurarna. I Sverige är det inte lika hårt men en dömd kommer med största sannolikhet bli utsatt för psykisk/fysisk misshandel, mordförsök samt bli dömd av omgivningen för resten av livet även om straffet är avtjänat oavsett om individen är skyldig eller ej.

Att bli dömd för våldtäkt är i princip samma sak som ett dödsstraff.

Fast detta stämmer inte. I och med att vi i Sverige placerar sexualbrottsdömda på specialavdelningar med andra sexualbrottsdömda så är risken och förekomsten av våld och trakasserier faktiskt låg.

Det är till och med så att de avdelningarna betraktas som de lugnaste inom systemet eftersom de som sitter där sitter på "lika villkor". En viss hieraki råder också bland dem, men den tar sig sällan samma uttryck som på en normalavdelning där våld och hot är vanligare förekommande.

När det gäller samhällets syn och omgivningens syn på en person som dömts för våldtäkt så är detta högst individuellt. Du har dem som absolut klassas ut - framför allt personer som begått våldtäkter som omgivningen har svårt att förstå och där personen anses överbevisad a la Hagamannen. Du har andra som åtnjuter stort stöd av sin omgivning och där faktiskt offret är den person som stigmatiseras - Bjästa fallet är inte unikt ur den aspekten på något vis.

Att bli dömd för våldtäkt är absolut inte i närheten av ett dödsstraff - lika lite som en våldtäkt innebär ett dödsstraff - inte generellt. Beroende på vilka omständigheter som möter den som utsätts så kommer det att vara mer eller mindre arbetsamt att komma tillbaka till en normal tillvaro - men faktum är att sexualbrottsdömda har faktiskt en bättre prognos när det gäller återanpassning än många andra typer av brottslingar - därför att de flesta inte har en omgivning och bakgrund som verkar till en destruktiv spiral.

När det gäller belastningsregistret så äger det sin riktighet att man kommer att vara stängd från vissa arbeten i tio efter avtjänad verkställighet alt. dom. Det innebär dock inte att man är stängd från alla arbeten, och det innebär inte att man är stängd för all framtid för de sektorer som kontrollerar för tidigare belastning.

Andra har granskat samma material faktiskt, men inte kartlagt helheten på samma vis.

Dock att en forskare har tillgång till ett material beror på att det är just denne forskare som presenterat sin grundtanke, begärt tillstånd och därmed fått tillgång till eventuellt stämplat material. Andra kan komma med samma begäran eller begära att få granska material i andra syften.

Att måste alltså visa intresse - det är väl det det hänger på.

Avidentifierat material är inte lika med censur i detta fall - du får ingen bättre information av att veta att objekt XX heter Anna Hansson - det förändrar inte innehållet som granskas.

I denna tråd kan vi så här långt konstatera att kvinnor hellre sitter oskyldigt dömd för våldtäkt än att själv bli utsatt för en våldtäkt. För män är det tvärtom. Poängen är således: det värsta en man kan göra är att våldta en kvinna vilket också betyder att det är ett öde värre än döden om mannen blir oskyldigt dömd för detta brott. Män kan därmed känna stark empati och sympati för kvinnor som blir våldtagna och att allt ska göras för att sätta dit gärningsmannen. När det gäller att män å andra sidan blir oskyldigt dömd verkar det inte finnas samma sympati hos många kvinnor. Shit happens ungefär. Dessutom finns det en stark förnekelse för att män verkligen blir oskyldigt dömda. Detta befästs ännu mer i och med att våldtäkt numer inte bara är ett brott utan lika mycket en politisk fråga. Så här säger Leif GW Persson om Madeleine Leijonhufvud:

"Jag ser sådana där jävla dårar som Madeleine Leijonhufvud, hon är inte klok alltså, att en sådan ska vara juristprofessor, det är fruktansvärt."

Fast jag tror du läser helt galet - eller råkar på galna inlägg - om du tror att det inte finns sympati för den som är oskyldigt dömd och därigenom får sin tillvaro förstörd.

Min åsikt är bara att man inte kan ställa dessa företeelser mot varandra. Jag tycker svaren i den här tråden snarare säger vad som är värst i tankevärlden hos kvinnor respektive män - det säger dock ingenting om vad som är värst i realiteten, för där kan man inte jämföra. För den som har fått sitt liv helt eller delvis förstört så är det eller en delen förstörd - oavsett.

Att jämföra lidande är helt enkelt aldrig meningsfullt.

Om du läst mina inlägg så är det inte detta som är poängen.

Fast om jag läser dina inlägg så får jag intrycket av att essensen är - "vad skulle du helst" vilket översatt blir "vad vore värst" - och då är man inne på att ställa det mot varandra, att jämföra.

Att det det är illa båda två är inte det jag velat protestera emot när jag protesterar mot frågeställningen, utan det är just jämförelsen, därför att det går inte att jämföra och det finns ingen poäng med att förringa det ena genom att välja det före det andra.

Därför avstod jag också själv från att välja - jag tror inte man kan säga vad som är värst och jag tycker inte det handlar om det heller.

Instämmer. Men så är frågeställaren också en del av den konspiratoriskt lagda "mansaktivismen".
De där som tror att 90% av alla våldtäktsanmälningar är falska.

De har en obehaglig syn på kvinnor.

Jämförelsen mellan de två olika brotten vore meningslös om det inte var för att synen på att falskt anklaga män är mild. Många förnekar att de finns. Bara en sådan sak: varför ska den anklagade bevisa sin oskuld i sexualbrott men inte annars? Det har ju att göra med att våldtäkt är en politisk sak och att män kan offras.