I januari 2011 dök en Häpm ner från internethimlen, och alla vi som är genuint intresserade av rättvisa, frihet, mänskliga rättigheter och allt annat som bör ingå i en rättstat, fick en unik chans att kolla av ett pågående rättsfall. En unik chans att själv få bilda sig en uppfattning om det vi hela tiden matats med, ett helt fristående rättsväsende utan påverkan utifrån och en rättstat som i alla mätningar ligger i topp år efter år.
Men någonting hände när en person misstänkt för bla våldtäkt utnyttjade sina rättigheter. Han utnyttjade den rätt vi alla har,nämligen att överklaga ett domstolsbeslut. Helt plötsligt kände statsministern sig manad att lägga sig i ett pågående rättsfall, och dessutom med osanna uppgifter. Vi fick en socialminister som kände att det var hans sak att upplysa svenska folket om vilket fegt kräk han var, han som i Sverige var misstänkt för bla våldtäkt. Vår justitieminister ville inte va sämre, ja fy faan. Sen rullade det på med uppmaningar och kränkande utspel ända ner till Bryssel. Det var korkade piratpartister, ja faktiskt riktigt korkade skulle det visa sig när dom begav sig till Flashback. Sen var det hon som förhandlat med Holdler som var tvungen att spy lite dynga. Heliga Birgitta.
Men hur mådde då vår fina rättstat och vårt alltid i toppen rättsväsende? Ja aldrig i helvete kunde man ana att det var så illa. Men det var det. Det var en åklagarmyndighet som när beslut skulle tas, man kände att dom lika gärna kunde kastat tärning. Det verkade inte som man gick efter normer och regler utan mer på sin egen uppfattning. Och vad andra tyckte o tänkte. Det var ett polisväsende som kändes partiskt och även här verkade poliserna göra lite som man själv tyckte var lämpligast. Ja vem faan vill bli utredd och hamna på fel sida av vågskålen med poliser som Irmeli Krantz och Mats Ghelin.
När man nu som jag är väldigt kritisk, men vem vill ha snedvridna o rättsosäkra utredningar, ska man komma ihåg att detta fall förmodligen är det mest uppmärksammade fallet i svensk rättshistoria, efter Palme. Och ändå beter man sig nästan olagligt. Jag tänker på Sven Svensson och Anna Andersson, där ingen djävel bryr sig och ingen insyn finns överhuvudtaget. Brrrrrrrr.
Men vänta, vad hände med våran misstänkte person? Jo anhållen, häktad och efterlyst såsom misstänkt för våldtäkt bla. Sen har inte ett förbannade skit hänt på 5 år. Och vi har en bindgalen överåklagare från Göteborg som återigen gjort lite som hon själv anser vara det bästa. Återigen agerar åklagaren som hon själv anser vara rätt, och inte efter normer och regler, som ändå borde finnas där någonstans. Kanske är det så att den bindgalne överåklagaren från Göteborg , som är chef för ett utvecklingcentrum, tycker sig ha rätt att driva detta fall lite som ett testfall, för att se hur långt man kan komma utan i princip några bevis överhuvudtaget.
Det borde i vilket fall som helst prövas, om inte överåklagaren begår tjänstefel som försöker driva ett mål så tunt som detta. Opartisk skulle en åklagare vara också. Ja herregud vilket skämt det här är.
Men någonting hände när en person misstänkt för bla våldtäkt utnyttjade sina rättigheter. Han utnyttjade den rätt vi alla har,nämligen att överklaga ett domstolsbeslut. Helt plötsligt kände statsministern sig manad att lägga sig i ett pågående rättsfall, och dessutom med osanna uppgifter. Vi fick en socialminister som kände att det var hans sak att upplysa svenska folket om vilket fegt kräk han var, han som i Sverige var misstänkt för bla våldtäkt. Vår justitieminister ville inte va sämre, ja fy faan. Sen rullade det på med uppmaningar och kränkande utspel ända ner till Bryssel. Det var korkade piratpartister, ja faktiskt riktigt korkade skulle det visa sig när dom begav sig till Flashback. Sen var det hon som förhandlat med Holdler som var tvungen att spy lite dynga. Heliga Birgitta.
Men hur mådde då vår fina rättstat och vårt alltid i toppen rättsväsende? Ja aldrig i helvete kunde man ana att det var så illa. Men det var det. Det var en åklagarmyndighet som när beslut skulle tas, man kände att dom lika gärna kunde kastat tärning. Det verkade inte som man gick efter normer och regler utan mer på sin egen uppfattning. Och vad andra tyckte o tänkte. Det var ett polisväsende som kändes partiskt och även här verkade poliserna göra lite som man själv tyckte var lämpligast. Ja vem faan vill bli utredd och hamna på fel sida av vågskålen med poliser som Irmeli Krantz och Mats Ghelin.
När man nu som jag är väldigt kritisk, men vem vill ha snedvridna o rättsosäkra utredningar, ska man komma ihåg att detta fall förmodligen är det mest uppmärksammade fallet i svensk rättshistoria, efter Palme. Och ändå beter man sig nästan olagligt. Jag tänker på Sven Svensson och Anna Andersson, där ingen djävel bryr sig och ingen insyn finns överhuvudtaget. Brrrrrrrr.
Men vänta, vad hände med våran misstänkte person? Jo anhållen, häktad och efterlyst såsom misstänkt för våldtäkt bla. Sen har inte ett förbannade skit hänt på 5 år. Och vi har en bindgalen överåklagare från Göteborg som återigen gjort lite som hon själv anser vara det bästa. Återigen agerar åklagaren som hon själv anser vara rätt, och inte efter normer och regler, som ändå borde finnas där någonstans. Kanske är det så att den bindgalne överåklagaren från Göteborg , som är chef för ett utvecklingcentrum, tycker sig ha rätt att driva detta fall lite som ett testfall, för att se hur långt man kan komma utan i princip några bevis överhuvudtaget.
Det borde i vilket fall som helst prövas, om inte överåklagaren begår tjänstefel som försöker driva ett mål så tunt som detta. Opartisk skulle en åklagare vara också. Ja herregud vilket skämt det här är.
