2010-08-28, 11:41
#1
Efter att ha lyssnat på en radiodokumentär om existentialismens fader Jean Paul Sartre fick jag inspiration till att reflektera på min favoritroman Fight Club ur ännu ett nytt perspektiv. De filosofiska diskussionerna som dokumentären tog upp, kombinerat med en intervju som jag tidigare sett med regissören Werner Herzog, fick mig att fundera på hur vi människor genom historien har använt oss av myter för att beskriva, hylla och inspireras av idealistiska personligheter.
Även om sådan skit lätt kan känna som gammal skåpmat numera och inte direkt något som borde ha en inverkan på hur vi lever i vår moderna tid, började jag ändå med Sartres resonemang kring verkligheten och vår mänskliga uppfattning av den, ifrågasätta våran egen samtid ur ett annat perspektiv. Intervjun med Werner Herzog, känd för bland annat dokumentärfilmen Grizzlyman, var från ett klipp från Henry Rollins show, där Herzog menade att vi måste ändra våran uppfattning kring verkligheten och verklighetsuppfattningen i allmänhet på grund av alla filmer, specialeffekter och virtuella verkligheter som internet exempelvis presenterar idag.
Kombinationen av Sartes filosofi med Herzogs kommentar fick mig att börja fundera på hur vi i vår kultur faktiskt är fullkomligt definierade av våra moderna myter. Filmen påverkar oss otroligt mycket genom de ideal som presenteras på vita duken. Vi vet skillnaden på fantasi och verklighet säger vi självklart, men har vi någon koll på dess inverkan på oss och vår verklighetsuppfattning i allmänhet? Det hela är en annan diskussion, men kombinerat bildades en tanke hos mig.
Jag började fundera på ytterligare en tolkning av Fight Club då den fiktiva karaktären Tyler Durden är något av en modern mytbild för mig personligen. En fiktiv varelse som inom sin fiktiva värld i sin tur är en fiktiv skapelse av historiens berättare och huvudperson. Denna huvudkaraktärs idealistiska fantasi av sig själv så som han hade velat vara om han var fri från hela den kulturella identitet han fostrats till och sedan identifierat sig själv kring.
Jag hade tidigare haft funderingar kring just hur vi som människor lätt identifierar oss inom de kulturella ramar och normer som presenteras och hur exempelvis punken var en slags protest emot detta med do-it-yourself anda, anti-mode och ett allmänt tänk-utanför-gränserna koncept. Detta kraschade såklart i samma stund som punken blev accepterat som koncept eftersom du då kunde ”vara punk” istället för att punken skulle vara en kanal för att uttrycka din egna individualitet.
Tyler Durden är inne på samma spår i Fight Club då han skapar Projekt Mayham och motiverar det genom att säga att syftet med Projekt Mayham är att visa varje man där ute att han är i kontroll över sin egen historia. Att varje man kan ifrågasätta och revoltera emot den kulturella prägel som är satt på oss. En antikultur till kulturen och en protest emot historiens börda på vår nutid. Då själva historien är en fiktiv roman och framförallt en nutida roman blir det lätt att bara läsa den utifrån författarens mening. Men precis som vår gamla tradition av myter anser jag att Fight Club som historia har rätten till sitt eget liv och fri tolkning utifrån de perspektiv den presenterar.
Mina tankar började därför gå in på hur Tyler Durden som en representant för det fria idealet inom var och en av oss och Projekt Mayham som en symbol för livet och vårt sökande efter mening och oberoende. Med den utgångstanken hade Tyler ett direkt budskap i sina regler.
Regel nr 1 – Du ställer inte frågor om Projekt Mayham
Du ska inte ställa frågor om livet, om hur man ska vara, vilka val som är rätt eller fel.
Du ska leva det.
Regel nr 2 – Du ställer inte frågor om Projekt Mayham
För att motverka din kulturella påverkan ska du inte ställa frågor utan istället leta svar. Du ska inte ställa frågor till andra som redan är representanter för kulturen. Andra varken ska eller kan ge dig svaren – bara du kan.
Regel nr 3 – Inga ursäkter
Precis som Sarte menade i sin filosofi går det inte att ursäkta sig för någonting eftersom allting i grunden är ditt eget ansvar. Du har ansvaret för ditt liv och måste kunna bära upp det ansvaret för att kunna leva.
Regel nr 4 – Inga lögner
Du kan inte ljuga för dig själv om varför du gör saker. Bara när du är sann emot dig själv och vågar kritisera dig själv inför dina osäkerheter, utmana ditt ego och anledningarna till varför du egentligen vill och gör saker. Bara då kan du skilja emellan vad du tror att du vill ha och egentligen vill ha, samt skillnaden emellan vad du vill ha och egentligen behöver.
