Objekt predikativ och subjekt predikativ?

Vad betyder dessa två grammatiska begrepp? Har försökt läsa mig till detta, men förstår verkligen inte vad de betyder och vilka ord som isf ska vara antingen Objekt predikativ eller subjekt predikativ i en sats?

Kan någon förklara det på ett enkelt sätt?

http://www.eng.gu.se/sv/projects/GrUp/predikativ.html

Hmm...kan du skriva ett par meningar och visa vika ord som är endera av dessa?

Lite förenklat kan man säga att subjektiv predikativ är en beskrivning som följer subjekt och böjs med det. Objektiv predikativ är en bestämning som står tillsammans med objektet och böjs med det. Detta skiljer det från andra bestämningar, t.ex. adverbial.

Märk skillnaden mellan predikativ och "vanliga" adverbial:

Jag kommer glatt (glatt är adverbial i satsen).
Jag kommer glad (glad är predikativ till subjektet, jag).

I Elvis Presleys "Love Me Tender" finns en predikativ. Adverb(ial) bildas ju i engelskan genom tillägg av -ly. Men notera att det är love me tender, inte love me tenderly.

Älska mig öm (= älska mig varande öm)
Älska mig ömt (= älska mig på ett ömt sätt)

Men det finns många sätt att förklara detta på. Termen "predikatsfyllnad" är emellertid lite missvisande, då det inte är en utfyllnad av verbet i egentlig mening. Snarare är det, som sagt, en beskrivning av subjektet/objektet och som kräver ett verb för att bindas ihop med detta (sk. kopulaverb).

In-Fredel, ursäkta men nu rör du ihop det hela genom att ge exempel på det som traditionellt kallats predikativt attribut. Jag ska inte ge några motexempel, för jag vet inte om det rör sig om en terminologikrasch, har för mig att det diskuterades i en annan tråd för några månader sedan att terminologin numera är en annan i t.ex. SAG. Dock kan man konstatera att de exempel jag gav från engelska inst. vid Göteborgs universitet var på predikativ = f.d. predikatsfyllnad.

Nja, inom högskolesvenskan (åtminstone i mitt fall) kallar man det övergripande för predikativ (terman predikativt attribut användes aldrig). Jag vet att det inom den traditionella skolgrammatiken kallas predikativt attribut. När jag läste latin kallades det alltid så, och därför blev jag förvånad när man i svenskan på högskolenivå inte använde den. Däremot kallades meningar av typen jag är glad för subjektiv predikativ och han gör mig glad objektiv sådan. Det finns dock förstås inget kopulaverb i meningar som älska mig öm. Men terminologin är nog lite vacklande.

Då är det alltså meningar som jag är glad vi bör ta fasta på för att besvara Cracker-Jacks fråga och inte sådana som älska mig öm? Det kanske är säkrast att jag avhåller mig från att förklara för att inte komma med föråldrad terminologi (även om jag tycker den nya är underlig).

Ja, man kan definitivt hävda att det, å ena sidan, finns en viktig skillnad mellan de två typerna och att man bör upprätthålla distinktionen mellan predikativt attribut och subjektiv och objektiv predikativ. Men å andra sidan finns det så många fall som inte är självklara, att det förmodligen är lättast att låta allt gå under predikativ (eller så gör man det av ren lättja). Älska mig öm är nog dessutom ett av de sämre exemplen, eftersom det till råga på allt är en imperativsats som inte ens har något synligt subjekt.

Traditionellt menar man ju att subjektiv predikativ används när sambandet mellan subjektet och predikativet är absolut nödvändigt (därav kopulaverbet), t.ex. i jag är glad, jag blir glad osv (tidigare subj. predikatsfyllnad). Men när jag läste svenska lät man predikativ stå för en rad olika subjekts- eller objektsbestämningar som i vissa fall kan kräva nödvändiga förbindelser i form av kopulaverb. Alltså innefattades även det sk. predikativa attributet. Det är svårt att definiera vad som skiljer jag är glad och jag äter glad, annat än att är är nödvändigt i den första meningen. Men de är båda två lika mycket bestämningar till subjektet. Men återigen, det finns väl (som alltid) ingen exakt och heltäckande definition.

För den som vill läsa mer om predikativ kan jag rekommendera Grammatik på villovägar med Ulf Teleman som redaktör.

Efter att ha läst era inlägg så är jag än mer konfunderad.. Jag läser alltså engelska och det är där begreppen kom fram, men det torde vara detsamma på både svenska och engelska?

Är det något som står innan ett subjekt eller objekt, som förändrar dess betydelse eller är det något som förändrar själva subjektet eller objektet självt?

Får fram "före" genom att det heter Predikativ...

Förlåt, det blev lite av ett sidospår, men det bevisar bara att detta inte är helt lätt att handskas med. Om vi ska hålla oss till den "strikta" varianten av predikativ, vilken du efterfrågar, så är det helt enkelt en bestämning till subjektet eller objektet, ett tillägg, som inte står som attribut i en nominalfras. I han är glad, han blir glad, han verkar glad beskrivs, enkelt uttryckt, hur subjektet är. I jag gör honom glad är glad en beskrivning av objektet, hur objektet är eller blir, alltså honom.

Det har inget att göra med positionen i meningen. Namnet kommer av att det har med predikatet att göra.

Det vore kanske lättare att förklara innebörden med hjälp av ett konkret exempel som just du har problem med om du har ett sådant.

Gör så att du lånar en bok på biblioteket, om grammatik-satslösning, så kommer du att lära dig dessa saker i ett sammanhang och då kommer det också att sitta kvar.

Dock...ordet "predikativ" är en substantivering av "predika", som kommer från latin och betyder samma sak som "förkunna", d.v.s. att säga "något om något". En del verb (s.k. kopula, bindeverb) som t.ex. (att) vara säger ingenting om den grammatiska person det syftar på, utan behöver ytterligare info. för att kunna utgöra predikat i en sats.

Han är är ingen fullständig sats, men väl
Han är glad.
"Glad" är subjektiv predikatsfyllnad. Varför? Jo, för att predikatationen säger ngt om subjektet i satsen, den grammatiska person om vilken det sägs ngt i predikatet.

När det gäller objektiv predikatsfyllnad så säger predikationen följdaktligen någonting om objektet.

En annan kopula är kalla.
Jag kallar dig, är ingen fullständig sats, men däremot:
Jag kallar dig Kalle, där Kalle är objektiv predikatsfyllnad, eftersom predikationen säger någonting om objektet i satsen.

Hajar du nu?

Tack för svaren gott folk, jag är nog lite mer med i matchen nu.


Ta denna meningen.

Om jag ska sätta ut subject (S), verb (V), direct object (Od), indirect object (Oi), subject predicative (Ps), object predicative (Po), or Adverbial (A).

The dog(S) has eaten(V) my homework(Od). Rätt?

That bloody idiot(Od) makes(V) me(S) sick.....är då "sick" ett subjektspredikativ?