Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Citat:

Ursprungligen postat av E.Merckx

Nu kanske inte jag bedöms som objektiv. Men man kan ju se vad överåklagare Björn Ericson skriver, han tar ju också upp den tidigare redovisade resningsansökan:

"Frågan om arbetstider I den här delen har förhör hållits med Birgitta Axelsson, Seppo Penttinen och Anna Wikström, bilagorna 10-12. Av utredningen framgår att SB och Birgitta Axelsson gemensamt drev en kioskrörelse. När arbetet i kiosken avslutades på kvällen slogs dagens intäkter ut på en remsa ur kassaapparaten. Beloppet fördes in manuellt i en kassadagbok som förvarades i kiosken. Därefter lades pengarna i ett kuvert med remsan och en insättningsnota och lämnades normalt i bankens servicebox. Av kassadagboken framgår att det är SB som fört in dagskassorna från den 1 juli t.o.m. den 4 juli 1988. Kassabehållningen för den 2 och 3 juli är också antecknade på insättningsnota av SB. Banken har stämplat insättningarna måndagen 09 den 4 juli.

SB har av misstag skrivit in noteringarna i kassaboken på samma upplägg som juni månad. Detta har Birgitta Axelsson sedan uppmärksammat och fört över siffrorna till ett nytt upplägg för juli. Intrycket av bokföringen är med andra ord att SB befunnit sig hemma i Grycksbo och deltagit i kioskarbetet och då naturligtvis inte samtidigt kan ha varit i Norge och mördat Therese. Att dessa förhållanden stått klart i utredningen framgår av en anträffad promemoria, jfr punkten 180 i resningsansökan, som inte finns redovisad i förundersökningen. Av förhöret med Birgitta Axelsson framgår att polisen under utredningen visat upp det aktuella dagboksbladet för henne. Birgitta Axelsson har också uppgett att hon för polisen berättat att man inte av kassadagboken med säkerhet kunde avgöra vem som arbetat i kiosken då det ibland hände att, då hon arbetade där och det var mycket att göra, SB kom förbi och hjälpte henne med att redovisa dagskassan och därefter gick med väskan till banken. Idag finns inte bokföringen i behåll. Jag kan inte bedöma vilka utredningsåtgärder som varit möjliga att genomföra vid tidpunkten då utredningen bedrevs. Jag ser inte att några åtgärder vidtagits efter den analys som gjorts. Något formellt förhör hölls inte med Birgitta Axelsson. Kort tid därefter upprättades en ny promemoria, som redovisades i förundersökningen. I denna nämndes inte de ovan redovisade bakomliggande förhållandena utan, med hänvisning till det av Birgitta Axelsson rättade dagboksbladet, redovisades att Birgitta Axelsson manuellt fört in dagskassan i bokföringen från fredagen den 1 juli varje dag fram till tisdagen den 6 juli, dvs hela den helg som var föremål för utredning.

I den här delen förstår jag den kritik som förs fram i resningsansökan. Det hade varit angeläget att man försökt utreda alibiproblematiken i grunden, om det så enbart skulle bestått av ett ingående förhör med Birgitta Axelsson."

Det finns inget alibi. Bokföringen finns inte i behåll. BA säger: "Birgitta Axelsson har också uppgett att hon för polisen berättat att man inte av kassadagboken med säkerhet kunde avgöra vem som arbetat i kiosken"

Vid denna tid bodde han i Grycksbo och drev en kiosk tillsammans med M:s mor. Kiosken hade regelbundna öppettider men arbetstiderna var flexibla. Det gick inte att utläsa av bokföringen hur man arbetat eftersom man manipulerade med dagskassor och redovisning för att undgå skatt.

...... Sommaren 1988 hade Quick som tidigare nämnts drivit kioskrörelse i Grycksbo tillsammans med M:s mor Birgitta Axelsson. Hon berättade nu i förhör på hösten bland annat följande:

"Den person som arbetade ansvarade för att dagskassan räknades ihop på kvällen efter arbetets slut och att summan bokfördes. Pengarna lämnades sedan samma kväll till Götabankens kassafack med en banknota på det belopp som lämnades in. Det var det normala förfarandet men avvikelser förekom. Hon och Quick kunde ta hem dagskassan och lämna in den följande dag på banken. Quick gjorde 'en del märkliga transaktioner i kassabokföringen och hon har inte haft det totala greppet på vart pengarna har tagit vägen: Quicks bror Örjan arbetade sommaren 1988 men skötte då inte själv kassabokföringen utan det blev då hon själv eller Quick som gjorde detta." (ur förhör med Birgitta Axelsson den 15 november 1996).