Regel nr 5 – Du måste lita på Tyler
Du måste våga släppa behovet efter tryggheten där ute och faktiskt lita på dig själv, på idealet inom dig. Den fria människan, antikulturen, antikonsumenten. För i slutändan är det bara dig själv som du kan förlita dig på där ute.
Även om sådan skit lätt kan känna som gammal skåpmat numera och inte direkt något som borde ha en inverkan på hur vi lever i vår moderna tid, började jag ändå med Sartres resonemang kring verkligheten och vår mänskliga uppfattning av den, ifrågasätta våran egen samtid ur ett annat perspektiv. Intervjun med Werner Herzog, känd för bland annat dokumentärfilmen Grizzlyman, var från ett klipp från Henry Rollins show, där Herzog menade att vi måste ändra våran uppfattning kring verkligheten och verklighetsuppfattningen i allmänhet på grund av alla filmer, specialeffekter och virtuella verkligheter som internet exempelvis presenterar idag.
Kombinationen av Sartes filosofi med Herzogs kommentar fick mig att börja fundera på hur vi i vår kultur faktiskt är fullkomligt definierade av våra moderna myter. Filmen påverkar oss otroligt mycket genom de ideal som presenteras på vita duken. Vi vet skillnaden på fantasi och verklighet säger vi självklart, men har vi någon koll på dess inverkan på oss och vår verklighetsuppfattning i allmänhet? Det hela är en annan diskussion, men kombinerat bildades en tanke hos mig.
Jag började fundera på ytterligare en tolkning av Fight Club då den fiktiva karaktären Tyler Durden är något av en modern mytbild för mig personligen. En fiktiv varelse som inom sin fiktiva värld i sin tur är en fiktiv skapelse av historiens berättare och huvudperson. Denna huvudkaraktärs idealistiska fantasi av sig själv så som han hade velat vara om han var fri från hela den kulturella identitet han fostrats till och sedan identifierat sig själv kring.
Jag hade tidigare haft funderingar kring just hur vi som människor lätt identifierar oss inom de kulturella ramar och normer som presenteras och hur exempelvis punken var en slags protest emot detta med do-it-yourself anda, anti-mode och ett allmänt tänk-utanför-gränserna koncept. Detta kraschade såklart i samma stund som punken blev accepterat som koncept eftersom du då kunde ”vara punk” istället för att punken skulle vara en kanal för att uttrycka din egna individualitet.
Tyler Durden är inne på samma spår i Fight Club då han skapar Projekt Mayham och motiverar det genom att säga att syftet med Projekt Mayham är att visa varje man där ute att han är i kontroll över sin egen historia. Att varje man kan ifrågasätta och revoltera emot den kulturella prägel som är satt på oss. En antikultur till kulturen och en protest emot historiens börda på vår nutid. Då själva historien är en fiktiv roman och framförallt en nutida roman blir det lätt att bara läsa den utifrån författarens mening. Men precis som vår gamla tradition av myter anser jag att Fight Club som historia har rätten till sitt eget liv och fri tolkning utifrån de perspektiv den presenterar.
Mina tankar började därför gå in på hur Tyler Durden som en representant för det fria idealet inom var och en av oss och Projekt Mayham som en symbol för livet och vårt sökande efter mening och oberoende. Med den utgångstanken hade Tyler ett direkt budskap i sina regler.
Regel nr 1 – Du ställer inte frågor om Projekt Mayham
Du ska inte ställa frågor om livet, om hur man ska vara, vilka val som är rätt eller fel.
Du ska leva det.
Regel nr 2 – Du ställer inte frågor om Projekt Mayham
För att motverka din kulturella påverkan ska du inte ställa frågor utan istället leta svar. Du ska inte ställa frågor till andra som redan är representanter för kulturen. Andra varken ska eller kan ge dig svaren – bara du kan.
Regel nr 3 – Inga ursäkter
Precis som Sarte menade i sin filosofi går det inte att ursäkta sig för någonting eftersom allting i grunden är ditt eget ansvar. Du har ansvaret för ditt liv och måste kunna bära upp det ansvaret för att kunna leva.
Regel nr 4 – Inga lögner
Du kan inte ljuga för dig själv om varför du gör saker. Bara när du är sann emot dig själv och vågar kritisera dig själv inför dina osäkerheter, utmana ditt ego och anledningarna till varför du egentligen vill och gör saker. Bara då kan du skilja emellan vad du tror att du vill ha och egentligen vill ha, samt skillnaden emellan vad du vill ha och egentligen behöver.
Regel nr 5 – Du måste lita på Tyler
Du måste våga släppa behovet efter tryggheten där ute och faktiskt lita på dig själv, på idealet inom dig. Den fria människan, antikulturen, antikonsumenten. För i slutändan är det bara dig själv som du kan förlita dig på där ute.