Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Nej, verkligen inte. Fast just i det avseendet tycker jag att granskningen nått en rätt bra fart. Jag skulle applådera om det utkrävdes personligt ansvar men det kan vi bara drömma om, Sverige fungerar inte så. Vi får nöja oss med att kräken schavotterar i pressen.

Jag är inte så säker på att en fördjupad medial uppmärksamhet kring personen SB skulle gagna synen på honom i allmänhetens ögon.

göran lambertz som ändå framstår som landets bästa jurister/dommare har gått inför att quick är skyldig? trots att han vet att åklagarens matrial är ganska stor lögn de kan vem som helst se ju??

Behöver han vård? Det är väl ändå det som avgör ifall han ska sitta där? Du har gång på gång uttalat att SB borde ha något sorts straff för att han ljög i den här härvan. För min del anser jag att livstid bör reserveras för mord, spioneri, allmänfarlig ödeläggelse och kanske lite till. Inte för att man drogas ner och är så jävla dum att man sitter och fabulerar ihop brott.

Jag har inte någon gång uttalat att SB borde straffas för att han ljög om sin inblandning i morden, jag har bara konstaterat att han är en av gärningsmännen i justitiemordet på honom själv. Leta gärna men du kommer inte att hitta något inlägg från mig där jag framför den åsikten du nu påstår att jag har.

Jag anser att SB ska sitta där han sitter på grund av sina ursprungliga brott, d.v.s. pedofilvåldtäkt och mordförsök i kombination med hans mentala status. Är han inte tillräckligt sjuk ska han naturligtvis av formella skäl släppas men min personliga förhoppning är att han alltjämt bedöms för galen för ett frisläppande.

Vad finns det för möjlighet att hålla honom kvar i vårdsvängen på de grunder du anser att han ska ha vård för? Är det möjligt att ha honom kvar i vården?

Såvitt jag förstår finns det möjlighet att hålla honom kvar p.g.a. av de gamla brotten även om han frikänns från alla mord, under förutsättning att han alltjämt bedöms tillräckligt sjuk för att släppas ut.

Det finns dock de som antytt i tråden att han endast sitter p.g.a. de mord han fällts för och att han formellt skulle ha varit frigiven ("utskriven" kanske är en bättre term) innan han dömdes för morden. I så fall skulle han alltså enligt den teorin släppas i samband med att han frikänns från återstående mord. Jag har dock inte sett något egentligt stöd för den tesen utan det förefaller mest vara trådspekulationer.

Intressant i alla fall.
Om man "bortser" från rättskandalen för ett ögonblick och enbart fokuserar på den behandling/straff osv han har nu. Finns det frågetecken även kring den? Ni får ursäkta mig men följer denna tråden på halvfart och har så svårt att förstå och acceptera att han under hela tiden(?) varit utelämnad till gänget på Säter. Det har ju inte vara problemfritt om jag förstått saken rätt.

Är det inte hög tid att han får testa placering någon annanstans? Detta liknar ju fan en Hollywoodrulle... Någon av er eminenta skribenter får gärna klargöra kring dessa turer då jag anser det ger ytterligare en dimension omkring hans öde.

ytterligt tveksamt att det skulle ske, han var ju bedömd som färdigbehandlad för detta och detta finns ju naturligtvis i hans journaler. Finns inte en läkare som skulle sitta med det beslutet att på absolut inget underlag försöka hålla en patient kvar under tvångsvård för en sjukdomstillstånd som har angetts som färdigbehandlat. Sture Bergvall har ju som bekant inte behandlats på något sätt på mycket lång tid, just nu förvaras han endast och kunde strikt objektivt lika gärna sitta i fängelse, men nu var det ju inte den påföljden han fick på morddomarna.

Det är just den här typen av formuleringar som jag avser med "trådspekulationer". Det kan vara så men i så fall borde det ha framkommit klart och tydligt. Det kan ju inte finnas något intresse att hemlighålla konsekvensen av de sista frikännandena.

Själv uppfattar jag att det finns oklarheter kring tiden just före hans erkännanden. Om han nu var färdigbehandlad, varför släpptes han inte och varför gavs han tunga droger. Det är svårt att motivera medicinering med narkotikaklassad medicin annat än som ett led i en behandling. Ingen verkar ha några bra svar på vad som egentligen hände vid tiden före det frisläppande som ändå tycks ha diskuterats eller kanske t.om. beslutats.

Enligt Råstam (s. 118 ff.) placeras Bergwall på sluten avdelning under våren 1992 men beviljas allt större friförmåner. Han har ångesattacker och får "Stesolid och andra narkotikaklassade preparat, företrädesvis bensodiazepiner". Den 6 juni beviljas han full frigång. I terapisamtalen förekommer dock "stormande känslor och berättelser om övergrepp och våld [på honom själv i barndomen]". Sedan kommer antydandena om att han "gjort nånting riktigt grovt". Hans frigång dras in men han får tillbaka den och på sensommaren har han fått en egen lägenhet. "Under hela sommaren är det annars bara noteringar om hur han trappar ned medicineringen ..." (s. 121). "Inflyttningen drar ut på tiden. I september står det klart att han inte kommer att kunna betala hyran för sin lägnhet och han säger upp den. Han blir kvar på Säter, från november på en utslussningsavdelning."

Den 26 oktober tog terapeuten Kjell Persson med Quick på vallning i Sundsvall där han kanske hade mördat Johan Asplund. Det första polisförhöret hölls först den 1 mars 1993 (s. 125).

Quick har alltså varit aktuell för utskrivning efter det att han börjat erkänna eller i alla fall spekulera i att han begått mord.

Tack för informationen, intressant. Ska man dra någon slutsats så verkar det vara att SB kanske skall tillbaka till utslussningsavdelningen. Men då måste han väl dessutom underkasta sig undersökningar och det verkar förutsätta att han placeras på annan anstalt än Säter. Och överläkaren på Säter är inte positiv till det. Han kanske blir kvar bara för att han är en tjurskalle.

Dessa omständigheter pekar mer mot att terapeuterna, polisen och åklagaren, egentligen inte trodde på att Quick utgjorde sådan fara för samhället. Hade de innerst inne trott att han var en seriemördare så hade han förstås isolerats med restriktioner.

Nej, terapeuterna, vissa poliser och viss åklagare såg här sin chans att få iscensätta roller över sin egen förträffliga "profession" som en språngbräda för sina "ärefyllda" karriärer.