Kriminalinspektör Anna Wikström från riksmordkommissionen var den som fick i uppdrag att kontrollera hur bokföringen såg ut och hur pengarna levererats in till banken de aktuella dagarna. Uppgiften visade sig bli allt annat än enkel och Wikström blev tvungen att kontrollera med Birgitta Axelsson hur de noteringar som gjorts i kioskens redovisning skulle tolkas. Wikström redovisade sedan resultatet i en promemoria, daterad den 22 januari 1997.

Det som kom fram var att en insättning hade gjorts den 1 juli enligt bankens noteringar och att Birgitta Axelsson bokfört kassorna för den aktuella helgen, 2-3 juli, men att den nota som bifogats till en insättning i banken den 4 juli har skrivits ut av Quick. En komplikation var att Quick hade kassabokfört motsvarande belopp felaktigt på juni månads uppslag (han hade bokfört det hela under 30 juni), som därefter innehöll flera noteringar av Birgitta Axelsson för samma dag. Quicks notering i kassabokföringen för den 30 juni hade strukits över av Axelsson. En kontroll med banken visade att kassorna för helgen 2-3 juli hade lämnats in till banken senast kl. 21.00 på kvällen den 3 juli (den söndag då Therese försvann) eller den 4 juli - antingen till bankens servicebox som tömdes 09.30 eller direkt till banken som låg tvärs över gatan.
En ytterligare svårighet när det gällde vem som arbetat i kiosken under helgen var att det var oklart om Quicks bror Örjan varit där. Att han fått betalt för arbete i kiosken under två dagar bara några dagar senare kunde tala för detta. Quick själv uppgav att bokföringen inte gav någon vägledning när det gällde vem som arbetat i kiosken. Man redovisade ju inte alla intäkter och skrev ut banknotorna i förväg.
Den granskning som gjordes av bokföringen, och hur inlämningen av kassorna kunde ha gått till, gav onekligen stöd åt Quicks uppgift att redovisningen i kiosken var helt otillförlitlig och inte dög som bevis för att han befunnit sig hemma i Grycksbo när Therese försvann. Det var uppenbart för mig att det som kommit fram om redovisningen i kiosken inte gav Quick något alibi.

"Att Therese led av böjveckseksem var okänt för utredarna innan Quick lämnade sin beskrivning av hur han mindes utseendet på hudåkomman. Modern Inger-Lise Johannessen hördes därför av polis och berättade nu att Therese lidit av böjveckseksem som gav klåda vilket medförde att hon kliade sig så att det blev sår som övergick till ärr. Eksemet var enligt modern särskilt besvärligt i armvecken och hon såg det som "övervägande sannolikt" att Therese hade haft någon form av ärr eller sår på en eller båda armarna den dag hon försvann, även om hon själv inte kunde säga exakt hur det hade sett ut.

En barnläkare, Thor Bækken, hade dessutom behandlat Therese i april 1988, bara några månader innan hon försvann, och då noterat att Therese fått "elveblest" (nässelfeber) vilket ger utslag på så sätt att det atopiska eksemet blossar upp. Av förhöret med Baekken framgick att det stod i journalen att eksemet kvarstod och att eksemet var rödflammigt och att det kunde synas märken efter klåda som kunde leda till sår och sårskorpor."

"Vidare redovisades medias rapportering om och kring T.J.:s försvinnande. Polisen hade gått igenom ett mycket omfattande mediamaterial (bl.a. över 1000 artiklar) och mina möjligheter att den vägen skaffa information. I mediarapporteringen har även en hel del felaktigheter rapporterats, bl.a. om flickans klädsel och utseende. Felaktigheterna har, i motsats till det jag redogjort för, varit exempelvis detta:

1. Rosa T-shirt med krage.

2. Påskriften på T-shirten var helt okänd.

3. Hårspännet var okänt.

4. Fel färg på hårbandet.

5. Skorna beskrevs utan spänne.

6. Jag har beskrivit flickans bälte som tillverkat av ett läderliknande material, detta har inte framkommit i pressen.

7. Att flickan bar på en vit plastpåse har aldrig nämnts.

8. Att flickan hade böjveckseksem har aldrig nämnts.

9. De bilder på flickan som fanns i media har inte överensstämt med verkligheten och detta har jag ett flertal gånger påpekat. Dels var hennes hår längre och dels var hennes framtänder utväxta."