Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

För det första är det obegripligt vad Carl Bildt av alla människor skulle ha att vinna på det hela. Varför just Carl Bildt? Det liknar lite hur det lät när Palme levde och var den som hade hemliga orsaker till att vara skyldig till allt som hänt och inte hänt.

Just Carl Bildt har väl heller inte gjort sig känd som någon förkämpe för feministiska ideal? Eller för förenklad lagföring av misstänkta sexualförbrytare? Och är sannerligen inte den av all politruker (som troligen är fän hela bunten) som gillar att man tummar på statsförvaltningens oförvitlighet. Han har förvisso kneget som statsminister och utrikesminister och sånt, men han har ännu längre jobbar utomlands med uppdrag som går ut på att bygga upp icke-korrupta statsapparater, dvs motsatsen till vad den fantasirika Bildt-hypotesen innebär.

Det är tre veckor till val. Tror någon att valet står eller faller med att JA skandaliseras med falska anklagelser? Och tanken på att Bildt skulle knåpa ihop det så att en feministisk socialistisk kristen skulle knalla in på Klara polisstation och dra en snyftare som kan förvandlas till en falsk våldtäktanklagelse, som gensast faller?? Minar hypotesskaparen att Bildt iskallt spekulerar i att rättsapparaten - i alla led - kommer att döma JA ohörd.
nu påstås ju sånt hända då och då (t ex Justitiekanslern som granskade 8 fall som därefter ledde till resning och frikännande) - men som huvudkomponent i en plan med synnerligen diffust syfte låter det, tja, .. vågat. Eller fantasifullt, kanske.
Vad skulle syftet vara? För Bildts del?

Den andra invändningen:
Det är en händelsekedja som ser ut som en tanke, det som skett.
Utifrån att det förefaller vara osannolikt många fadäser i en lång rad, så plägar man dra slutsatsen att det måste vara regisserat.
Mot det finns tre huvudinvändningar.

För det första att om det är ovanliga men slumpmässiga enstaka detaljer som gått fel, så kommer själva slumpmässigheten göra att att man då och då får kluster av osannolika händelser. Dvs, det händer otippade saker ibland. Det ligger i slumpens narut och är en rent matematisk fråga.

För det andra så är det ett psykologiskt vanligt men likväl felaktigt antagande att någon måste ligga bakom det oväntade. Skit händer av sig självt ibland. Och kvinnor kan göka på eget initiativ. Har jag hört.

För det tredje - och det här är helt centralt - så är det en ren gissning att händelsekedjan är så ovanlig att sånt här bara inte kan hända av sig självt. Det kanske inte alls är så ovanligt. Det är det som t exJustitiekanslern påstår. Och t ex Mayito i denna tråd (det var ingen outning).

Det räcker med en liten, liten benägenhet att börja tumma på saklighetskraven för att man i accelererande takt kommer bygga upp ett kumulativt fel i handläggningen. Och en liten, liten benägenhet att i vissa fall dra snabba, resoluta slutsatser åt ena eller andra hållet för att ingen av de normalt rättsmedvetna handläggarna ska ta ordentligt motstånd, ett motstånd som blir allt svårare att utföra ju längre snöbollen rullat.
Enligt medierna idag så verkar ju vissa tjänstemän dessutom ha försökt protestera mot förloppet, men deras ord verkar ha övertrumfats av andra mer ideologiskt betingade föreställningar.
På samma sätt som som man i vissa fall plägar att osakligt betrakta kvinnor som mindre kapabla att utföra vissa uppgifter eller grundlöst tillskriva en kvinna egenskaper utifrån nån diffus idé om kvinnors generella karaktär, t ex rörande sexualiteten. Fast i det här fallet att det rör sig om en man, kändisskap, brottslighet och sexualiteten.

Jag menar alltså att det inte finns någon i kulisserna utan att det snarare rör sig om systembrister. Eller med ett mer strukturalistiskt-feministiskt ord: ett diskursivt fenomen. (Män är djur).